Åke Green blir folkpartist

Idag kan man rösta på Expressens hemsida om man tror att Åke Green kommer till himlen eller helvetet. Anledningen är att Folkpartisten Birgitta Rydberg, i vanlig liberal andra, efter den frikännande domen i HD proklamerat att Åke kommer till helvetet.

Man imponeras av denna insiderkunskap. Kanske är det så att nu även Gud har anslutit sig till den borgerliga alliansen och i så fall lär det bli hård kamp mellan honom och Reinfeldt om statsministerposten.

Alldeles oavsett hur fallet är med Guds eventuella borgerlighet så tolkar jag det som om Birgitta Rydberg nu officiellt inbjudit Åke Green till det egna partiet. För inte kan det väl finnas fler helveten än ett?

/Andreas

Om badminton, allsång och andra dumheter

Har ni tänkt på att det finns ett stort överskott av människor som hävdar att de är bra på badminton? Om inte - tänk efter. Det här är nämligen mer uppenbart än att jorden skulle vara rund.

Så hur kommer det då sig att det har blivit på det här viset? Förklaringen är nog densamma som den som gäller för varför så många tycker sig vara grymma på att trixa med en ballong. Det är helt enkelt inte så svårt att få bollen att sväva fram och tillbaks. Man kan lätt slå tusen badmintonslag tillsammans med mormor på Ölandssemestern.

Jämför med till exempel curling, casting eller trevallars-carambole. Ingen tror sig duga till i sådana sammanhang fast dessa sporter egentligen mest handlar om att städa, fiska respektive ha på sig fina vita handskar. De är bara initialt lite krångligare än badminton.

Vi kan flytta över analogin till musikens värld. Av någon oförklarlig anledning tror sig fler människor vara bra på att sjunga än vad som tror sig vara bra på att spela trumpet. Det betyder inte att fler kan sjunga eller att jag förespråkar ett ökat trumpetande ute i stugorna. Tvärt om. Det jag vill få folk att inse är att vi är ett ytterst fåtal människor som behärskar sångkonsten så pass bra att ni andra bör lyssna.

Allsång borde förbjudas.

Badminton bör förgöras.

Nej, nu har jag inte tid att blogga mer. Jag skall snart gå iväg på babyrytmik tillsammans med min son och lyssna på falsksjungande mammor och otajta småmänniskor som skakar på maracasar som om det inte fanns någon morgondag. Vart är egentligen världen på väg?

/Andreas

Utvärdering av Vägverkets arbete med nollvisionen

Det är hög tid att utvärdera Vägverkets arbete med den så kallade nollvisionen. Man gör det nämligen själva i dagens GP och är mycket nöjda. Det ser bra ut. Fortsätter det så här så kommer bara 450 personer att dö i år. Claes Tingvall som är trafiksäkerhetsdirektör (ja det finns en sådan) på Vägverket är mycket nöjd och talar om att trafikdöden varit på reträtt de senaste fem åren.

Jaha. Men det är ju jättebra. Så hur ser då statistiken ut?

1996 dog 423 personer i Trafiken under perioden januari-oktober. Riksdagen beslutade därefter om en nollvision och se 1997 dog ”bara” 412 människor. 1998 dog 418 personer. 1999 dog det plötsligt 13 personer fler än innan nollvisionen fanns och år 2000 dog det hela 35 personer fler. År 2001 dog det 48 personer fler än vad som dog år 1996, d.v.s. innan den berömda nollvisionen klubbats igenom.

Men Claes Tingvall är nöjd och kan till och med lista innehållet i framgångsreceptet. Vägverket tycks, i sin egen förståelse, som en annan Jesus ta oss allt närmare det eviga livet med hjälp av mitträcken och krockkuddar.

Den enda statistiska framgången består i att det år 2004 och år 2005 för första gången sedan år 1998 har dött färre människor än det gjorde innan nollvisionen fanns. Är det egentligen så mycket att skryta om?

/Andreas

Hur mycket sex har en sexgalning?

Dagens löpsedlar basunerar ut att TV4-kvinnorna är förföljda av sexgalningar. Jag tänker inte ens bemöda mig med att förstå varför just TV4-kvinnorna drabbas och inte TV3-tjejerna eller kanal 1-tanterna. Föremål för mitt intresse är helt och hållet begreppet sexgalning och funderingen kring vad som egentligen utmärker en sådan. Är man sexgalning om man dyker upp på Ulrika Nilssons arbetsplats och hävdar att hon sänt ut ett telepatiskt meddelande? Ja, tydligen.

