söndag, februari 25, 2007

Om ensamma sifferkombinationer



Vi har alla hört det sägas: Numret saknar abonnent.

Konstaterandet kan tyckas sakligt och informativt men det finns också något sorgset och smått vemodigt över alltihop.

Tänk er själva att det finns en massa nummer där ute som ingen tar hand om, en massa ensamma små sifferkombinationer som ingen vill göra anspråk på.

Vissa sifferkombinationer är populära eftersom de innehåller önskvärda kombinationer av eftertraktade nollor och stabila tiotal eller vackra upprepningar av en och samma siffra. Sen finns det de där numren som nästan ingen vill ha eftersom de inte går att knyta an till något, eftersom de är så anonyma att de nästan riskerar att försvinna, att glömmas bort till och med av dess innehavare.

Kanske är det på samma sätt med oss människor…

/Andreas

5 kommentarer:

Martin Domeij sa...

Vad är det här egentligen? Ett slags försenad 30-årskris? En tidig 40-årskris? En hjälp-jag-vet-inte-vad-jag-håller-på-med-kris?

Andreas sa...

en tidig 50-årskris helt klart... :)

Vadddå? Vad menar du? Får man inte bry sig om siffror och människor längre?

/Andreas

Anonym sa...

Okej... Jag inser att mina senaste bloggtexter rört sig lite mer inåt än vanligt, varit lite mer existentiellt grubblande än vad jag brukar vara här... När man skriver låtar på det sättet är det ingen som höjer på ögonbrynen men i bloggarnas värld gör man nog rätt i att ge sig på Lars Leijonborg och Försäkringskassan istället...

Jag fattar vad du menar. Tack för att du påpekar. ;)

/Andreas

Anonym sa...

Måste också påpeka då....

Älskar det! Fortsätt!

Plötsligt, på bara ett par dagar, blev Hanifbloggen en av glykofagens favoriter. Inte helt otippat, men aningen överraskande.

Leijonborg i all ära, men ensamma och övergivna sifferkombinationer, livsspolningar och fekal ritual går inte av för hackor.

Andreas sa...

Fekal ritual! :) Vilket bra gruppnamn!!!

Tack kära Glykofag. Det är nog ditt bloggbeteende som smittat av sig. Du har lurat mig att vara så där självutlämnande ärlig... Det känns rätt så bra, men det känns också bra att mobba Lars Leijonborg så jag tror att jag försöker blogga på båda sätten i fortsättningen... Det blir ju fler texter på det sättet också. ;)

/Andreas