tisdag, oktober 10, 2006

Om Herr och Fru Borelius och det hårda skattetrycket



Borelius. Man hör det redan på namnet eller hur?

Hon är den var fjärde svensk rent statistiskt har väntat på. Frälsaren. Hon heter som en sjukdom som sprids av fästingar och som kan ge riktigt obehagliga följdsjukdomar, likafullt är hon den var fjärde svensk bad om och varannan svensk föredrar framför en grå och tråkig socialdemokrat som betalar skatt och dricker svagdricka på kräftskivan.

Borelius hade inte råd att betala skatt. Hon är nämligen moderat och som alla moderater lever hon i en värld där man inte gärna delar med sig av någonting, inte ens inom familjen. Därför kunde inte Borelius make (herr Borelius förmodar jag), trots inkomst på över miljonen, hjälpa till och betala för sin hustrus städhjälp (för den typen av avgifter faller självklart på hustrun i en moderat värld). Och stackars fru Borelius hade inte råd med skatten.

Du och jag har subventionerat Herr och Fru Borelius skinande rena Ajax-golv. När de fyra barnen Borelius klev upp på morgonen och kunde känna doften av nybakat bröd och Grumme tvättsåpa, ja då var det du och jag som bjöd på kalaset.

Men jag är inte moderat så mig gör det inte så mycket. Jag delar gärna med mig. Inte minst delar jag gärna med mig till barn som tvingas växa upp under så kärleksfattiga förhållanden som det innebär att vara barn i en familj där mor och far inte älskar varandra tillräckligt mycket för att dela med sig.

Nej, för Herr och Fru Boreilus var det viktigare att i sann Moderat anda hålla på sina EGNA tillgångar än att hindra sin livskamrat att bryta mot lagen. Jag hör redan sandlåderösternas eko: Min! Min! Min!

Familjen Borelius är goda entreprenörer. Ett obehagligt ord och i sådana här sammanhang framgår det med önskvärd tydlighet vad en entreprenör är för någonting. Under de svarta städhjälpsåren drog man tillsammans in i runda slängar 16 miljoner kronor och hade ändå inte råd att betala skatt.

Familjen Borelius kunde alltså inte göra det som en genomsnittlig undersköterska eller dagbarnvårdare klarar av – de kunde inte betala skatt, för skatt innebär nämligen att man delar med sig och att dela med sig klarar inte en moderat av.

Man talar ibland om det hårda skattetrycket och i det här fallet känner man riktigt trycket på Herr och fru Borelius. Känner du det också?

Vi har fått den Handelsminister vi förtjänar. Hon är en alldeles typisk representant för det nyliberala samhälle vi som medborgare har önskat oss. Reinfeldt har förlåtit och vill gå vidare och då skall väl inte vi vara sämre?

Kuren mot Borrelia heter förresten antibiotika. Första tecknet på att man drabbats är en röd rund ring kring den plats fästingen satt. Denna ring växer sig sedan allt större. Jag ser med tillförsikt fram emot detta.

/Andreas

Att stjäla tillbaks tiden



Om det här blogginlägget hade varit ett teaterstycke istället så hade det kanske hetat Momo. Då hade Niklas Hjulström regiserat och så hade några skådespelare använt sitt så kallade magstöd.

Nu är det här ingen teater och det tackar jag gudarna för. Teatern har nog av sin egen plåga.

Vad jag vill fästa er uppmärksamhet på denna dag är de tidstjuvar som opererar fritt i samhället och jag tänker då givetvis på alla SIFO-undersökare, telefonterrorister, forumulärutfrågare och så vidare.

Av någon anledning har beslutsfattare och pengadyrkare fått för sig att allt går att mäta och de har fått för sig att du och jag vill hjälpa till.

Vi skall ISO-standardisera, kvalitetssäkra, rita stapeldiagram och svara på frågor som är så korkade att de inte kan vara konstruerade av dagisbarn. Detta utgör sedan underlag för hur vi bygger Sverige och hur kapitalisterna skall bete sig för att lättast lura av oss våra pengar.

Säg nej.

Svara inte på en enda enkät till. Låt det inte spela någon roll vem det är som frågar. Eller låt dina dagisbarn prata med telefonförsäljare och utfrågare, sätt kryss mellan rutorna i SOM-institutets frågeformulär. Kort uttryckt: Ta tillbaks den tid som stjäls.

Vi har begränsat med tid här på jorden. Det finns bättre sätt att använda den på än att ge efter för dem som menar att existensen går att fånga på rutat papper.

/Andreas