Häromdagen vibrerade det till i min ficka. Det gör det ibland och jag blir lika upprymd varje gång.
Jag plockar fram telefonen och svarar och det visar sig vara hjältarna på Telenor som ringer. Uppenbarligen är de leverantör av min telefontjänst och detta upplever Telenor som ett tecken på att jag vill bli störd i min vinterkräksjukefrid.
En kille presenterar sig och han heter, som de alltid gör, någonting vanligt i stil med Peter eller Johan. Låt oss för enkelhetens skull säga att han heter Christian och är 22 år gammal.
Varför blev det enklare?
Nå väl. Christian berättar för mig att han ringer mig av en enda anledning. Jag är nämligen "en av deras trognaste kunder" och just därför har man ett fantastiskt erbjudande.
"Jaha", säger jag och glömmer bort den mest uppenbara frågan nämligen hur man har lyckats fastställa min trogenhet, "nu är det så att jag aldrig tackar ja till erbjudande över telefon. Skicka hit material så kan jag läsa".
Nähä, det går inte ser ni för Christians erbjudande till trogna kunder gäller bara över telefon.
Tillåt mig att le.
Tänk er att man betraktar trogenhet på likande sätt när det gäller andra frågor. "Jaha, älskling, visst knullade vi men jag trodde bara att vårt förhållande gällde inom stadsgränserna". Eller: "Du får den här guldklockan efter 35 år i kommunens tjänst men du får bara ha på dig den i kommunala inrättningar".
Vad är det förresten som har gjort mig till trogen kund? Ett par långa samtal nyligen? Kanske. Tusentals SMS om inställda bandrep eller smådumma kommentarer till glada vänner? Kanske.
Mer troligt är att Christian och hans kompisar ringer runt till precis varenda jävel med Telenorabonemang och försöker få dem att känna sig speciella och utvalda. Själv är jag cynisk nog att bara känna förakt... En skön känsla så här i vintermörkret.
/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar