En arbetskamrat kom till mig här för leden och ville spela upp en låt för mig som verkligen betydde jättemycket för henne (ja, hon sa så). Hon ville att jag skulle lyssna. CD-spelaren sattes på, jag slog mig ner mitt emot henne och följande nådde mina öron...
Jag vill kasta loss
Lära mig slåss
Raka av mitt hår
Bäras ut på bår
Ta tjuren vid hornen och hålla dem hårt
Lita på sanningen och kväva all gråt
Börja sluta tro
Låta vansinnet gro
Jag vill sparka bakut
Göra nåt sjukt
Släcka fyren på berget som räddade liv
och smita från smällen med sjumilakliv
Jag vet inte exakt när jag först drog på smilbanden - kanske var det redan när rimmet loss och slåss dök upp. Jag tror att jag skrattade till när han skulle bäras ut på bår eftersom det rimmar på hår. Jag vet att jag garvade hysteriskt när han skulle göra nåt sjukt...
Jag känner mig ond. Martin Stenmarck har skrivit en låt och jättemånga nänniskor berörs och tycker att det är fint. Själv känner jag att raderna inte ens hade platsats i min dagbok när jag var fjorton.
Borde man inte kunna respektera andra människors smak? Jo, kanske, men problemet i det här fallet är att det inte handlar om smak. Sådana här texter är skit på ett alldeles objektivt plan. Och det är just det som gör att man skrattar fast man inte får.
Men vet ni, ett gott skratt förlänger livet. Tack Martin!
/Andreas
7 kommentarer:
Jag tror att du VERKLIGEN behöver kasta loss
en tross
så att du inte blir sjuk
i din buk
eller får ont i en tarm
och din stackars arm
eller i örat
föratt
det du hör
gör
dej skör.
Varma karma/Fru T
Du borde VERKLIGEN kasta loss
din inre boss
så att inte dina lår
måste bäras ut på bår
och du kanske får ont i en tand
i ett annat land
eller ont i en tarm.
Och kanske din arm
blir orsaken till ett larm
eller så får du ont i örat
föratt
det du hör
gör
dej skör.
Fru T
Så vänligt att tänka
på mig och min sänka
för blodtrycket stiger
när Martin ej tiger
Låt oss nu glömma
alla som är dumma
Jag vill vada i margarin
och göra blommor till bin
Skrida fram i Milda
Till toner av "den vilda"
Bryt upp, brytt upp
som en morgontidig tupp
varför skulle våren annars tveka så?
/Andreas
Jag tänker inte rimma sp fint som ni (och Martin) gör. Bara undrar;berör det verkligen folk? herregud...
Ja, det märkliga är att det kanske gör det och vad är det då som gör att sådana som du och jag bara ser nödrim och klyschor där andra ser livsvisdom och djupa tankar?
Tänk om allt är upp och ned. Tänk om det är Stenmarck-anhängarna som har någon form av intellektuell och känslomässig förmåga som vi kultursnobbar saknar.
/Andreas
det kan vara så, hemska tanke. Jag har ju blivit kallad musiksnobb förut. Stenmarck har nog något djup där i all fall, han speglar väl folks innersta känslor... jag låter hellre The Radio Dept. spegla mina innersta känslor. men det är ju jag.
Du gör rätt. Hellre är man musiksnobb än dum i huvudet... För någonstans känns det som att det är de två alternativ man har.
/Andreas
Skicka en kommentar