Det är på Facebook allting händer. På Facebook finner man vägen, sanningen och livet.
Det är därför det smärtar mig så att ta del av resultatet av applikationen ”compare people” genom vilken mina interaktiva vänner kan välja mellan två slumpvis utvalda vänner och fastställa vem av dessa två de helst vill göra det och det med eller tycker det och det om.
Enligt tillgänglig statistik är jag toppnoterad som reskamrat. Det är mitt mest utmärkande drag. Jag är alltså någon man vill resa med. Det här skrämmer mig. Jag är ju feg, okunnig om andar kulturer, måttligt språkbegåvad och allmänt ointresserad av annan lokal kultur än den man finner på pubar och caféer.
Jag är något mer glädjande en social person med bra humor som är eller skulle vara en bra far till ett barn. Jag är också högst giftasduglig och pålitlig.
Däremot tycks jag inte vara särskilt söt, sexig eller atletisk. Jag kan stå ut med det här. Det som smärtar mig mest av allt, längst ner på listan:
En (1) person har röstat och jag har förlorat. Mot vem vet jag inte. Jag är i alla fall minst trolig att nå framgång av mig och denne någon. Förmodligen stämmer det, men det gör ändå ont på något sätt. För innerst inne känner jag ändå att framgången bara väntar runt hörnet… eller var det nästa hörn… eller nästa… eller… Resan fortsätter. Vill du bli min reskamrat?
/Andreas
4 kommentarer:
Men du är jävligt laid back. Iaf uppfattar jag dig så, även om jag inte har utropat dig till nånting på Facebook. Därmed vore du säkerligen en synnerligen god reskamrat när bussen går sönder, frukostäggen är vidbrända och magsjukan lurar i kycklingsalladen.
Åh... Det där var väldigt fint skrivet. Vad glad jag blir. De vidbrända frukostäggens riddare. Det är jag.
Det var jag som lade rösten på en annan....
Ha ha!
Du också.
Skicka en kommentar