lördag, maj 05, 2007

Oönskad dissonans



Med risk för att stämplas som pretentiös. En dikt jag skrev påskdagen 2004, d.v.s. för lite mer än tre år sedan:

Ljudet av en Super 8-projektor
Filmstumpen som slår mot bildhuvudet
Rytmisk monotoni
Oönskad dissonans mellan visningarna
Det finns ändå ingen som hör
Ingen som ser
Just då
Så tänker jag mig att livet vore
Om vi fick en chans till


/Andreas

2 kommentarer:

Martin Domeij sa...

Eller så kommer dissonansen av täcket som slår mot Kalles fötter på Julafton.

Andreas sa...

Ha ha!!! Ja så måste det vara. /A