Det mediala lidandet

Jag har under en längre tid samlat på det som skulle bli en hel hemsida men som nu istället får bli dagens bloggpost.

Idén uppstod när jag började fascineras av de fotografier som i kvällstidningarna används för att ackompanjera artiklar som handlar om människor som hittat tänder i chipspåsen, fått en julskinka från Scan som krympte i ugnen, inte fått lyssna på Arne Weise i TV eller som fått ett träd nedblåst i senaste stormen.

Det jag pratar om är de fotografier som uppenbart regiserats för att vi betraktare skall tycka riktigt synd om dessa offer.

Det blir något komiskt med alltihop. Särsklit när man tar det ur sitt sammanhang och sätter ihop alla bilder. Jag förstår att mitt publicerande nu bryter mot upphovsrättslagen men jag hoppas att rättighetsinnehavarna förstår att det är ett konstverk, en slags sampling där själva kollaget skapar en ny verklighet.

Jag vill förtydliga att jag har valt bilder där människor inte drabbats av några särsklit allvarliga incidenter... Även om bilderna ibland kan få oss att tro det. Min favoritbild är för övrigt den sista bilden. Den föreställer två arga centerkvinnor som är arga över att pengar slösats någonstans på porr och sprit. Sen är jag väldigt förtjust i mannen med tanden i jordnötterna också.





























/Andreas

Ordning OCH uppförande

Snart skall det införas betyg i ordning och uppförande. Ett batteri av trögtänkta beteendefascister sätter stor tillit till det här. Skolvåldet kommer att försvinna och likaså de förhatliga kepsarna, trasiga jeansen, könsorden och allt annat som står ivägen för klassisk bildning om Origenes eller det periodiska systemet.

Betyg i ordning OCH uppförande. Låt oss fundera en smula på det här.

Det är viktigt att vi har klart för oss vad ordning är och vad uppförande är, det är ju trots allt dessa två ord som skall betygsättas.

Enligt SAOB är ordet ordning inlånat från tyskans ”ordnung” ett ord som bland annat flitigt användes i nazityskland. Tänk bara på en fras som ”ordnung must sein”.

Betydelsen av begreppet ordning är inte helt enkel att självklart fastställa. Bland annat handlar det ju om turordning eller liknande i linje med begreppet ”ordningsföljd”. Jag tror dock att det är betydelsen 3 av begreppet ordning i SAOB som Björklund och hans golfgubbekompisar åsyftar. Låt mig citera:

viss ordning (i bet. 1) l. viss utvecklings- gång l. form l. visst sätt l. skick l. tillstånd l. vissa förhållanden i enlighet med en bestämd regel l. lag (som är grundad på naturlagarna l. de allmänna lagarna för mänsklig samlevnad l. på praxis l. som fastställts gm överenskommelse l. beslut av myndighet); äv. om en dylik regel l. lag l. bestämmelse; äv. övergående i bet.: bruk, skick, sed, praxis; numera nästan bl. i sg. (se dock , , b, företrädesvis i fråga om en dylik reglering l. ett dylikt lagfästande av allmänna förhållanden. Den gamla l. bestående ordningen. Införa en ny ordning med avseende på rättegångsväsendet.

Okej så själva ordningsdelen av betyget skall förhålla sig till hur väl eleverna följer de regler som finns givna i naturlagarna. En rimlig tolkning av det här är att man t.ex. bör bestraffa en elev som på något sätt trotsar naturlagen genom att inte lyda gravitationslagarna eller liknande. Vi lärare (jag är ju en sådan om ni inte visste det) bör med andra ord inte tillåta elever att sväva fritt i klassrummen.

Det verkar också som om man skall stödja sig på de allmäna lagar som fastställts. Jag antar att det till betygskriterierna kommer att bifogas något slags häfte om kepsbruk, kjollängd, vilka ord som är fula, vad man inte säger till klasskamrater, hur starkt man får tala i ett rum (fastställd decibelnivå), om man får tala utan att räcka upp handen, om man får vara otrevlig och vems tolkning av otrevlig det är som gäller.

Men det stannar ju inte där för med betyget i ordning och uppförande vill man bevisligen föra in en parameter till, nämligen ”uppförandet”. Uppförande är onekligen någonting annat än ordning (annars hade det räckt med ordet ordning) och också något annat än ”reda” (som vissa personer ju också gärna vill ha tillsammans med ordning i skolan, men ändå vill man inte betygsätta det ordet – fråga mig inte varför). Vad menas då med ”uppförande”?

Ja, man kan ju t.ex. uppföra en teaterpjäs men i SAOL föreslås också den korta förklaringen ”bete sig”. Att uppföra sig är alltså att bete sig.

Jag har lite svårt att hålla isär sakerna nu. Det vore fint om den inom området outbildade skolministern Björklund och hans logopedbehövande kompis Leijonborg förklarade för mig.

Vilket beteende är det man skall mäta och på vilket sätt skiljer sig beteendet ifrån ordningen? Hur mäter man beteende? Vad gör man med en elev som beter sig på ett för alla parter önskvärt sätt men bryter mot tingens ordning genom att till exempel äta ärtsoppa på onsdagar, ha högerskor på sig på vänster fot, kamma sidbena när modet föreskriver rufsig frisyr, levitera när naturlagarna säger att det är omöjligt och så vidare? Är det så att säga ordningen som styr uppförandet eller är uppförandet överordnat ordningen?

Frågorna hopar sig och då har jag ändå inte sagt ett ord om hur det här ämnet skall förhålla sig till den elevdemokratiska idén om att alla skall få vara med och forma och påverka sin utbildning. Går det t.ex. att elevdemokratiskt få igenom lagar som föreskriver att god ordning är att promenera i sidled i korridorer eller att kladda namnet på snygga popstjärnor på bänken? En intressant tanke även om jag inser att mitt namn sällan kommer att hittas på bänklocken. Jag är ju trots allt en lärarjävel också. ;)

/Andreas

Om behovet av dumdryga mellanchefer

Jag stod på Redbergsplatsen i morse och kände ett växande hat mot mellancheferna, du vet de där dumdryga typerna som i den gamla småskolan kallades ordningsmän, som på högstadiet kallades elevrådsrepresentanter och som nu i yrkeslivet kallas idioter.

Mellanchefen fick denna morgon representeras av den utdelare av gratistidningen Punkt.se som för att visa sin särart bar en väska med texten "teamledare".

Han var alltså inte bara en vanlig utdelare av gratistidningar utan den som ledde hela Redbergsgruppen... Ja, alla två!

Jag antar att det innebär att han säger saker som "gå fram till den där gubben och ge honom en tidning" eller "du kan fylla på en ny bunt i stället nu".

Behöver vi sådana människor? Behöver vi fler profeter av det självklara, fler instanser som belyser mänsklighetens osjälvständighet?

Frågan kan tyckas retorisk.

Den som har läst Machiavelli förstår varför chefen tillsatt mellanchefen. Han fungerar som avledare eller stötdämpare. Vi kan ösa allt vårt hat på den pekande idioten med teamledarväskan istället för att ta makten över våra arbeten och liv.

När vi klagat riktigt mycket ger den goda storchefen mellanchefen sparken. Det leder till att vi tycker om vår storchef eftersom han visat sig lyssna på vår kritik. Det som därefter händer är att en ny dumdryg typ fiskas fram - kanske väljer man rent av dig. Det vore väl trevligt, för du är ju så mycket bättre på att peka och styra upp, eller hur?

Och så går allting runt, runt, runt...

/andreas

Lurad?

Stod på en packad buss 17 idag med Jayhawks ”Sound of Lies” i walkmannen. Tim O’ Reagans paradnummer ”Bottomless Cup” strömmar in i mitt huvud vid Härlanda hållplats och samtidigt drar sig en sådan där ryggsäcksman fram genom mittgången och river med sig allt i sin väg. Koss-lurarna fastnar i hans ryggsäck, rycks av mitt huvud, slits loss från spelaren och följer med honom ut. Jag ropar till men får ingen respons utan får hoppa av bussen och slita loss lurarana (han märker fortfarande ingenting). Jag sätter på dem igen och refrängen drar igång:

I think I let you down
I could use you around, use you right now
There’s nothing quite like the sound of
Your voice in the evening
Calling my name
It’s getting late

/Andreas

Jag, Tony Blair och aporna

Jag har någonting gemensamt med Tony Blair, flertalet apor och över hälften av alla människor med Downs syndrom.

Det som förenar oss är våra handflator (i fallet Downs syndrom även runt glatt ansikte, tjock tunga, sneda ögon och musikalitet). Jag har nämligen bara en vågrät linje i min hand. Den så kallade tankelinjen och hjärtlinjen ligger sammanflätade till en. Det här kallas för att man har en simianlinje.

Ungefär 4% av alla människor är konstruerade på det här sättet, man att liksom jag, Tony Blair och aporna ha det på båda händerna är betydligt ovanligare än så.

Handtydare (ett skönt släkte för övrigt) brukar påstå att människor med min "deffekt" lever på ett sätt så att känsla och förnuft totalt smälter samman. Vi blir i bästa fall pasionerade, i sämsta fall maniska. Vi tänker med hjärtat och känner med hjärnan. Någonstans läste jag det formulerat som att simianmänniskor är människor som på liv och död söker efter någonting som de aldrig kommer att hitta eller få.

En smickrande tanke är annars den om att vi med simianlinje är ämnade för stordåd, att vi på olika sätt kan göra rejäla avtryck i andras medvetande.

Min vänstra hand är en så kallad äkta simian eftersom linjen löper tydligt över hela handen utan att spreta eller förgrena sig. På högerhanden sticker hjärtlinjen dock av lite uppåt mitt i handflatan. Det indikerar enligt handtydarna (och vilka vet väl mer om människor än handtydarna) att hjärtat har tagit över kontrollen av min hjärna. Jag påminns för övrigt om det här dagligen. Betrakta det gärna som en ursäkt för alla mina tillkortakommanden. Förflutna och framtida.

/Andreas

Kriminell handling?

Jag kan ha begått en kriminell handling idag. På paketet till delicatobollarna (sådana din farfar kallar negerbollar) står "köp åtta betala för sex".

/Andreas

Kort kurs i låtskrivande

För er som gått och funderat över varför vissa låtskrivare (t.ex jag själv) ibland skriver så svårtolkade och dubeltydiga texter kommer här texten till Tommy Nilssons låt "Vill du ha sex med mig":

Låt mig smeka av alla kläder som bara hindrar dig
Kom och lägg dig här som den första gången vi låg
Jag ska tända ljus i en ring av lust för att locka dig
Över dina bröst blir min tunga till en våg
Vill du ha sex med mig
Jag vill ha sex med dig
Vi kan blunda bort allting trist och grått
med en erotisk dos
Inget annat nu inga spår av tid och rum
Får jag komma in när du öppnar dig som en vildros
Kan du visa mig runt ditt vackra land en stund
Vill du ha sex med mig
Jag vill ha sex med dig
Och vi tar det lugnt,
och vi tar det lugnt,
och vi tar det...

/Andreas

Om ensamma sifferkombinationer

Vi har alla hört det sägas: Numret saknar abonnent.

Konstaterandet kan tyckas sakligt och informativt men det finns också något sorgset och smått vemodigt över alltihop.

Tänk er själva att det finns en massa nummer där ute som ingen tar hand om, en massa ensamma små sifferkombinationer som ingen vill göra anspråk på.

Vissa sifferkombinationer är populära eftersom de innehåller önskvärda kombinationer av eftertraktade nollor och stabila tiotal eller vackra upprepningar av en och samma siffra. Sen finns det de där numren som nästan ingen vill ha eftersom de inte går att knyta an till något, eftersom de är så anonyma att de nästan riskerar att försvinna, att glömmas bort till och med av dess innehavare.

Kanske är det på samma sätt med oss människor…

/Andreas

Om Linné och barnuppfostran

Carl Von Linné firar 300 år i år och detta utnämns i diverse kulturella sammanhang som en glad och trevlig händelse. Linné ligger ju bakom det klassiska sexualsystemet för växter, något som uppskattas av hela vår naturvetenskapligt styrda samtid.

Det inte lika många känner till var Linnés ganska obehagliga teologiska gärning. Under perioden 1740-1770 någon gång förde Linné fostrande anteckningar åt sin son. Dessa anteckningar kallade han Nemesis Divina (Den gudomliga vedergällningen) och hela samlingen är en orgie av berättelser och förmaningar som visar hur illa det går för människor som inte följer guds vilja.

Linnés stackars son hade det inte så lätt med farsan. Carl la alltså nästan trettio år av sitt liv på att samla och dikta ihop texter som skulle skrämma honom till att bli en god människa. Behöver jag nämna att relationen var spänd och att sonen på många sätt hatade sin far?

Tänk på det här nästa gång någon glad botaniker hojtar om 300-årsjubileum.

/Andreas

Me, Myself and Henrik Suso

Om jag hade levt på 1300-talet så hade jag varit Henrik Suso, en religiös mystiker som vid ett tillfälle blev sittande i sin egen avföring i flera dygn för att hedra Gud.
/Andreas

Du får slå mig allt vad du orkar

Har funderat en del på sistone på den där gamla klassikern man tillämpade som barn när man råkat skada någon eller gjort så att någon blivit ledsen. "Du får slå mig allt vad du orkar", sa man (eller något likande) och tanken var att balansen skulle utjämnas, att man skulle ta på sig den andres smärta genom att låta den andre plåga tillbaks. Jag förstår verkligen tanken men jag inser tyvärr att det skulle funka lika dåligt nu som det gjorde då.
/Andreas

Hamnfrisyr

Det är sent och jag kan ha druckit vin men jag vill berätta om en kombination av två hårprodukter.

Har nämligen börjat experimentera lite med en burk inköpt på ICA och en annan inköpt på självaste Ullared. Experimentet går ut på att jag först applicerar Ullaredsprodukten och därefter ICA-produkten.

Båda burkarna sägs innehålla något som definieras som "Hair Gum", vilket jag antar betyder hårgummi på ren svenska (vad det nu är). Skillnaden ligger i att Ullaredsprodukten gör håret fylligt och lite svampigt medan ICA-produkten ger en lite oljigare och spretigare känsla. De kompletterar varandra bra.

