Jag antar att ni också har lagt märke till Aftonbladets nya säljande koncept. Det handlar om berättelser företrädelsevis inköpta/hämtade ifrån England och jag kan tänka mig att inspirationen kommer från publikationer som The Sun eller Daily Mirror. Temat är samma, variationen är oändlig.
Idén bygger på att man publicerar sista bilden på ett offer för något bestialiskt brott tagen från en övervakningskamera. Gärna den glada 9-åringen jämte mördarpedofilen på bussen eller mamman och femåringen strax innan hon hugger tag i honom på tågstationen och kastar sig framför ett framrusande tåg.
Vi älskar tydligen det här. Vi vill se sista bilden av en människa. Vi vet vad som skall hända, men de små oskyldiga pojkarna, gamla tanterna eller unga kvinnorna har ingen aning. Det här kittlar våra sinnen.
Vi vill leka Gud och den viljan säljer lösnummer. Det vet Aftonbladet. Därför ser man inga moraliska hinder för någonting. Moral och journalistik är nämligen två oförenliga storheter.
Varför vill vi frossa i andra människors (gärna barns) katastrofer och död? Finns det en bestialisk mördarpedofil i oss alla eller vad är det frågan om? Hur kan Aftonbladet tillåtas nå ekonomisk framgång genom att exploatera döda människor?
Jag har inga svar men jag har en massa frågor och jag ser fram emot den dag tidningen publicerar sista bilden på chefredaktör Anders Gedin precis innan han får sparken eller fälls i domstol för tidningens upprepade kränkningar av enskilda individer och allmänhetens intelligens.
/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar