Jag vill bara berätta att en trevlig kille och en fin människa har gått bort. Han hette Rahim och jobbade i en kiosk på Länsmansgården. Han blev för inte länge sen klar med sfi, något han kämpat med länge. Häromdagen fick några personer för sig att hans liv var värt några hundra, kanske ett par tusen kronor.
Jag vet inte om problemet är knivinnehav, tv-våld eller den alltmer utbredda girigheten. Men jag vet att Rahim var värd mer än att dö på det sättet.
Ismael
2 kommentarer:
Precis så illa är det. Det som besvärar mig är att de där ”värstinggangstererickegolarna” har status och makt idag. Alla förstod att Svartenbrandt var farlig och saknade vett och någon status har han inte. Dagens gangsters syn på den fria företagsamheten är ett hot mot densamma. Vem vågar öppna en kvartersrestaurang idag?
Läste Aftonbladets Göteborgsbilaga på nätet och dessvärre så är dottern till den mördade en jättegod tjej som jag och Andreas har kompat till på hennes första framträdande inför publik. Om det är läge för några kondoleanser kan vi medverka.
Hans-Erik
Instämmer Hans-Erik.
Och jag minns den där spelningen. Jag minns hur tanterna ville byta tonart och jag sa "S kan den här låten i A-dur (jag hade precs lärt henne den med bara öppna strängar). Är det för er skull eller för elevernas vi uppträder?" Tanterna teg. De kunde inte göra nåt annat och S var grym. Hon hade lärt sig spela bas tio minuter tidigare, men attityden fanns i kroppen... Ja, jag tänker på henne dessa dagar i alla fall.
/Andreas
Skicka en kommentar