Att skilja på sak, retorik och restskatt

I dagens GP har en man med det underbara namnet Leif Christer (jag gillar efternamn som låter som förnamn) skrivit en text om hur synd det är om honom som måste betala så månag olika sorters skatt. Jag tyckte att det vara lite smålustigt och skrev följande text till Fria ord i GP:

Som svensklärare blev jag väldigt glad när jag läste Leif Christers insändare (GP 12/1) om hur jobbigt det är att betala och att inte få betala skatt. Exempel på dålig retorik är nämligen tacksamma att analysera i undervisningen.

Leif beklagar sig över att han får betala "hög proggressiv skatt, värnskatt, villaskatt och alla andra skatter som hittills uppfunnits". Som om inte det vore nog tvingas han också betala restskatt för andra året i rad.

Ett annat av Leifs problem är att de hantverkare han anlitar inte ger honom kvitto, det vill säga att de inte betalar skatt. Jag har svårt att förstå logiken i att Leif vill slippa sina skatter men att han tycker att hantverkarna minsann skall betala sina.

Man kan göra sig lustig över att Leif formulerar sig som om restskatt är en orättfärdig skatt (och det tänker jag också göra), men det finns något som gör att skrattet alltid stockar sig i halsen när man har att göra med människor som har svårt att förstå att skatt i grund och botten är ett sätt att göra samhället rättvisare.

Många med mig drömmer om att en dag ha möjlighet att betala alla de skatter Leif Christer förfasar sig över. Som hårt arbetande människa med en hårt arbetande fru och en på sitt sätt hårt arbetande ettåring har jag ingen ekonomisk möjlighet att köpa någon villa att betala skatt för och som lärare kan man säga hej då till allt vad progressiv skatt heter.

Att vanliga arbetande människor saknar grundläggande möjligheter indikerar att staten har för låga skatteintäkter att fördela. Således behövs snarare höjda skatter än sänkta. Sen skulle det givetvis inte skada med lite moral hos hantverkare och andra höginkomsttagare som har råd att regelbundet anlita hantverkare.

Att sänka skatter för att människor fuskar med dem är lika logiskt som att laga mindre mat för att man är hungrig.

/Andreas Magnusson


Texten tyckte redaktören för fria ord var så stötande att det föranledde inte bara refusering utan också följande lilla mejl:


Hej Andreas Magnusson,

Du kanske gillar att göra dig lustig över Leif Christer, men vi gillar inte att du gör det. Om du vill replikera får du ta upp sakfrågan, inte Leif Christers retorik.

MVH

Solveig Evenson

Insändarredaktör


I det här fallet var problemet att Leif Christer inte hade någon annan sakfråga än att det var synd om honom att han behövde betala skatt. Lite tråkigt att man ofta envisas med att vilja skilja på sak och person också. Jag tycker nog att personangrepp i allmänhet är bästa sättet att bemöta dumheter.

/Andreas