Låt oss anta att Augustinus hade rätt, att ondska bara är avsaknad av godhet. Vad betyder det här? Betyder det att en ond människa kan bli god igen om hon bara fylls med godhet eller betyder det att en god människa i samma stund som hon tappar det som gör henne god, är dömd till ett liv i ondska?
En del föreslår att ondska inte alls finns, att det bara är en konstruktion i syfte att hålla människor på plats. Idén om ondska föder känslor av skuld och dåligt samvete, vilket bara är destruktiva känslor. Vi bryts ner inför insikten av vår egen otillräcklighet.
Men, att språkligt avveckla ondskan och skulden är ingen hållbar lösning. Vilken blir då spärren mot beteenden som bryter ner och förstör våra medmänniskor? Om det inte finns något ont så kan det ju inte heller finnas något gott och utan godhet skulle den här världen bli en fruktansvärd plats.
Det finns inga helt igenom onda människor, lika lite som det finns några helt igenom goda. Hitler var snäll mot sin hund och Moder Theresa har säkert ett och annat barnlik på sitt samvete.
Jag tänker på Johnny Cash version av "Beast in Me", på låten som så tydligt manifesterar att vi alla bär så väl det goda som det onda inom oss. Odjuret är bara tillfälligt i fängslat förvar och gallret är skört och bräckligt.
En del människor tycker sig vara färdiga. De kallar sig inte sällan kristna eller ateister. Dessa människor vet alla svar på förhand. Det finns tydliga rätt och fel eller inga rätt och fel alls. Existensen blir på förhand given av svaren i en Gröngörlingsbok eller av ett trumpet "nej" till allting som tillåter livet att bli mer än bara yta och materia.
Jag tror att de färdiga människorna förr eller senare kommer att slås till marken. Livet kommer att överrumpla. Det är så lätt att tro att man känner sig själv, så lätt att tro att man vet hur man själv och andra skall leva.
Den färdigt kristne kommer att finna att de färdiga svaren inte räcker till, att frälsningen och nåden inte bär hela vägen in i det egna hjärtat och tron kommer att i bästa fall bli en tro med tvivel.
Den färdige ateisten kommer att drabbas av tillvarons mystik, av kärlekens spirituella kraft. Det kommer att hända saker som skakar fundamenten. Eller som en viss Ben Marlene skrev i ett brev från Per Gessles skivbolag Jimmy Fun Music till oss för nästan tio år sedan: Om jag fortsätter gilla kan marken gunga till.
Jag antar förresten att han slutade gilla...
/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar