lördag, september 27, 2008

Leif Silbersky är en jävla pajas



Det är inte ofta man önskar att man vore Jan Guilliou. Man vill helt enkelt väldigt sällan sitta i TV-studios plufsigt uppsvällt självgod med jättekorta armar och prata kvasi-intellektuellt grabbsnack.

Men just nu hade det suttit fint att vara Jan Guilliou. Jag minns nämligen fortfarande hur han satt i en TV-studio jämte Mona Sahlin efter Toblerone-affären och sa: ”Mona Sahlin är en jävla pajas.” I sak var det inget förvånande med yttrandet. Det kändes ganska typiskt grabb-Janne. Det förvånande var reaktionen.

Till och med Mona nickade och höll med. När Jan Guilliou säger någonting så är det väldigt lätt så. När Jan Guilliou hittar på en kille som han kallar Arn så får han hela västgötaslätten att inbilla sig själv och andra att Arn faktiskt funnits.

Jan Guillou hävdar förresten att han skulle ha deltagit i OS-simning om han bara inte lagt av med sporten lite för tidigt. Jag gissar på att hans armar är för korta också men det sa han ingenting om själv.

Näväl, jag skulle vilja vara Jan Guilliou för ett kort uppläxande ögonblick och jag skulle välja att ge mig på rikspajasen Leif Silbersky. I princip allt som kommer ur den mannens mun är kvalificerad dumhet men den här gången tar han sitt eget pris. Det slutpläderas i Engla-fallet, ni vet hon som var en vanlig 12 år gammal flicka som blev våldtagen och mördad av en plufsig kille som heter Anders.

Silbersky tyckte att det var lämpligt att läsa högt ur Stig Dagermans novell ”Att döda ett barn” som skrevs åt en kampanj för trafiksäkerhetsverket om att ta det lugnt på vägarna. Poängen är att vem som helst kan bli en mördare om man inte tar det försiktigt när man kör.

Den här texten tyckte alltså Leif Silbersky att det kändes viktigt att läsa högt för bland annat Englas mamma. Varför då? Vad menar han? Texten har ingenting, absolut ingenting, med våldtäkter på 12-åriga flickor att göra.

Jag tar på mig min Jan Guilliou-dräkt och säger det:

Leif Silbersky är en jävla pajas.

Jag kan redan nu för mitt inre se hur han nickar och håller med. ”Ja, jag är en jävla pajas.”

3 kommentarer:

Anonym sa...

Du är så bra Andreas! Det där med att Jan Guillous ord blir lag är väldigt sant. Och att han har korta armar. Höll på att få upp frukostmackan när jag läste om Leif S:s diktuppläsning. Så osmakligt.

Tobias T sa...

Som vanligt på pricken!

Tobias T sa...

Som vanligt på pricken!