Minns du kostcirkeln? Den fanns på varje sida i din hemkunskapsbok. I korthet gick den ut på att du skall äta all sorts mat. Det fanns en mjölkproduktscirkel, en spannmålscirkel, en köttcirkel, en äggcirkel, en fiskcirkel o.s.v. Allt var bra. Poängen var att visa på vikten av en varierad kost där ingenting är förbjudet men att just variationen var bra.
Det slår mig att tiderna har förändrats. Det är ingen som pratar om kostcirkeln längre. Nu är det Atkins, stenåldersdiet och andra dumheter. En del äter bara kött och andra äter bara fett. En del undviker socker och andra undviker fett.
Vad säger det här om vår tid? En hel del tror jag.
Vi lever i en tid där valfrihet har blivit ett honnörsord större än frihet, jämlikhet och broderskap. Vi skall själva välja och att välja innebär både att göra positiva val, men också att välja bort saker.
Vi kan egentligen inte kontrollera så mycket. Vi tror att vi väljer elbolag men det är elbolagen som väljer oss. Vi tror att vi väljer teleoperatör men vi har egentligen inget val – i alla fall inget val som gör någon konkret skillnad. Samtidigt som valfrihet basuneras ut som frälsningsväg lever vi alltså i en insikt om att de val vi gör egentligen är helt meningslösa. Det är då vi söker oss till maten.
Tröstätande är ett gammalt välkänt fenomen och jag tror att det är precis vad det handlar om. ”Jag äter hur mycket fett jag vill men går ändå ner i vikt eftersom jag undviker socker”, säger någon och fastslår därigenom sin frihet. Den som aktivt väljer bort kostcirkelsinnehåll känner sig som en fri människa, som en autonom väljare. Han eller hon har själv styrt. Det är inte staten, folkhemmet, hemkunskapsfröken eller någon annan som hittat på.
Jesus sa att det är inte det som kommer in i vår mun utan det som kommer ur den som gör oss orena. En ganska snygg tanke och också förklaringen till varför den kristna västvärlden är den enda plats på jorden där all mat i grundläget är tillåten. Annars handlar religion faktiskt ganska mycket om rent och orent och då specifikt kopplat till ätande.
Sverige är ett sekulariserat land. Med det menas att vi inte längre vill vara kompisar med Gud. Vi vill inte leka med honom mer. Han tar bara våra leksaker. Något i den stilen.
För att få någon struktur i vår religiösa vilsenhet söker vi oss mot nya religiösa marker och där spelar matförbud en stor roll. Den som undviker socker eller frossar i fett gör i princip samma sak som den som vägrar äta griskött eller som vältrar sig i halal- eller kocherslaktat kött.
Med kostcirkeln var det något annat. Den påminner lite om folkhemmet. Om socialdemokratin när den är som bäst. Alla skall med. Nej. Alla skall inte med men alla skall äta ordentligt med mat och sluta fåna sig. Kostcirkeln är en stabil påminnare om vad som egentligen betyder någonting här i livet.
