Idag mötte jag hon som finns lite överallt men som gärna är anställd på till exempel Åhlens eller Konsum.
Jag skulle posta ett brev till Österrike. Detta brev vägde på min våg hemma ganska exakt 250 gram. En perfekt vikt eftersom brev vägandes max 250 gram kostar 40:- att skicka till europa medan brev vägande mer än 250 gram kostar 70:-.
Posten har flyttat in i Konsumbutiken och därmed har också konsumtanten flyttat in i posten. När jag sträcker fram brevet och ber om frimärke tvingar hon mig först att betala extraavgift för att paketet är skrymmande (vilket det inte är eftersom det lätt går ner i en brevlåda men jag orkar inte tjata) och därefter hävdar hon att portoavgiften är 70 kronor.
”Sa du fyrtio”, säger jag.
”Nej sjuttio”, säger hon.
”Det borde bli fyrtio”, säger jag. ”Fyrtio kronor om det väger 250 gram enligt er egen portotabell”
”Nej. Brevet väger 251 gram”, säger tanten och ser butter ut.
”Det är ett gram för mycket”, säger jag och funderar på om jag skall föreslå att ta ut det där grammet med rökheroin som jag råkat stoppa ner av misstag. I stället säger jag:
”Du, jag tror jag chansar. Jag har lite svårt att tänka mig att posten kommer att jaga mig och inkräva betalning för att jag skickat post som är ett gram för tung”.
Hon muttrar surt och tar betalt för frimärkena. Hela hennes varelse lyser av förakt inför en människa som hon upplever skall till att lura till sig en fördel, som skall till att stjäla. I Konsumtantens ögon är jag en ond varelse.
Min poäng här är att lyfta fram det obehagliga i att det finns människor som njuter av att sätta dit andra människor för precis vad som helst helt utan någon anledning alls. Gymnasielärarkärringar vill stjäla mobiltelefonerna från sina elever, spårvagnskontrollanten vill dela ut böter till ungdomar som de hatar och konsumtanter vill jävlas med alla. Hon hade tänkt att lura mig att brev som väger 251 gram på konsums våg inte lika gärna kan väga 249 på postens. Den här typen av dumhet är äcklande.
Kort uttryckt handlar det om en människosyn och verklighetssyn där regler och siffror är överordnade människor och sunt förnuft.
4 kommentarer:
Så som livet behandlar mig just nu kommer jag nog om 10 år sitta som en bitterfitta i postkassan på Konsum och väga brev, vara missunnsam o misstänksam och agera väktare för inte bara rättvisa utan än mer lag och ordning och petimeterregler.
Tack för påminnelsen om hur väldigt lite klädsamt och ytterst lite tilltalande det är.
=)
Du är tillbaka, vilken lycka! Får rysningar av din beskrivning... Hur många gånger har man inte själv utsatts för dessa Konsumtanter? Hur blir man sån egentligen? Jag kanske ska ta och utföra en djupintervjustudie med tio stycken Konsumtanter (och eventuella Konsumgubbar) för att försöka få svar på denna fråga.
Till glykofag: Jag tror inte du ligger i riskzonen för att bli en Konsumtant - då verkar alldeles för vidsynt och medveten för att hamna i det träsket!
Du skulle bli en bitterfitta med stil Glykofag. Du skulle välja mycket skönare och mer begåvade sätt att förnedra dina medmänniskor på. Jag tror med på Apotek eller statlig myndighet i ditt fall. ;)
Nä, men ärligt så kom jag på idag hur det går till. Hur man blir en konsumkärring. Var nämligen inne i samma butik idag och hörde och såg hur en fet gubbe skällde ut en annan stackars expedit som bara tog emot och försökte vara vänlig.
När man matas med skit dagarna i ända så slår det väl tillsist slint.
Problemet uppstår när man då börjar betrakta alla människor som fiender, när alla individer blir en och samma.
Lite som polisinspektören som ville förbjuda studenterna att åka på lastbilsflak och spela musik i år i Göteborg. Han intervjuades i tidningen och sa: "De får skylla sig själva. De skötte sig inte förra året."
Det är både komiskt och tragiskt att han på fullt allvar inte förstod att dte var andra människor den här gången och det värsta är att han inte är ensam.
En fin slutknorr här vore väl att mana oss alla att se var och en som en unik varelse... Det obehagliga är väl att jag börjar låta som en liberal. :)
/Andreas
Ps. Kicki och Glykofag: Tack för era kloka kommentarer. Det gör det så mycket roligare att skriva. Nu drar jag till Berlin och skaffar bloggstoff. Hej!
Ha ha, skön bitterfitta med stil, begåvade och väl genomarbetade förnedringtekniker. Ska skrivas upp i karriärplanen.
Tack för att du bjuder oss på tankar! Ha det så gött i Tyskland, hoppas det blir fint och bra på alla vis.
Vill du veta nåt läskigt? *viskar* Det bor en smygliberal inom oss alla.
Skicka en kommentar