Det är väl kanske ordet sex jag har lite svårt att få in i sammanhanget, lite som när Charlotte Pirelli dök upp i sexdräkt på TV. Jag såg dräkten (det som fanns av den) men var kom sexet in i bilden? De så kallade sexgalningarna tycks ju aldrig få till det och sexdräkten tycks användas till allt annat än samlag.

Kan vi inte kalla en sinnessjuk människa för sinnessjuk och en avslöjande klänning för kort. Det blir så mycket enklare då. Om man inte kommer från blekinge förstås. I så fall är vi tillbaka på ruta ett.

/Andreas

Hitodito

Det var minst tjugo år sedan jag räknade ut Magnus Härenstam men jag måste medge att den komiska comebacken är storstilad.

I Jeopardy häromdan ställde den alltid lika nervöst krumbuktande Härenstam följande kloka fråga till en kvinnlig deltagare som på sin fritid sysslar med Kung-fu:

"Det finns ju judo, akido, kendo och hitodito men vad är egentligen Kung-fu?"

Magnus, Magnus... Jag tror att många med mig är betydligt mer nyfikna på att få ett svar på frågan om vad hitodito är.

/Andreas

Zlatan blir borta från spel i minst fyra veckor

Zlatan är nyligen opererad för en skada och blir borta från spel 4-6 veckor. Vid operationen i slutet av förra veckan avlägsnades en utväxt i Zlatans ena skuldra som pressat på en nerv och hämmat anfallarens rörlighet. För Zlatan väntar nu två veckors vila och därefter ytterligare ett par veckors rehabilitering. Tråkiga besked alltså för allas vår Zlatan Muslimovic.

/Andreas

Ett rop på hjälp?

§00mjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj jjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj jjjjjjjjjjjjjjjjj,0öööööööööööööööööööööööööööööööööööööm

/Elmer, gästbloggare

Tack Sony!

En granne nära mig (nej jag tänker inte på han som stod utanför porten häromdan i två timmar med en pendang under armen och pendeln i fickan) har gjort mig uppmärksam på att Sony egentligen bör hyllas för att deras CD-skivor tvångsinstallerar material som kan förstöra folks datorer. Har vi inte alla letat efter ett sätt att straffa människor som lyssnar på Celine Dion? Så vad är problemet?

/Andreas

Ps. Jag tror inte att det är Billy Butt på bilden men jag är inte helt säker...

Nollvisionen finns inte

Vägverket, ni vet de som gör så att ni som privatister behöver tre uppkörningar, påstår som bekant sig ha en så kallad nollvision. Tanken är att noll personer skall dö eller skadas allvarligt i trafiken. Detta är, påstår man, det uttalade målet med verksamheten. Riksdagen har som ett led i detta slagit fast att år 2007 skall endast 270 personer dö i trafiken. Detta är att jämföra med förra årets dödstal på 480.

Det är givetvis ett cyniskt kalkylerande med människoliv att verkligen krasst räkna med en viss andel döda. År 2007 skall alltså 270 människor av kött och blod med familj (det är kanske rent av du eller någon i din närhet) sätta livet till för att vi skall kunna komma snabbt till jobbet, golfklubben, vingården i Frankrike eller vad det nu är vi har bråttom till.

Nollvisionen är en lögn.

Vägverkets generaldirektör nämner i en annonsbilaga från vägverket att man vill införa ett hastighetssystem baserat på vägarnas standard. Det skall innebära att en del 90-vägar sänks till 80 medan en del ”säkra” motorvägar höjs till 120. Detta skall enligt beräkningarna kunna leda till 40-50 mindre döda.

På vilket sätt minskas antalet döda av att hastigheten ökar från 110 till 120? Jag är säker på att Jan Guilliou har ett svar, men för oss andra framstår det som absurt.

Och här någonstans avslöjar sig nollvisionen som den bluff den är. Det finns ingen nollvision. Det är alldeles självklart att det finns en kalkyl på hur många människoliv vår hastiga framfart får kosta. Om säkerheten kostar för mycket pengar att skapa eller om den leder till att vi kommer för sent till golfklubben, ja då får den lov att kosta en eller annan död småbarnsmamma. Det är den krassa verkligheten.

Om man hade menat allvar med nollvisionen hade man inte haft en enda bilväg med tillåten hastighet över 30. Det här skulle givetvis vara genomförbart. Det hade tvingats förändra våra liv i grunden, men det hade varit genomförbart. Då hade Vägverket också kunnat tala om nollvision utan att ordet hycklare hade lyst i pannan på alla Generaldirektörer och höghastighetsivrare.

/Andreas

Led Zeppelins hållhake

Polarpriset, ett pris så utskällt att jag helst av allt hade velat hylla det, men det går inte. Kritikerna har rätt. Det är inte klokt.

Led Zeppelin. Avsomnat. Stendött. Nog för att Hanifs förbandsspelning på Cirkus får extra strålglans av att Robert Plant, 30 kilo tyngre än när han gjorde bra musik, nu också får skaka hand med allas vår hjälte ers majestät konungen, men själva pristagarvalet är idiotiskt.

Man brukar klaga på Horace och hans akademienkompisars val av pristagare och jag har aldrig förstått den kritiken. Nu kritiserar samma människor Polarpriset för att man inte agerar som Akademien. Märkligt. Hur vill man ha det? Jag vet precis hur jag vill ha det.

Polarpriset om det skall finnas bör gå till samtida och konstnärligt spännande artister. Det kan vara halvkända och tråkiga akter som Franz Ferdinand eller Ryan Adams, hellre det än att man väljer ut gamla stofiler. När Led Zeppelin får Polarpriset är det som om Astrid Lindgren hade fått Nobelpriset. Det är skrattretande helt enkelt.

Men jag vet precis hur det hänger ihop.

Minns ni när Robert Plant var här i Sverige senast (han hade ett jättebra förband för övrigt) och intervjuades i TV-soffan. Det var då han såg till att kamma hem Polarpriset. Han avslöjade nämligen att han, Björn och Benny hade gått på porrklubb i de gamla glansdagarna. Givetvis var Stickan Andersson med. Det här är hållhaken. Så måste det vara.

För några år sedan tilldelades Bruce Springsteen priset. Jag älskar Springsteen men han förtjänar inget pris och han behöver det inte heller, lika lite som Bob Dylan, Led Zeppelin, Van Morrison eller BB King. Det underbara den gången var den påföljande artistgalan när Jerry Williams uppträdde. Det var obetalbart att se hur Springsteen först tror att det hela är ett skämt och skrattar gott och hjärtligt tills han inser… killen menar allvar… Det här är en seriös svensk artist. Som den gentleman The Boss är lyckades han snabbt glida över i ett seriöst och intresserat ansiktsuttryck, men den första reaktionen sa allt. Polarpriset är ett skämt.

/Andreas

Kvävande journalistik

Idag lyckas Expressens webbsida med konststycket att publicera huvudnyheten ”EXTRA – Claire Wikholm kvävs långsamt till döds” med underrubriken ”skådespelerskan berättar om sin dödliga lungsjukdom”.

Jag kommer inte att klicka på den länken. Claire Wikholms sjukdom intresserar mig inte. Och det handlar inte om empatibrist. Tvärt om.

Däremot tänker jag spendera stora delar av denna dag med att fundera över hur Claire Wikholm kan berätta om sin sjukdom samtidigt som hon håller på att kvävas till döds.

/Andreas

Raffe

Minns ni Koma från såpateveprogrammet Storstad? Minns ni hans fantastiskt söta (kom ihåg att jag gick på högstadiet) flickvän Ullis? Jasså inte det. Då kommer ni väl knappast ihåg Raffe från Vänner och fiender heller. Jag klandrar er inte. Raffe var osedvanligt blek i rollen som musikrebell.

Raffe heter något annat i verkliga livet men sedan debuten som såpaclown har han hunnit med att dyka upp först som munspelsinstruktör på UR och nu senast som professionell dekoratör och heminredare i någon ny "gör om mitt hem"-serie.

Grejen är den att Raffe (som egentligen heter något annat i verkliga livet) är riktigt dålig på allt han gör. Som såpakille var han blek, som munspelsinstruktör var han opedagogisk och märklig (omöjligt uppdrag i och för sig) och som heminredare betedde han sig rent ut sagt klåpigt.

Så, vad gör egentligen Raffe (som egentligen heter något annat) på teve? Frågan är som i fallet med Lennart Svan, Emma Andersson, High Chaparall-killarna, Jan Sherman, Robert Gustavsson, Babsan, Claes Åkesson, Petter Englund, Bosse Hansson, Anna Järphammar, Hasse Aaro, Adam Alsing, Väder-Tone, Janne Josefsson och några till av högsta prioritet.

/Andreas