Så långt är allt gott och väl men när jag läser lite noggrannare på burkarna blir jag orolig. Det är nämligen så att Ullaredsgummit är till för att ge en "messed up surfer look" med den rätta beachstilen medan ICA-gummit skall ge en "messed up street style".

Förstår ni problemet?

Gatukultuen och strandkulturen bör aldrig mötas. Det blir som när David Hasselhof letar sig in i stadsmiljö i en pastellfärgad kavaj med för stora axelvaddar eller som om Jean Paul Sartre skulle legat på stranden och sippat dubbel espresso... Vissa världar bör helt enkelt hållas isär.

Vad blir det förresten om man blandar stad och strand? Det enda jag kommer att tänka på är hamn. Hamnen är strandens stad.

Jag går alltså omkring i denna värld i en hamnfrisyr, ja inte bara det utan i en messed up hamn-frisyr. Borde man skämmas kanske?

/Andreas

Den ofärdiga människan

Låt oss anta att Augustinus hade rätt, att ondska bara är avsaknad av godhet. Vad betyder det här? Betyder det att en ond människa kan bli god igen om hon bara fylls med godhet eller betyder det att en god människa i samma stund som hon tappar det som gör henne god, är dömd till ett liv i ondska?

En del föreslår att ondska inte alls finns, att det bara är en konstruktion i syfte att hålla människor på plats. Idén om ondska föder känslor av skuld och dåligt samvete, vilket bara är destruktiva känslor. Vi bryts ner inför insikten av vår egen otillräcklighet.

Men, att språkligt avveckla ondskan och skulden är ingen hållbar lösning. Vilken blir då spärren mot beteenden som bryter ner och förstör våra medmänniskor? Om det inte finns något ont så kan det ju inte heller finnas något gott och utan godhet skulle den här världen bli en fruktansvärd plats.

Det finns inga helt igenom onda människor, lika lite som det finns några helt igenom goda. Hitler var snäll mot sin hund och Moder Theresa har säkert ett och annat barnlik på sitt samvete.

Jag tänker på Johnny Cash version av "Beast in Me", på låten som så tydligt manifesterar att vi alla bär så väl det goda som det onda inom oss. Odjuret är bara tillfälligt i fängslat förvar och gallret är skört och bräckligt.

En del människor tycker sig vara färdiga. De kallar sig inte sällan kristna eller ateister. Dessa människor vet alla svar på förhand. Det finns tydliga rätt och fel eller inga rätt och fel alls. Existensen blir på förhand given av svaren i en Gröngörlingsbok eller av ett trumpet "nej" till allting som tillåter livet att bli mer än bara yta och materia.

Jag tror att de färdiga människorna förr eller senare kommer att slås till marken. Livet kommer att överrumpla. Det är så lätt att tro att man känner sig själv, så lätt att tro att man vet hur man själv och andra skall leva.

Den färdigt kristne kommer att finna att de färdiga svaren inte räcker till, att frälsningen och nåden inte bär hela vägen in i det egna hjärtat och tron kommer att i bästa fall bli en tro med tvivel.

Den färdige ateisten kommer att drabbas av tillvarons mystik, av kärlekens spirituella kraft. Det kommer att hända saker som skakar fundamenten. Eller som en viss Ben Marlene skrev i ett brev från Per Gessles skivbolag Jimmy Fun Music till oss för nästan tio år sedan: Om jag fortsätter gilla kan marken gunga till.

Jag antar förresten att han slutade gilla...

/Andreas

Men fisken då? Men fisken då?

Ni har hört tesen tidigare men jag misstänker att ni glömt ifrågasätta. Låt mig ge er lite hjälp på traven.

Så här lyder tesen: Man blir intelligent av att äta fisk.

Det finns lite olika delargument i det här påståendet och jag tror att ett av de bärande argumenten handlar om fettsyror eller något sådant. Tanken är att den som får i sig mycket av dessa speciella syror (förslagsvis genom att äta fisk) också kommer att framstå som väldigt smart.

Åk ut till Donsö, Asperö, Brännö, Styrsö, Fotö, Hönö, Öckerö, Källö, Åstål, Rörö, Vrångö... eller till precis vilken ö du vill.

På öarna äter man jättemycekt fisk eftersom så många arbetar i fisknäringen.

Okej. Du fattar vart det här är på väg.

Visa mig nu Donsös intelligentia, Öckerös spjutspetsforskare eller Vrångös senaste nobelpristagare.

Hur sa? Finns inga?

Men fisken då? Men fisken då?

Herregud!!!

/Andreas

Att bota dödsångest

Ni minns Seneca. Den gamle greken.

Han skrev som bekant boken "Om livets korthet" där han pläderar för att livet inte alls är för kort utan att det istället är så att vi inte gör det bästa av den tid vi har här, att vi inte utnyttjar vår tid till fullo.

Jag har läst Seneca många gånger för att dämpa dödsångest. Det funkar så där. En vis människa påpekade för mig nyligen att jag i en annan fråga hävdade att jag inte "oroar mig över det jag inte kan kontrollera ändå" och att jag därför i konsekvensens namn också borde kunna betrakta döden på ett mer avspänt sätt.

Visst är det så. Helt rätt. Problemet är att inte heller det hjälper.

Det hjälper lite grand att få barn. Allt som bidrar till att förskjuta tanken från det egna jaget hjälper och att ha barn är på många sätt att inse att det finns någon som betyder mer för en än en själv. Inte alltid, men ibland är det så. Jag känner mig ganska säker på att jag skulle ta en kula för den där dampstudsige tvååringen som väcker mig varje morgon med ett uppfodrande "upp!"

Dödsångest handlar om tid och om en känsla av att tiden går ifrån oss och att det i andra änden av livet finns ett oklart ingenting eller en obekant framtid. Det går liksom inte att planera eller tänka sig in i det tillståndet. Det är som att vara lärare och vet aatt den viktigaste lektionen man skall hålla kommer att vara oförberedd.

Nu råkar jag vara expert på oförberedda lektioner och jag vet att man kan krafsa med sig några stenciler och några glada upptåg och att man därigenom alltid är "home safe".

Men döden...

Den lektionen vill man ju hålla med power point, med standupliknande talarkvaliteter och så fattar man att den kommer att ramla på en så där som ett sistaminutenvikariat i franska.

Jag har i alla fall gjort en insikt om hur man kan förskjuta döden, hur man kan få den att inträffa senare. Vad det handlar om är helt enkelt att se till att tiden här på jorden upplevs så långtråkig och långsam som möjligt. Ta farväl av någon du älskar och försök klara dig genom dagarna eller sitt inomhus och titta på dina moccafärgade väggar. Undvik att ha kontakt med andra människor och gör samma sak eller saker om och om igen.

Det här kommer att bromsa tiden. Garanterat.

Jag tror att det var den gamle kåkfararen Einstein som sa det först: Tiden är relativ.

Det enda som finns är upplevelsen av ett liv som rinner oss ur händerna.

På tal om tid... Vad är ett ögonblick? Exakt när inträffar det och hur vet man när det övergår i nästa? Och om det finns ögonblick innebär det att tiden står still i dessa positioner eller är ögonblicket i ständig rörelse?

Usch...

Jag har hittat tillbaks till mig själv som den 23-årige universitetsstudenten som läste Nietzsche som om livet hängde på det. Det där är en plats i livet jag inte gärna besöker igen. Jag var så gammal då, så fruktansvärt gammal...

/Andreas

Jag är en av de trognaste kunderna

Häromdagen vibrerade det till i min ficka. Det gör det ibland och jag blir lika upprymd varje gång.

Jag plockar fram telefonen och svarar och det visar sig vara hjältarna på Telenor som ringer. Uppenbarligen är de leverantör av min telefontjänst och detta upplever Telenor som ett tecken på att jag vill bli störd i min vinterkräksjukefrid.

En kille presenterar sig och han heter, som de alltid gör, någonting vanligt i stil med Peter eller Johan. Låt oss för enkelhetens skull säga att han heter Christian och är 22 år gammal.

Varför blev det enklare?

Nå väl. Christian berättar för mig att han ringer mig av en enda anledning. Jag är nämligen "en av deras trognaste kunder" och just därför har man ett fantastiskt erbjudande.

"Jaha", säger jag och glömmer bort den mest uppenbara frågan nämligen hur man har lyckats fastställa min trogenhet, "nu är det så att jag aldrig tackar ja till erbjudande över telefon. Skicka hit material så kan jag läsa".

Nähä, det går inte ser ni för Christians erbjudande till trogna kunder gäller bara över telefon.

Tillåt mig att le.

Tänk er att man betraktar trogenhet på likande sätt när det gäller andra frågor. "Jaha, älskling, visst knullade vi men jag trodde bara att vårt förhållande gällde inom stadsgränserna". Eller: "Du får den här guldklockan efter 35 år i kommunens tjänst men du får bara ha på dig den i kommunala inrättningar".

Vad är det förresten som har gjort mig till trogen kund? Ett par långa samtal nyligen? Kanske. Tusentals SMS om inställda bandrep eller smådumma kommentarer till glada vänner? Kanske.

Mer troligt är att Christian och hans kompisar ringer runt till precis varenda jävel med Telenorabonemang och försöker få dem att känna sig speciella och utvalda. Själv är jag cynisk nog att bara känna förakt... En skön känsla så här i vintermörkret.

/Andreas

Grumligt som korvspad

Ursäkta om jag är lite oklar nu men det slog mig idag att korvspad är väldigt grumligt. Vad menas egentligen med det gamla talesättet? Vem försöker man lura?
/Andreas

Om fördelarna av att skära huvudet av producenter med CD-skivor

En skivbolagsdirektör (lustigt ord förresten eftersom jag skulle kunna använda samma om mig själv) står åtalad för att ha hotat radioproducenter till livet om de inte spelar bolagets skivor. Det här påstås vara upprörande.

Han har alltså hotat att skjuta ett antal personer med flertalet skott i pannan och därefter skära huvudet av dem med den nysläppta CD-skivan. Enda sättet att undvika är att spela musiken.

Nu vet inte jag vilket bolag den åtalade står bakom och vilken musik det är han så intressant försöker promota men jag är säker på att det redan nu förekommer klart värre former av subtila hotelser som aldrig någonsin polisanmäls. Dessa kallas i allmänhet för promotion.

När den så kallade public service-stationen P3 väljer sitt utbud så sker det verkligen inte efter kriteriet kvalitet. Nog för att en och annan musikalisk godbit kan slinka igenom det kapitalistiska filtret, men i princip är det bara kommersiell musik eller kommersiell musik med skenbart alternativa ansatser som tillåts nå de svenska radiolyssnarna. På de uttalat kommersiella kanalerna är det än värre.

Vad skall då en skivbolagsdirektör, eller med en bättre beskrivning; en person som ger sig på något så dumdristigt som att ge ut musik man gillar utan att ha ett etablerat företagsnamn och stora summor marknadsföringspengar i fickan göra?

Man kan luta sig tillbaks och skita i hela grejen. Det finns andra stationer som spelar ens musik om den är bra nog, inte minst internetstationer och podcasts. En annan variant är att skära huvudet av radioproducenter med ett så pass trubbigt föremål som en CD-skiva. Jag är inte riktigt själv säker på vilken av metoderna jag föredrar.

/Andreas

Beckham byter till amerikansk fotboll

Varför har ingen använt den självklara rubriken? Janne!?
/Andreas

Att betala godispris för påsen

Besökte ICA idag. Väl framme vid kassan hade jag förmånen att få lyssna på en upprörd kund. Sådant piggar alltid upp.

Upprördheten gällde att kunden inte ville betala "godispris för påsen". Med smått småländsk känsla hade hon konstaterat att kassatjejen även vägde själva påsen till lösgodiset och att hon nu faktiskt var på väg att behöva betala för den också.

Kunden var kraftig på ett sådant sätt att man i alla icke-politiskt korrekta sammanhang skulle använda ordet fet. Det tråkiga var att hon inte insåg att det skulle vara henne till gagn att få betala lite extra för en påse och därmed ha råd med mindre godis.

/Andreas

Okej att döda djur i kök så länge man är riktigt svensk

En pizzeria i Borås har fått stänga. Den skall saneras. Vad har hänt?

Jo två saker. För det första var pizzerians ägare muslim och för det andra har man hanterat döda djur i köket.

För mig är det här väldigt konstigt. Jag tycker att det så att säga ligger i definitionen för ett kök (om man räknar bort tveksamma veganinrättningar) att man just handskas med döda djur. Jag tycker också att människor bör få tillhöra vilken religion de vill och få lov att utöva denna på ett sätt som de finner lämpligt.

Svenska samhällsapparaten tycker inte om muslimer och därför tycker man inte om Halal-slaktning. Den är inhuman eller omänsklig säger man, som om djurs högsta önskan vore att bli behandlade som människor.

De flesta människor som bekämpar halalslaktning har aldrig bevittnat någon och de har egentligen ingen som helst aning om det är ett sämre eller bättre sätt än något annat som används för att döda djur på. Men, eftersom lag är lag så har vi gemensamt bestämt att man inte skall få lov att slakta ett får i en stängd pizzeria. En anonym tipsare hör av sig till polisen som finner det lämpligt att slänga alla våldtäktsutredningar och mordgåtor åt sidan för att fira nyår på det finaste av sätt - genom att sätta dit skurkar och banditer.

Lagen säger att man inte får ta in levande djur i ett kök. Jag ser fram emot nästa tillslag mot Sjömagasinet. Kanske ringer jag in och tipsar anonymt, ja anonymt får dte bli så klart, det är den svenska modellen. Har nämligen hört att man kokar kräftor levande på Mannerströms helsvenska lyxkrog.

/Andreas

Välkommen till rasklubbstorget!

Jag har ”nej tack till reklam”-skylt på brevlådan och jag hatar djur. Det hindrar inte brevbäraren från att ge mig en tjugosidig bilaga om den kommande hundmässan.

Ja, det låter konstigt men det finns tydligen en sån. Man kan ”möta topphundar från hela europa”, det finns ett så kallat ”rasklubbstorg” och så kan man gå på seminarier som ”vad krävs av en hund i filmens och reklamens värld?” eller ”Hunden, människan och musiken – ett samarbete i takt”

Lockar det? Inte ens rasklubbstorget?

Nej. Jag håller med dig. Vi sparar oss till kattmässan då kanske.

/Andreas

Avrättningsjournalistik

Både Aftonbladet och Expressen såg det härförleden som sin journalistiska plikt att göra det möjligt för till exempel barn att bevittna hur maskerade män mördade en omaskerad man. Det hela var väldigt viktigt, menade man. Inte bara för det så ofta åberopade allmänintresset. Nej, det var nåt annat också. Något storslaget om att hela sanningen måste fram och att kurderna nu inte får sin sak prövad och att bilderna därför var nödvändiga att publicera.

Argumenten var röriga och hade inte med saken att göra men chefredaktörerna slog sig för sina ihåliga bröst och förklarade i varsin omfattande krönika hur viktigt det var att vi, den så kallade allmänheten, kunde få se Saddam Husseins död i flertalet bildserier och på webbteve.

Nu har en 9-årig pojke dött. Tillsammans med sin 10-åriga syster återskapade han Saddam Husseins avrättning som han tidigare sett på teve. Leken spårade ur och pojkens liv gick inte att rädda.

Det är en stor journalistisk gärning tycker vårt lands förnämsta chefredaktörer, men samma stora gärning har uppenbarligen lett till att ett nioårigt barn inte längre finns och att ett annat, om än året äldre, barn har blivit en mördare. Det här råkade hända i Pakistan men det kunde lika gärna ha hänt här.

Jag vet vilka som har svårast att sova. 10-åringar mår inte bra av att döda sina syskon och bödlar mår inte bra även om mannen de dödat varit en ond man.

Men våra chefredaktörer sover gott, med ett leende på sina upplagestegrande läppar. Kanske drömmer de om nya spännande avrättningar, du vet sådana som det är så viktigt att du och jag tittar riktigt noga på.

/Andreas

Årets bästa 2006

1. Ben Kweller ”Ben Kweller”
2. Midlake ”The Trials of Van Occupanter”
3. Brothers and Sisters “Brothers and Sisters”
4. Mojave 3 “Puzzles for You”
5. Howie Beck “Howie Beck” (re-release from 2004)
6. Tom Petty “Highway Companion”
7. Ghost Sessions “Speed of Life”
8. Pernice Brothers “Live a Little”
9. Elected “Sun, Sun, Sun”
10. Josh Ritter “The Animal Years”

Och precis som en av mina goda vänner finner jag Golden Smogs senaste vara årets största besvikelse.

/Andreas

Vetenskapsmän med eller utan hösnuva

I dagens Göteborgs-Posten finner man en annons insatt av Maud Sundqwist och Mikael Benson. De är sjuksköterska respektive överläkare på Institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för pediatrik. Låt mig citera:

"Vi söker enäggstvillingar mellan 12-50 år, där minst en av syskonen antingen har hösnuva eller är helt friska"

Jag har läst om meningen många gånger och jag försöker förstå. Det går inte att förstå på något annat sätt än att de söker enäggstvillingar som vill delta i en studie alldeles oavsett allting. Jag kan nämligen tänka mig följande kombinationsmöjligheter för enäggstvillingar och hösnuva:

1. Tvilling A är helt frisk och tvilling B är helt frisk. Det innebär att minst en (i detta fall två) är helt friska - alltså lämpliga för studien.
2. Tvilling A har hösnuva och tvilling B har hösnuva. Det innebär att minst en (i detta fall båda) har hösnuva - alltså lämpliga för studien.
3. Tvilling A har hösnuva och tvilling B är frisk. Det innebär att minst en (tvilling A) har hösnuva - alltså lämpliga för studien.
4. Tvilling A är frisk och tvilling B har hösnuva. Det innebär att minst en (tvilling B) har hösnuva - alltså lämpliga för studien.

Varför skriver man inte bara "enäggstvillingar sökes för studie kring hösnuva"?

/Andreas

Allt går att fixa i mixen

/Andreas

Människans sämsta vän

Som bekant känner man igen en riktig människovän på att han föraktar djur. Det går nämligen inte att kombinera kärleken till mänskligheten med tilltro till djuren.

Som den fina människa jag är har jag alltid kännt ett visst förakt, ja kanske rent av en viss avsmak, när jag tvingats förhålla mig till djur på annat sätt än genom att stoppa dem i min mun.

Särskilt tydligt blir det när man tänker på hunden, du vet han som lite ironiskt omnämns "människans bästa vän". Med detta menar man egentligen att tala om att det finns människor som är så ensamma och utstötta att de tvingas umgås med djur.

Hunden är den mest ynkliga av varelser. Helt oförmögen att ta ansvar för sitt eget liv. Lojal, trofast, osjälvständig och meningslös.

Människans bästa vän? Skulle inte tro det. För vem vill helst av allt ha viljelösa, dreglande, illaluktande och osjälvständiga vänner som man dessutom måste plocka bajs efter?

Katten hyser jag ändå viss respekt för. Den är lite som en elev i en OBS-klass som har förstått att man måste vara en del av skolsystemet men ändå väljer att vägra acceptera de regler som gäller.

Katter är tyvärr riktigt jobbiga. Det är deras problem.

Akvariefiskar tycker jag eventuellt om. De har klara fina färger och klarar sig själva i flera dagar om man bara slänger ner en liten vit sten i vattnet.

/Andreas

Just nu vilar bloggen an aning eftersom all min verbala energi slösas på Hanifs nystartade forum. Här finner du dock vänsterkonservativa åsikter i samma gamla goda anda som på denna plats.

Gå till:

http://hanif.forum24.se/

/Andreas

Om Herr och Fru Borelius och det hårda skattetrycket

Borelius. Man hör det redan på namnet eller hur?

Hon är den var fjärde svensk rent statistiskt har väntat på. Frälsaren. Hon heter som en sjukdom som sprids av fästingar och som kan ge riktigt obehagliga följdsjukdomar, likafullt är hon den var fjärde svensk bad om och varannan svensk föredrar framför en grå och tråkig socialdemokrat som betalar skatt och dricker svagdricka på kräftskivan.

Borelius hade inte råd att betala skatt. Hon är nämligen moderat och som alla moderater lever hon i en värld där man inte gärna delar med sig av någonting, inte ens inom familjen. Därför kunde inte Borelius make (herr Borelius förmodar jag), trots inkomst på över miljonen, hjälpa till och betala för sin hustrus städhjälp (för den typen av avgifter faller självklart på hustrun i en moderat värld). Och stackars fru Borelius hade inte råd med skatten.

Du och jag har subventionerat Herr och Fru Borelius skinande rena Ajax-golv. När de fyra barnen Borelius klev upp på morgonen och kunde känna doften av nybakat bröd och Grumme tvättsåpa, ja då var det du och jag som bjöd på kalaset.

Men jag är inte moderat så mig gör det inte så mycket. Jag delar gärna med mig. Inte minst delar jag gärna med mig till barn som tvingas växa upp under så kärleksfattiga förhållanden som det innebär att vara barn i en familj där mor och far inte älskar varandra tillräckligt mycket för att dela med sig.

Nej, för Herr och Fru Boreilus var det viktigare att i sann Moderat anda hålla på sina EGNA tillgångar än att hindra sin livskamrat att bryta mot lagen. Jag hör redan sandlåderösternas eko: Min! Min! Min!

Familjen Borelius är goda entreprenörer. Ett obehagligt ord och i sådana här sammanhang framgår det med önskvärd tydlighet vad en entreprenör är för någonting. Under de svarta städhjälpsåren drog man tillsammans in i runda slängar 16 miljoner kronor och hade ändå inte råd att betala skatt.

Familjen Borelius kunde alltså inte göra det som en genomsnittlig undersköterska eller dagbarnvårdare klarar av – de kunde inte betala skatt, för skatt innebär nämligen att man delar med sig och att dela med sig klarar inte en moderat av.

Man talar ibland om det hårda skattetrycket och i det här fallet känner man riktigt trycket på Herr och fru Borelius. Känner du det också?

Vi har fått den Handelsminister vi förtjänar. Hon är en alldeles typisk representant för det nyliberala samhälle vi som medborgare har önskat oss. Reinfeldt har förlåtit och vill gå vidare och då skall väl inte vi vara sämre?

Kuren mot Borrelia heter förresten antibiotika. Första tecknet på att man drabbats är en röd rund ring kring den plats fästingen satt. Denna ring växer sig sedan allt större. Jag ser med tillförsikt fram emot detta.

/Andreas

Att stjäla tillbaks tiden

Om det här blogginlägget hade varit ett teaterstycke istället så hade det kanske hetat Momo. Då hade Niklas Hjulström regiserat och så hade några skådespelare använt sitt så kallade magstöd.

Nu är det här ingen teater och det tackar jag gudarna för. Teatern har nog av sin egen plåga.

Vad jag vill fästa er uppmärksamhet på denna dag är de tidstjuvar som opererar fritt i samhället och jag tänker då givetvis på alla SIFO-undersökare, telefonterrorister, forumulärutfrågare och så vidare.

Av någon anledning har beslutsfattare och pengadyrkare fått för sig att allt går att mäta och de har fått för sig att du och jag vill hjälpa till.

Vi skall ISO-standardisera, kvalitetssäkra, rita stapeldiagram och svara på frågor som är så korkade att de inte kan vara konstruerade av dagisbarn. Detta utgör sedan underlag för hur vi bygger Sverige och hur kapitalisterna skall bete sig för att lättast lura av oss våra pengar.

Säg nej.

Svara inte på en enda enkät till. Låt det inte spela någon roll vem det är som frågar. Eller låt dina dagisbarn prata med telefonförsäljare och utfrågare, sätt kryss mellan rutorna i SOM-institutets frågeformulär. Kort uttryckt: Ta tillbaks den tid som stjäls.

Vi har begränsat med tid här på jorden. Det finns bättre sätt att använda den på än att ge efter för dem som menar att existensen går att fånga på rutat papper.

/Andreas

Svenskt Näringsliv prestenterar rapport i vilken man önskar utbredd fattigdom i Sverige

Svenskt Näringsliv kallas en organisation för som vill att fattiga människor inte skall ha råd att köpa ordentligt med till exempel mat och kläder.

Svenskt näringsliv har tillsammans med något som kallas för Handelns utredningsinstitut presenterat en rapport i vilken man slår fast att det vore lämpligt att helt och hållet ta bort begreppet minimilön.

Det fina med det här är att de människor som tillber Svenska näringsliv (d.v.s. arbetsgivare inom privat sektor) nu kan anställa mycket fler människor. Istället för en polsk städerska som tjänar femtontusen kronor i månaden kan man fiffigt nog få en polack och en estnisk barnflicka för samma pengar.

Det här säger inte Svenskt Näringsliv rakt ut för de tror att vi är dumma i huvudet. De tror att vi är precis lika dumma i huvudet som vi tycks antyda att vi är när vi tillsammans hjälps åt att göra borgerlig segregationspolitik till vår nya spännande samhällsprofil.

Istället för det där med att den polska städerskan inte längre skall ha råd att köpa mat säger Svenskt Näringsliv att ”ju högre kostnad per anställd desto lägre personaltäthet”.

Det är inte utan att man skulle vilja ge Rickard Hellner från Handelns utredningsinstitut och hans nyliberala kamrater (om nu nyliberala människor kan ha några kamrater) någon form av nobelpris. Kanske i ekonomi, kanske ännu hellre i litteratur.

Logiken är så storslagen att man häpnar. Om vi ger en neger 2000:- istället för 20000:- så kan vi anställa tio små negerpojkar istället för en.

Självklart.

En sådan här rapport är ungefär lika mycket värd som en rapport som fastslår att det är lättare för ett fotbollslag med elva man på plan än ett med sju man på plan att vinna matchen.

Jag väntar med spänning på den rapport som också fastslår att låst tak för direktörslöner innebär att man istället kan anställa fler människor. Samma typ av helt igenom sann matematik borde ju givetvis leda till den slutsatsen.

/Andreas

Förvarets rutiner leder till våldtäkt och våldsporr?

Tony Stigsson har våldtagit sin fru, samlat på det som kvällspressen kallar extrem pornografi samt ägnat sig åt gruppsex och andra sociala aktiviteter för frisinnade.

Det är intressant att nu få ta del av det uttalande man gör från militärt håll. Man har nämligen ”brustit i sina rutiner”. Sådant här skall inte få hända menar man.

Så om militärens rutiner hade sett annorlunda ut så hade Tony…

Det är här någonstans jag inte riktigt förstår. Hur ser militärens rutiner ut egentligen?

/Andreas

CD-skivan lever!

CD-skivan är död, sägs det. Vi är inte säkra på det. Däremot tror vi att den är dyr och att de vanliga kanalerna för försäljning delvis är utdömda.

Produktionsredskapen har blivit mycket billigare och det går därför att producera och mångfaldiga kvalitetsmusik till mycket lägre kostnader än tidigare. Trots detta upplever vi en minskad skivförsäljning uti i landets skivbutiker. Den enkla slutsatsen som ofta dras är att det måste betyda att CD-skivan inte längre är intressant för konsumenten. Vi tror att denna slutsats är felaktig.

Lagen om utbud och efterfrågan säger att allting kan säljas om det säljs till rätt pris. Som vi ser det är det inte rimligt att en CD-skiva skall behöva kosta mer än ungefär 50 spänn. Givetvis innebär det att vinstmarginalerna krymper, men för de band och skivbolag som brinner för att sprida god kultur är den ekonomiska förtjänsten ointressant. Vi vill inte förlora pengar på vår musik, men försörja sig kan man göra på helt andra sätt än genom skivförsäljning.

CD-skivan är inte dödare än att man hittar ett CD-ställ i varje hem. Kanske är det till och med så att vi kommer att få se en återgång när människor upptäcker mp3-formatets sämre ljudkvalitet och den begränsning det innebär att inte kunna knyta musiken till en fysisk produkt (det är helt enkelt kul att titta på omslag och bläddra i konvolut), men för att denna återgång skall bli möjlig krävs en rejäl prisdumpning.

Skivaffärerna och storbolagen har kapitulerat men paradoxalt nog skapas det mer och bättre musik är någonsin. Så länge ekonomiska vinstintressen styr kommer det krävas ett fortsatt högt skivpris för att det skall bära sig rent ekonomiskt. Stora skivbolag och skivaffärer behöver ta ut relativt höga priser för att få verksamheten att gå runt, det behöver inte vi.

Konsekvensen av det här blir en intressant maktförskjutning där independentmusik plötsligt blir kommersiellt intressant, eftersom den kan säljas till konsument extremt billigt, medan den kommersiella musiken (det vill säga den som skapas och eller ges ut för att tjäna pengar) inte längre kan hävda sig på den fria marknaden.

Vår ”filosofi” kan sammanfattas i tre punkter:

1. Det finns en marknad och ett intresse för CD-skivor.
2. En fullängdsskiva bör inte kosta mer än 50:- (+ moms och eventuellt porto) för konsumenten. Det innebär att skivbolag, artist och eventuell återförsäljare måste minska sina intäkter och påslag.
3. Musik kan säljas och köpas på andra platser än de traditionella.

”Oh Lord Jesus Christ Baby” släpptes igår. Det kostar dig i runda slängar en femtiolapp att komma över den riktiga skivan. Inte så dumt va?

/Andreas

Sverigedemokratins ansikte

Vi har den stora glädjen att publicera en bild på Sverigedemokraternas gruppchef i Karlskrona. Visst känns det som om man har sett honom förut?

/Andreas

Allianser vi minns

1. De allierade (ententen) under första världskriget bestod av Storbritannien, Frankrike, Ryssland, Italien, USA, Kanada och några till. Fienden var de så kallade centralmakterna.

2. De allierade: Ursprungligen Frankrike, Polen och Stobritannien och senare även bland annat Storbritannien och Kanada. Fienden var framförallt Adolf Hitler.

3. De allierade (alliansen) bestod av Göran Hägglund, Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt och Lars Leijonborg. Fienden var framförallt Göran Persson.

/Andreas

Äntligen - Mer paté!!!

Så har då vi svenskar sagt vårt. Den här gången bad vi om lägre ersättning om vi blir sjuka eller arbetslösa. Vi bad om ökade inkomstklyftor i samhället och om mindre pengar till skolor, dagis och sjukhus. Det hade nämligen blivit lite för mycket där tyckte vi och för lite till den egna laxpatén.

Var fjärde svensk är alltså moderat och det borde innebära att den här bloggen har ungefär en modrerat läsare. Inte illa. Kanske är det Reinfeldts frisyr som kittlar och lockar dig. Du tror att han är som en av de där tuffa grabbarna i Idol-juryn som vågar ta tuffa beslut eftersom de ju verkligen vet vad som gäller - vad branschen kräver alltså.

Du bryr dig inte om den där killen med utstående öron som inte kunde sjunga och kallades för tondövt skämt eller tjejen som var för tjock för att få lov att vara artist. Du bryr dig inte heller om alla de människor som snart kommer att få se konsekvenserna av din, Maud Olofssons och alla andra högerextremisters badtunneallians.

Det gäller ju ändå inte dig.

Jag tror att det var Kain som sa det bäst strax efter att ha stuckit kniven i sin lillebror: "Skall jag taga vara på min broder?"

Nej, du skall tydligen inte det. Inte än på fyra år i alla fall.

/Andreas

Demokratin segrar alltid!

Till dig som spenderar stora och viktiga delar av ditt liv på att vänta på mina bloggtexter i förhoppning om att de skall förändra ditt liv eller åtminstone bringa lite klarhet eller oreda i vår existentiella djungel kan jag bara be om ursäkt. Det var ett tag sen sist.

Men så läste jag att allas vår favoritunderklädesmodell Anna Nicole Smith låtit flyga in sin egen obducent för att undersöka den döde sonens kropp.

Det är värt en bloggtext. Det är värt en reflektion.

Sin egen obducent?

Det här valet är husläkardiskussionen inte lika het, vilket är synd för om så hade varit kunde Moderaterna tagit draghjälp av Anna Nicole på samma sätt som den lede Fi tar draghjälp av Jane Fonda.

Men, och det är här jag häpnar av min egen storhet som tänkare, tänk om Jane Fonda är Fi:s egen lilla obducent, Gudrun Schymans eget sätt att granska det lik som finns kvar efter ett en gång så intressant feministiskt projekt.

Jag har hört att kvinnor både vill och kan samt att de kör bättre bil än höns. Jag betvivlar inget av dessa påståenden. Däremot betvivlar jag starkt att vanliga kvinnor är lika korkade som de som försöker konstruera kvinnobilar som lämpar sig för förvaring av sminkväskor och som har pedaler anpassade för högklackade skor eller att vanliga kvinnor är korkade nog att ha något som helst intresse av att rösta på ett parti som har så lågt i tak att inte ens feministen Göran Persson kommer in genom dörren med doktorshatten på.

Det är val imorgon och min text spretar åt alla håll.

Lars Leijonborg sitter kanske hemma redan nu och surfar sig till morgondagens valresultat (jag är säker på att Sören Holmberg redan kommit över siffrorna). Fredrik Reinfeldt sitter kanske hemma i tvåhundrakvadratsvillan och ser på den lågavlönade estniska barnflickan med sina sängkammaraktiga Peter Le Marc-ögon. Självaste Göran Persson polerar kanske hatten och har skickat iväg Anitra för att köpa ut. Lars Ohly, den gamle kommunisten, gör förmodligen det en kommunist gör bäst – nämligen ingenting och Maud Olofsson badar gissningsvis badtunna med lågavlönade ungdomar som skrubbhjälp. Det döda skinnlagret skall bort och det är mycket jobb som återstår. Göran Hägglund ber kanske en stilla bön till Gud om svaret på frågan att om gud är god och samtidigt allsmäktig varför finns det då ett Kristdemokrateratiskt parti som vill att den förste skall komma ännu längre fram och att den som är sist skall vara utan pengar.

Själv sitter jag framför datorn. Skall strax gå och handla. Mat och blöjor. Imorgon röstar jag på Peter. Anledningen är enkel. Jag har ingen aning om vad han gör just nu. Kanske är det en minkfarm, kanske sprutar han biobränsle över hela Norrland. Tanken svindlar. Tanken lockar.

Det blir Miljöpartiet imorgon.

Demokratin har segrat. Än en gång.

/Andreas

Är du vaken Lars?

Trots att ligister med vita lakan går bärsärk utanför huset så sover fotbollens förbundskapten tungt som självaste George W Bush när kriget rasar i Irak. Visserligen kan vår i media sällan hyllade högste fotbollsfilosof missa ett slagsmål som ägt rum i samma omklädningsrum som han befann sig. Men denna gång pressmeddelar han troligtvis sanning.

