Hatten - ett medvetet politiskt val

Så har då självaste riksavokadon hamnat i blåsväder och den här gången kanske det inte hjälper att hålla i hatten.

Ni känner till händelsen. Jag behöver inte dra det igen. Vad jag däremot vill göra är att fokusera lite på, ja kanske rent av kontemplera lite, över ordet hatt och dess tidigare referenser i svensk politik. Ni känner till det också: Kampen mellan hattar och mössor.

I Nationalencyklopedien står följande intressanta text:

”En viktig faktor bakom mobiliseringen av i synnerhet hattarna var familje- och vänskapsband; man kan med viss modifikation tala om ett klientsystem. Subsidier och mutor från främmande legationer i Stockholm finansierade till stor del partiets verksamhet.”

Det handlar om hattpartiet under mitten av 1700-talet men skulle lika gärna kunna handla om dagens Socialdemokrati. Görans accepterande av den Örebroska hatten är bara ett symboliskt fulländande av det faktum att Socialdemokratin sedan länge lämnat mössorna till förmån för hattarna, att man sedan länge slutat kämpa för den lilla människan. Sossarna är lika korrumperade som alla andra. Om nu någon trodde nåt annat.

Göran, karl för din hatt eller inte, erkänn att du och hela Socialdemokratin innerst inne utvecklats till en enda stor Folkpartistisk svulst. Ta gärna emot hattar, men bär också denna huvudbonad som ett tecken, så att väljarna kan se vilka ni egentligen är.

I Folkhemmets enkla arbetarbostäder gick man inte gärna raklång med hög hatt. Det gör man inte gärna i Riksdagen heller. Finns det ingen skam kvar i den trinda kroppen Göran?

/Andreas