Spelteori

Jaha, ytterligare ett år utan att man fick Nobelpris. Det börjar bli riktigt tröttsamt om sanningen skall fram.

Fysikpriset har jag lagt ner drömmen om nu när jag inte spelar division sjufotboll längre och mediciner är jag för skeptisk till för att utveckla någon ny magsårsmedicin eller liknande. Kemipriset ligger mig varmare om hjärtat och har så gjort ända sedan de glada läskblandardagarna, men jag har väl inte riktigt gjort några banbrytande insatser på området. Blandningen av Coca Cola och Fanta var visserligen lyckad men så kom ju Fanta Black Orange och stal hela konceptet. Fredspriset i all ära, men det är långt till Norge.

Nej, återstår gör två kategorier och där känner jag att jag verkligen gjort mig förtjänt av diverse priser.

Litteraturpriset skulle jag mycket väl kunna få och för första gången skulle Gert Fylking kunna skrika ”äntligen” och verkligen mena det. I denna blogg har jag nämligen på ett smakfullt sätt gestaltat existensens dubbelhet och människans utsatthet och på ett banbrytande sätt förverkligat flera av Horace Engdals inre fantasier.

Ekonomipriset så slutligen. Det är här jag verkligen gjort mina landvinningar. Jag kan allt om spelteori, vilket ekonomipriset ju alltid tycks handla om. Det är enkelt. Fel häst vinner alltid. Spår sex och sju i volten är bra. Spår fyra och fem är snäva, liksom spår två. Spår ett kan bli en fälla med startlångsam häst. Form slår alltid klass. Vinnarhålet är inte så bra som det påstås. Positionen bakom är i så fall bättre. Stig H är överskattad som kusk även om han är bra. Kallblod är säkraste spikloppen i allmänhet. Ston är opålitliga.

Som sagt, när det gäller spelteori har jag stenkoll och trots dessa teoretiska kunskaper förlorar jag pengar varje vecka på V75. Jag undrar om årets tre spelteoripristagare har samma problem. Men de kanske koncentrerar sig på lotto eller måltips istället…

/Andreas