måndag, oktober 31, 2005

Folkpartiet är emot friskolor!



Dags för nya spännande inskränkningar och som vanligt när det gäller tankar som går ut på att begränsa individens valfrihet är det Folkpartiet som står för förslagen.

Jan Björklund och hans kolleger levererar i en debattartikel i DN förslaget att religiösa friskolor omedelbart skall stoppas. Nya tillstånd skall tillsvidare inte ges. Man är nämligen rädd för att regelverket inte hindrar sekteristiska grupper från att etablera sig i skolvärlden. Ideologiska friskolor och religiösa friskolor är enligt Folkpartiet något man skall vara extra vaksam med. De är ofta olämpliga och farliga.

Det intressanta med det här är väl att man måste vara liberal för att vara så dum att man på allvar tror att det går att särskilja ideologiska och religiösa friskolor från andra. Vad är religion Jan Björklund? Vad är en ideologi Lars Leijonborg? Så fort ni försöker ge en heltäckande definition kommer ni märka att ni har gjort bort er.

Låt oss för sakens skull välja den tyske teologen Paul Tillich formulering av religionsbegreppet. Religion är enligt honom ”the ultimate concern”, d.v.s. det som betyder mest för varje människa. Kristendom kan vara din religion, men det kan också pengar, liberalism eller internetporr vara. Allt handlar om hur man förhåller sig till fenomenen. Tillich definition är väldigt spridd, inarbetad i den akademiska världen och många tänkare och forskare skriver under på den.

Därför undrar jag lite försynt vilka friskolor det finns som inte vilar på religiös grund. Alla människor med någon som helst insikt i fenomenet religion förstår nämligen att en friskola startad med strikt kapitalistiska drivkrafter kan vara mer religiös än en muslimsk koranskola. Allt handlar om graden av hängivenhet till sin ideologiska grund.

Folkpartiet tror att vi får ett bättre samhälle om ingen får lov att prägla andra människor med Jesus kärleksbudskap, koranens glädjebud eller hinduismens etiska ickevåldstankar. Däremot tycks man inte ha något emot bortskämda snorvalpar med egoistiska profittankar och egen aktieportfölj.

Själv har jag alltid tyckt att man borde förbjuda friskolor som har som målsättning att syssla med vinstdrivande verksamhet. Utbildning är alltid och skall alltid vara en förlustverksamhet. Den stora bristen hos dagens ungdom (för att låta som om jag var 100 år gammal) är bristen på ideologisk och existentiell prägling i något annat än marknadsekonomi och ultraliberalistisk ”se på mig och mina nya bröst”-anda. Vårt konstruerade och onaturliga valfrihetssamhälle står för ett massivt förytligande och den kapitalistiska friskolan visar vägen.

Jag skulle önska att fler friskolor skulle få startas på sekteristisk grund, att scientologer, vederdöpare, kvacksalvare, terrormuslimer, sjundedagsadventister och Stalinkommunister fick fritt spelrum att vara med och forma den unga generationen. Vi lever i ett pluralistiskt samhälle och åsikter och tankar som är olämpliga kommer i den goda debattens namn så småningom att få stå åt sidan för andra klokare. Arenan är fri och vem som helst kan ge sig in i debatten. Till och med folkpartister.

Så här skulle jag vilja ha det, men det skrämmer givetvis liberalerna eftersom de innerst inne aldrig har stått för något annat än den typ av liberalism där alla som tycker precis likadant skall få lov att göra det i fred, där man kan säga snusförnuftiga saker som ”jag är för frihet” eller ”jag tror på freden” som om det någonsin funnits någon människa som är emot fred och frihet.

Det lustigaste med Björklunds och hans gelikars förslag är att hela deras friskolevänliga politik här faller på eget grepp. Eftersom ingen skola kan avsvärja sig religion eller ideologi har nu Folkpartiet pläderat för att alla friskolor skall upphöra. Det är underbart!

/Andreas

Fröding



Jag har ett tangentbordsmotoriskt problem av sådan dignitet att jag helst skulle vilja tala ut i kvällspressen. Nu har jag dock varken förstorat brösten eller medverkat i någon dokusåpa på teve, vilket innebär att jag saknar massmedialt intresse och jag vänder mig därför istället till bloggen och dess tolv läsare. Kanske kan ni ge mig det stöd och den uppmärksamhet jag behöver.

Mitt problem är att varje gång jag försöker skriva ordet "för" så kastas bokstäverna om och ordet "frö" bildas. Eftersom mina texter sällan handlar om odling eller fåglar blir det i princip aldrig rätt. Det här håller på att göra mig galen.

Ja, ni fröstår ju sjäva varfrö det här inet är så kul.

/Andreas

torsdag, oktober 27, 2005

Första ledtråden om vilka låtar som kan dyka upp på plattan



Nu har inspelningarna av den kommande plattan kommit så långt att jag vågar mig på att lista de låtar som är aktuella. Några av spåren hänger lite löst och eventuellt skulle någon låt kunna tillkomma. Men så här ser det ut just nu:

Sharp Dressed Clown: Ren spelglädje. Låter rätt så mycket Jayhawks antar jag. Janne spelar boogie-gitarr och jag lirar Rhodes.

The Future That I Leave: Förmodligen den slamrigaste låten på plattan. En fet vägg av elgitarrer. Lite Kent möter Grand Drive möter Matthew Sweet-vibbar.

Black Box: Blir med all sannolikhet nästa singel. Video håller på att spelas in i Trollywood. Mäktigt stämsångsbygge och gästspel på trumpet från Jesper som var med på Blame it on el Niño.

Life is not a Bad Place: Den finska reklamfilmshiten i ny tappning. Mycket Byrds-känsla på den här.

Scars: Akustiska gitarrer och sång. En av mina absoluta favoriter som låt betecknad. Jag tänker Peter Bruntnell här.

New Dawning: Ni har hört singeln antar jag?

Wash Away: Minilåt. 1.30 lång. Distat piano och distad sång. Låter gammal och trasig. Elak text.

Ännu icke namngiven låt: Ytterligare en minilåt. Skriven och sjungen av James. Mörk och intressant. Lite Depeche-känsla.

Crash Helmet Heart: James fina popdänga. James sjunger och jag och Janne spelar fyrhändigt Fender Rhodes.

Silence: Ångest. Hanif på Will Odlham-/16 Horsepower-humör. Den här har ganska lång väg kvar i inspelningsstudion men det bådar gott.

I Feel Better Now: Munspelsdänga. Gladlåt som ändå inte känns ytligt platt. Jag tänker lite Mayflies USA möter Jackson Browne.

Angry Crowd: Extremt skön låt som var nära att falla mellan stolarna en gång till (den kom nästan med på EP:n och nästan med på plattan). E-bow och suggestiv rytm.

Tomorrow is Miles Away From Now: En låt som har lång väg kvar att gå. Jazziga visptrummor och lite Thomas Andersson Whie-känsla.

Ännu icke namngiven instrumentallåt: Björn Olsson släng dig i väggen!

Start All Over: Oj vad vi har jobbat med den här men nu sitter grunden där den skall. Räddningen var när vi började tänka tidig Dire Straits. Skönt knarksväng på den här.

/Andreas

fredag, oktober 21, 2005

För barnens skull



Ni läste väl om den 3-årige pojken som överlevde två veckor instängd i en lägenhet tillsammans med sin döda mamma tack vare ett rejält föråd av sötsaker? Mitt i all tragik sänder den ändå ett meddelande till alla oss småbarnsföräldrar:

Se till att alltid ha gott om chips och godis hemma. Man vet aldrig vad som kan hända och kom ihåg att det viktigaste av allt ändå är våra barn.

/Andreas

Klasskamrater



Såg alldeles nyss Ebba von Sydow på morgonteve. Jag lyssnade också lite grand och precis som när det gäller andra ”vonare” (Thomas von Brömsen, Joakim von Anka och så vidare) så gör man det alltid med ett försiktigt leende.

Ebba von Sydow är ett symptom och som sådant respekterar jag henne. Det finns andra värre symptom, jag tänker till exempel på halsont eller urinläckage. Hon beskriver gärna sig själv, och beskrivs gärna som ett ungt, kvinnligt, självständigt fenomen. Låt gå för att hon är ung och kvinnlig men själva självständigheten är inte större än att hon bara är resultatet av var Sverige befinner sig idag. Om det inte hade varit Ebba von Sydow så hade en annan i princip likadan ung kvinna dykt upp och lagt ner musikjournalistiken på Expressen. Rockmusik har flyttat in i det kulturella finrummet och ytlighetsfascinationen har blivit folkhemsvanlig.

