Text-TV (ett medium i tiden) hade följande två rubriker efter varandra på första sidan häromdan: ”Vatikanen fick kidnappade svensken fri” och ”Svensken lever längre men blir allt fetare”.
Det uppstod givetvis något komiskt i valet av grafisk placering. Alltså först räddar påven och hans anhang livet på killen men lyckan varar inte länge – svensken är nu på väg att bli riktigt, riktigt fet. Jag tror mig förstå vad det är frågan om. Det är nåt med begreppet ”svensken” som ställer till det.
Frågan på allas läppar brukar vara ”vem är egentligen svensk?”. Vi klurar över hur länge någon kan betraktas som invandrare fast tillslut både man själv och ens föräldrar levt här i femtio år. Men hur är det då med ”svensken” i bestämd form?
Ja, vem är egentligen svensken?
Jo, det lustiga är att svensken alltid är någon annan men att det alltid är du som är svensk. Så vill du ha det. Svensken är den generaliserade andra som blir allt fetare, köper porr för tusentals kronor, struntar i sin TV-avgift eller fuskar med skatten.
I det perfekta samhället får Vatikanen en kidnappad svensk fri och jag som vanlig svensk kan erkänna att det är jag som blir allt fetare, att det är jag som konsumerar all denna porr och att det är jag som betalat i princip en hel skivinspelning med svarta pengar.
/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar