Om den Kristdemokratiska Knullis-policyn

Två Dagar innan julafton har någon på Kristdemokaretrnas högkvarter surfat in på sajten ”knullis”. 22 besök hann det bli allt som allt. Partisekreterare Lennart Sjögren är upprörd. ”Vi ser över både säkerhet och vår Internetpolicy för att se om det är något i policyn som vi behöver förtydliga”, säger han till Göteborgs-Posten. Det här väcker min nyfikenhet. Hur ser egentligen en oklar policy kring sidan ”knullis” ut?

Det roligaste med Lennarts kommentar är att den i vanlig politikerordning visar att han tror att allt handlar om en oklart skriven policy. Självklart har det suttit en kåt partiarbetare och slösurfat lite. Problemet är varken större eller mindre än så.

Kåta partiarbetare botas inte med Kellogs Cornflakes, förböner eller partipolicys. För kåtheten vet liksom policyskrivandet inga gränser. Erektioner och sirliga formuleringar om beteende finner man på alla sidor blockgränserna. Inte minst i juletid.

Brev från en osexig reskamrat

Det är på Facebook allting händer. På Facebook finner man vägen, sanningen och livet.

Det är därför det smärtar mig så att ta del av resultatet av applikationen ”compare people” genom vilken mina interaktiva vänner kan välja mellan två slumpvis utvalda vänner och fastställa vem av dessa två de helst vill göra det och det med eller tycker det och det om.

Enligt tillgänglig statistik är jag toppnoterad som reskamrat. Det är mitt mest utmärkande drag. Jag är alltså någon man vill resa med. Det här skrämmer mig. Jag är ju feg, okunnig om andar kulturer, måttligt språkbegåvad och allmänt ointresserad av annan lokal kultur än den man finner på pubar och caféer.

Jag är något mer glädjande en social person med bra humor som är eller skulle vara en bra far till ett barn. Jag är också högst giftasduglig och pålitlig.

Däremot tycks jag inte vara särskilt söt, sexig eller atletisk. Jag kan stå ut med det här. Det som smärtar mig mest av allt, längst ner på listan:

En (1) person har röstat och jag har förlorat. Mot vem vet jag inte. Jag är i alla fall minst trolig att nå framgång av mig och denne någon. Förmodligen stämmer det, men det gör ändå ont på något sätt. För innerst inne känner jag ändå att framgången bara väntar runt hörnet… eller var det nästa hörn… eller nästa… eller… Resan fortsätter. Vill du bli min reskamrat?

/Andreas