Har ni tänkt på att det finns ett stort överskott av människor som hävdar att de är bra på badminton? Om inte - tänk efter. Det här är nämligen mer uppenbart än att jorden skulle vara rund.
Så hur kommer det då sig att det har blivit på det här viset? Förklaringen är nog densamma som den som gäller för varför så många tycker sig vara grymma på att trixa med en ballong. Det är helt enkelt inte så svårt att få bollen att sväva fram och tillbaks. Man kan lätt slå tusen badmintonslag tillsammans med mormor på Ölandssemestern.
Jämför med till exempel curling, casting eller trevallars-carambole. Ingen tror sig duga till i sådana sammanhang fast dessa sporter egentligen mest handlar om att städa, fiska respektive ha på sig fina vita handskar. De är bara initialt lite krångligare än badminton.
Vi kan flytta över analogin till musikens värld. Av någon oförklarlig anledning tror sig fler människor vara bra på att sjunga än vad som tror sig vara bra på att spela trumpet. Det betyder inte att fler kan sjunga eller att jag förespråkar ett ökat trumpetande ute i stugorna. Tvärt om. Det jag vill få folk att inse är att vi är ett ytterst fåtal människor som behärskar sångkonsten så pass bra att ni andra bör lyssna.
Allsång borde förbjudas.
Badminton bör förgöras.
Nej, nu har jag inte tid att blogga mer. Jag skall snart gå iväg på babyrytmik tillsammans med min son och lyssna på falsksjungande mammor och otajta småmänniskor som skakar på maracasar som om det inte fanns någon morgondag. Vart är egentligen världen på väg?
/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar