Jag är oerhört nöjd med Blame it on el Niño. Det var en platta som var jobbig att spela in på många sätt - den drog ut på tiden, kostade mer pengar än vad vi hade tänkt oss och producenten Paul Bothén ställde så höga krav att processen ibland blev smärtsamt långsam och slitig. Det sistnämnda är jag oerhört tacksam för idag. Han fick ur oss bästa möjliga prestation och jag tycker att man hör att det är en förbannat proffsig och bra platta. Paul Bothén är en av Sveriges absolut bästa producenter, ingen tvekan om den saken.
När jag lyssnar på den idag med lite distans så känner jag att jag lättare kan utvärdera vad jag tyckte blev bra och mindre bra. Här kommer därför en rangordning av låtarna utifrån hur bra de blev i relation till låtens inneboende kvalité.
1. Different Town - Jag är väldigt nöjd med låten i sig men genom Pauls underbara arrangemang och för låten perfekta ljudatmosfär tycker jag att den blev långt bättre än jag hade kunnat ana. Brassdelen mot slutet är världsklass. Gitarrpaketet är oerhört fint. Jag gillar det sparsmakade orgelarbetet och tongeneratorn. Sen är jag väldigt nöjd med min sång på den här.
2. Trapped in Time - E-bowgitarren och stämmorna gör mycket här. Ismael och James är i toppform. Smart av Palle att lyfta ner stämmorna till att vara understämmor. Här skapas en mystisk och skön Don't Fear the Reaperaktig stämmning. Blev klart bättre än förväntat.
3. Halfway to Hell - Blev ganska exakt så som den lät i mitt huvud. Jag gillar själva drivet, stämmorna, min egen gitarr och ja... stämningen är perfekt. Gunnars Steel är magnefik!
4. To Call You Mine - Brister kanske lite i stommen (en av de svagaste låtarna trummässigt, men jag minns en obetald parkering och fotbollsstress, kanske är det det som hörs) men detta tas igen i alla andra delar av låten. Jespers trumpetspel håller världsklass. Bra stämarbete och känslan från låten kommer fram fint. Palle är grym på att producera lugna låtar och det märks på både denna och Different Town.
5. Pain in the Ass - Många gästmusiker. Dragspelet och trumpeten ger en egensinnig känsla till den här bagatellen. Jag tycker att den blev ganska exakt lika bra som färdig produkt som den är som låt.
6. Invocation - Elgitarrslingan ersattes av en munspelsslinga. Känns mycket svensk sommar. En viktig låt för plattan som helhet. Jag är nöjd med resultatet som blev ganska exakt som jag hade tänkt mig, möjligen lite mer visaktigt och rent.
7. Miss Euphoria - Jag är av någon anledning inte riktigt nöjd med min sång här. Perfekt driv annars. Vi plockade ner den lite och stockarna byttes mot vispar, vilket ger ett behagligt släp. Jag gillar rytm och stämmor.
8. I'll Never Find a Way - Blev lite sämre än vad jag tror den hade behövt vara. Det är också den låt på skivan som vi jobbat minst med. Skulle nog tjänat på ett renare stämarr med bara två röster på klassiskt Simon/Garfunkelsätt. Sångtagningen är bra men inte perfekt.
9. Eternity Will Last a Long Time - Jag vet inte vad det är men även om den låter väldigt mycket så som den alltid har låtit och skall låta så känns det som om det saknas lite glöd. Jag tycker att Paul hade fel i att första frasen skulle fraseras så här (gillar det gamla bättre). Sen tycker jag precis som med I'll Never att den hade tjänat på ett naknare stämarrangemang. Till skillnad från Isma tycker jag dock att baskaggen på versen är mycket bättre än i "original".
10. Penguins on the Roof Top - Snygg orgel. Förbannat snygg till och med. Gillar James slide också. Av någon anledning har den blivit lite för radioaktigt slick för min smak. Vet inte varför.
11. Station House - Hamnade i ofärdigt skick vid mix delvis därför att Paul inte riktigt visste vad han skulle göra av låten. Det var helt rätt att fimpa vår gamla vit soul-känsla men kanske att den har tappat lite av sin kraft. Jag tror att det här är en monsterhit egentligen. Tänk er Moneybrother. Den glöden, den intensiteten, den liviga, fula känslan... Det är det jag saknar.
12. Mortal Soul - Totalt omgjord. Saxofonspelt är helt övergrymt och den är cool på många sätt. Men vi fimpade plattans största popdänga för att få en soulig sak som vi egentligen inte behövde. Roligt just då. Måttligt kul idag.
/Andreas