Klassbegreppet har ställts på ända och i det här tycker jag att Ebba gör alldeles rätt i att kalla sig arbetarklass trots att hennes pappa är skeppsredare och hennes mamma läkare.

Vi behöver andra mallar för att förstå det ekonomiska klassystemet idag. En snickare med 30000:- i månadslön (förutom de svarta inkomsterna) är inte arbetarklass i större utsträckning än en ung modejournalist med föräldrar från den Göteborgska överklassen. Sådan ser verkligheten ut och det kan inte ens Marita Ulvskog blunda för. Det gamla klassbegreppet är förbrukat.

Vi kan istället tala om kulturellt och ekonomiskt kapital. Den genomsnittlige betongarbetaren i Sverige har gott om pengar men ont om kulturell bildning. På samma sätt ser det ut med den genomsnittlige företagsledaren i Sverige. De har sålunda samma klasstillhörighet.

Lärare, fritidsledare, sjukvårdsbiträden och liknande har i allmänhet ont om ekonomiskt kapital men inte sällan gott om kulturellt kapital. De kan sin Homeros och förstår intertextuella blinkningar till annat än modemagasin och dokusåpor. Eftersom det är kvinnor som läser böcker så finner vi inte sällan kulturell bildning hos kvinnodominerade och därmed lågavlönade yrkesgrupper.

Edgar Allen Poe menade att amerikanarnas dåliga estetiska smak kom sig av att det saknades en bördsaristokrati, det vill säga: alla rika amerikaner var nyrika och saknade klassisk skolning och tradition. Då vräker man på med feta guldramar och tjocka mahognybord eftersom man har råd. Man skyltar så att säga med vem man är och man är sina pengar – inget annat.

På sätt och vis i linje med Poe menar jag att ett stort problem i Sverige är att vi saknar människor med kulturellt och ekonomiskt kapital. I Henry Loyd-jackornas värld utspelar sig inga samtal om transubstantionsläran. På Aqua Limone-konferensen finns det ingen som talar om Aristoteles teori om den perfekta placeringen av peripetin. På Hugo Boss-klubben känner man inte till skiljelinjen mellan den tidige och den sene Wittgenstein. Förstår ni vart jag vill komma?

Om texten ovan varit obegriplig för dig så kan det bero på två saker: 1) Jag talar obegripligt, osammanhängande och utan någon direkt poäng eller 2) Du har samma kulturella kapital som Ebba von Sydow.

/Andreas

måndag, oktober 10, 2005

Vad skall man med 122 miljoner till?



Kanske var det du som stod bakom mig i kassakön igår och basunerade ut till hela världen att du är dum i huvudet. Jag har hört det sägas innan också och jag blir lika häpen varje gång.

En man på Gotland har vunnit 122 miljoner kronor på Lotto. Detta fyllde löpsedlarna och bakom mig i kön stod du och sa:

- 122 miljoner! Vad skall man med det till? Jag skulle verkligen inte vilja ha så mycket pengar.

Problemet är att det är ingen som tror dig. Du hade visst velat ha pengarna. Du kan bada i dem, skänka bort hälften till Amnesty och låta resten placeras i Robur pensionsfonder. Du kan starta ett medelstort svensk företag och driva det mot ruinens brant utan att det spelar någon som helst roll. Du kan köpa dig vänner. Användningsområdena är otaliga och om det inte är så att du just nu lever på nötter och torkad frukt eller i någon slags bytesekonomi hos ett naturfolk så tror jag att du visst skulle ha glädje av 122 miljoner. Annars kan du ge dina pengar till mig.

/Andreas

fredag, oktober 07, 2005

Bloggens läsare:Vi vill ha fler bloggare!



Kära internetdagbok!
Igår var jag ganska arg på min arbetsplats men idag känns det lite bättre. Jag känner mig lugn och harmonisk. Avföringen är fast och distinkt. Kroppen känns smidig. Jag tänker inte lika mycket på sex idag som jag gjorde igår. Det råder en avvaktande inre frid.

Dessutom har bloggens läsare konstaterat att man kräver bloggposter från Janne, James och Ismael. Se där kära bandkolleger som brukar skylla på att jag har slagit han någon slags omöjlig ton. Det var det bara en läsare som tyckte och det var säkert någon av er.