Det kan nämligen mycket väl vara så att han sov gott och att Expressen bara har missuppfattat (erfarit kanske) det hela. Troligtvis var det bara så att det var "Avgå Lagerbäck"-ivrarna på Expressens sportredaktion som råkade ta emot samtalet från ligisterna som fotat sitt dåd och nu suktade efter medial gratisreklam.

Den flitige Hanif-bloggläsaren har naturligtvis för länge sedan räknat ut att aktivisterna (som en tv-reporter kallade dem) i själva verket stod utanför Lars Leijonborgs hus. Medan Lars Lagerbäck låg och snusade (?) i sin säng.

Janne

Varannan samernas

Titel på en bok som borde skrivas...
/Andreas

Botten Anna, Botten Expressen

Jag hade det tvivelaktiga nöjet att höra en så kallad låt på en fest häromkvällen. Den är tydligen populär bland er ungdomar och heter Boten Anna och bot skall då uttalas som båt eftersom det har med data att göra.

Om jag är korrekt underrättad har denna så kallade båtlåt blivit omåttligt populär genom att den lagts upp på Internet och laddats ner till typ platainanivå av dig och dina datakompisar.

Nu läser jag i allas vår källa till kunskap, Expressen, att fejkade samlagsbilder med låtens skapare och hans exflickvän sprids på nätet. Det upprörande med det här är, som jag ser det, att Expressen inte alls på samma sätt upprörs över att hans fejkade musik sprids.

Det är värre att låtsas kunna spela musik än att låtsas kunna knulla.

/Andreas

Torsten Flinck i fotbolls-VM

Även för er som inte riktigt velat tro på det måste det ju nu efter den senaste bråkskandalen framstå som uppenbart:

Torsten Flinck spelar i Fotbolls-VM och han gör det för Tyskland.

/Andreas

Det är tydligen jättesvårt att låna böcker

En helsida i dagens Göteborgs-Posten är vikt åt en debattartikel signerad tre lokalpolitiker från den så kallade Alliansen. Folkpartisten Margita Björklund, Moderaten Lennart Widing och Kristdemokraten Kristina Carlsson har slagit sina kloka kulturnämndsskallar ihop och kommer nu med följande fantastiska förslag:

"Vi vill göra det lättare att låna böcker"

Det här är rubriken. Resten av texten behöver inte ens läsas för om den är författad av tre människor som tycker att det är svårt att låna böcker, ja då är nog texten så pass lättläst att den blir svårläst om ni förstår vad jag menar.

Om ni inte förstår vad jag menar så föreslår jag att ni lägger en röst på Alliansen till hösten.

Fakta för borgerliga politiker:

Så här går det till att låna en bok:

1. Gå till ett bibliotek.
2. Välj ut en bok ur någon bokhylla.
3. Gå fram till utlåningsdisken.
4. Sträck fram boken.

Jag vet inte viket av leden Allians för Sverige avser att förenkla men visst är det spännande? Svält, krig och fotbolls-VM och mitt i alltihop tre borgerliga politiker som tycker att det är svårt att låna böcker på bibliotek.

/Andreas

Andreas publicerar privata mejl, del 1

För några år sedan fick jag följande spännande mejl:

Dear Mr. Magnusson,

I am a great fan of Sweden, his friendly people and the Swedish football. As a collector of metal lapel badges of football clubs I would be very happy and grateful for sending me please the metal lapel badge (klubbnal) of the Rölanda IF.

Thank you very much in advance and good luck to all members of your club!

With the best greetings from Switzerland

Gottfried Balzli

Naturligtvis hade Gottfried fått tag i fel Andreas Magnusson och jag blir lika glad varje gång det händer. Nu senast hade en viss Andreas Magnusson mejlat SMHI och frågat lite om sjöbriseffekten. Det här är delar av hans stilla undran (som bifogades med svaret som handlade om tyskland på något vis):

Det frågan gäller är egentligen sjöbrisen som uppstår i klagshamn i malmö.
Klagshamn är en liten udde som går ut från kusten i väst-ostlig riktning,
se. bild. vid en svag ostlig grundvind och fint väder så blir sjöbrisen
väldigt stark, ofta uppemot 10-12m/s. Det konstiga är att vindriktningen är
från land och ut mot havet. Kan det vara så att det är sjöbrisen från danska
fastlandet som vi egentligen får?. Tilläggas ska också att det bara är vid
denna vindriktning som sjöbrisen uppstår. Vindriktningen ändrar inte heller
på sig under dagen, (läste på er sida att den i vissa fall gör det och
följer solen etc.). Vet ni vad detta kan bero på?

Tack på förhand
Mvh
Andreas Magnusson

Jag får regelbundet mejl som några kolleger inom vaktbolagsbranschen skickar varandra och det är ganska mycket bilder på stora ölglas och lättklätt. Har av någon anledning glömt att påtala misstaget. Det gjorde jag däremot med mäklarfirman som tokspammade mig med interna brev om husförsäljning. I det fallet hotade jag att komma och sälja deras hus om de inte la av och vips försvann jag från firman.

Ett av få mejl till mig som trots allt kommit rätt var signerat en viss Ragnar och anledningen till hans upprördhet kommer sig av att jag i en recension råkat ge mig på country-Jill och carola. Så här skrev Ragnar (jag tillåter mig att publicera det i sin helhet eftersom preskriberingstiden borde ha gått ut för både mig och Ragnar):

Hej !
Ang Er artikel om Peter Bruntnell på nätet.
"Att han inte klär ut sig som maskeraddrottningarna Carola och Jill" .
Att han inte har förstått att man inte kan se ut som en lodis även om man är
det är bara förvånade!
Jill och många andra har förstått att man måste se lite representabel ut
när man uppträder och jag håller fullständigt med dom.
Till sist, man måste inte försöka smutskasta andra som har vett att klä sig
bara för att man skriver en artikel om nån som inte har det.
Ganska omoget skrivet!!!! Skriv det som är bra om artisten i fråga i stället
utan att göra nedsättande kopplingar.
Att du förmodligen var full bekräftar bara din totala saknad av den mognad
man måste besitta om man skall skapa opinion på något
område.

MVH /Ragnar.

För mig är fortfarande det roligaste med det här mejlet att han valde att avsluta med frasen "med vänliga hälsningar". För nog anar man vänligheten...

Ja, det var ett axplock ur min sparade mejlbox. Håll ögonen öppna. Nästa gång kanske det är dina privata tankar jag lägger ut.

/Andreas

Analys av fotbollsanalys

Året är 2006 och Sverige tuggar på i god Uppsalafilosofisk skallmätarform.

I dagens GP analyserar till exempel Mattias Balkander Trinidad & Tobagos fotbollslag. Helt ogenerat gör han följande analys:

"Dessutom har spelarna offensiv fotboll i sina gener, vilket kommer att ge ytor för Sverige."

Han kunde lika gärna skrivit att negrer inte har vett på att försvara sig för det är det han menar. Det är alltså enligt Mattias Balkander (gissningsvis vit) rent biologiska faktorer, till exempel hudfärg, som avgör om man spelar defensiv eller offensiv fotboll.

Ser fram emot en Balkander-analys av Italiens spel.

/Andreas