Så, ursäkterna håller inte längre! Sätt igång och skriv annars lovar jag att publicera dagliga rapporter om mitt hälsotillstånd.

/Andreas

torsdag, oktober 06, 2005

Fler bloggare?

Fler bloggare?
Borde James, Janne och Isma blogga mer?
Ja, det här börjar ju likna Andreas terapidagbok
Ja, jag är säker på att åtminstone James har något kul på gång
Nej, Andreas har slått an en ton som ingen annan kan följa
Nej och det vore hemskt bra om Andreas la av också

onsdag, oktober 05, 2005

SVERIGES LATASTE CHEF?



Kristina Johansson, lägg det namnet på minnet! Hon kan mycket väl vara Sveriges lataste företagsledare. Hon är chef för IKEA-varuhuset i Bäckebol och i dagens Göteborgs-Posten hinner hon med följande djupsinniga analys:

”Jag vill visa att det är viktigt med balans mellan jobb och fritid. Jag mår bäst med en fjärdedel familj, en fjärdedel träning och en fjärdedel vänner och en fjärdedel jobb.”

Låt oss anta att Kristina sover ungefär åtta timmar per natt. I så fall har hon fyra timmar att disponera på respektive andel. Kristina Johansson, chef för IKEA Bäckebol, tycker alltså att en rimlig arbetsinsats är att jobba fyra timmar om dagen. Sen kör hon ett fyratimmars träningspass varje dag, som en annan Gunde Svan, långfikar med en kompis och kommer hem och kör lite quality-time med familjen.

Kristina har andra kloka saker att berätta. Hon säger att hennes favoritpryl från IKEA är hennes vita Tomelilla-soffa. ”Den signalerar att det är okej att vara chef och kvinna.”

Hur då?

Hur menar du Kristina? Vad signalerar andra soffor? Den mörkbruna Kramfors till exempel? Säger den att det inte är okej att vara chef och kvinna? Och hur är det med 2-sitssoffan Mysinge, vad signalerar den?

/Andreas

Logopedofili



I måndags kväll sköljde vreden över Hanifs två mest sjungande medlemmar. Vi insåg att vi båda hade det gemensamt att vi varit reserver hos talfröken för läspande s-ljud.

Alltså, vi fick gå dit när de ordinarie talfelarna var sjuka. Så när hon som inte kunde säga r och han som tokstammade låg hemma i röda hund eller nåt så var det dags för mig att gå in i ett litet rum och säga saker som ”skatan satt stilla samtidigt som svanen simmade”.

Det ondskefulla med det här var att man gjorde mig medveten om problemet samtidigt som jag inte fick någon direkt möjlighet att lösa det. Två besök om året hos talfröken för ett läspande barn är lika fruktbart som två besök om året på gym för en bodybuilder.

Ni kanske hör att det sticker till lite vasst i era öron när ni lyssnar på Hanif. Skyll inte på oss. Det är som att anklaga en utvecklingsstörd för att han är ”så jävla störig”. Vi gör så gott vi kan och vem vet, en dag kanske det knackar på min dörr igen och så står hon där utanför med sin talfrökenväska och sin lilla talfrökenspegel. Jag slår vad om att hon kommer att mumla nåt om att någon är sjuk och jag slår vad om att jag kommer att se henne djupt in i de terapeutiska ögonen och säga: ”skatan satt stilla samtidigt som svanen simmade”.

/Andreas

måndag, oktober 03, 2005

Håll i hatten Peter Stormare



Gränsen mellan humor och dumhet är hårfin. Det är svårt att avgöra om människorna bakom godisaffären 3-gott mellan Heden och Avenyn i Göteborg har stenkoll eller precis tvärt om; ingen koll alls. Det finns ju, vilket vän av smågodisordning i Göteborg känner till, sedan innan en affär som heter 4-gott. Det fyndiga här är att man kan säga fyra på engelska och få en lustig liten ordvits... Men, 3-gott... Vad är det?

Kanske är det egntligen bara att lyfta skämtet en nivå till, att få en ironisk twist på ett dåligt ordskämt och i så fall lyfter jag på hatten åt namnkreatören. Det är Peter Stormare-klass på påfundet... And it is very hard to three gott a joke like this!

/Andreas