Kriminell handling?

Jag kan ha begått en kriminell handling idag. På paketet till delicatobollarna (sådana din farfar kallar negerbollar) står "köp åtta betala för sex".

/Andreas

Kort kurs i låtskrivande

För er som gått och funderat över varför vissa låtskrivare (t.ex jag själv) ibland skriver så svårtolkade och dubeltydiga texter kommer här texten till Tommy Nilssons låt "Vill du ha sex med mig":

Låt mig smeka av alla kläder som bara hindrar dig
Kom och lägg dig här som den första gången vi låg
Jag ska tända ljus i en ring av lust för att locka dig
Över dina bröst blir min tunga till en våg
Vill du ha sex med mig
Jag vill ha sex med dig
Vi kan blunda bort allting trist och grått
med en erotisk dos
Inget annat nu inga spår av tid och rum
Får jag komma in när du öppnar dig som en vildros
Kan du visa mig runt ditt vackra land en stund
Vill du ha sex med mig
Jag vill ha sex med dig
Och vi tar det lugnt,
och vi tar det lugnt,
och vi tar det...

/Andreas

Om ensamma sifferkombinationer

Vi har alla hört det sägas: Numret saknar abonnent.

Konstaterandet kan tyckas sakligt och informativt men det finns också något sorgset och smått vemodigt över alltihop.

Tänk er själva att det finns en massa nummer där ute som ingen tar hand om, en massa ensamma små sifferkombinationer som ingen vill göra anspråk på.

Vissa sifferkombinationer är populära eftersom de innehåller önskvärda kombinationer av eftertraktade nollor och stabila tiotal eller vackra upprepningar av en och samma siffra. Sen finns det de där numren som nästan ingen vill ha eftersom de inte går att knyta an till något, eftersom de är så anonyma att de nästan riskerar att försvinna, att glömmas bort till och med av dess innehavare.

Kanske är det på samma sätt med oss människor…

/Andreas

Om Linné och barnuppfostran

Carl Von Linné firar 300 år i år och detta utnämns i diverse kulturella sammanhang som en glad och trevlig händelse. Linné ligger ju bakom det klassiska sexualsystemet för växter, något som uppskattas av hela vår naturvetenskapligt styrda samtid.

Det inte lika många känner till var Linnés ganska obehagliga teologiska gärning. Under perioden 1740-1770 någon gång förde Linné fostrande anteckningar åt sin son. Dessa anteckningar kallade han Nemesis Divina (Den gudomliga vedergällningen) och hela samlingen är en orgie av berättelser och förmaningar som visar hur illa det går för människor som inte följer guds vilja.

Linnés stackars son hade det inte så lätt med farsan. Carl la alltså nästan trettio år av sitt liv på att samla och dikta ihop texter som skulle skrämma honom till att bli en god människa. Behöver jag nämna att relationen var spänd och att sonen på många sätt hatade sin far?

Tänk på det här nästa gång någon glad botaniker hojtar om 300-årsjubileum.

/Andreas

Me, Myself and Henrik Suso

Om jag hade levt på 1300-talet så hade jag varit Henrik Suso, en religiös mystiker som vid ett tillfälle blev sittande i sin egen avföring i flera dygn för att hedra Gud.
/Andreas

Du får slå mig allt vad du orkar

Har funderat en del på sistone på den där gamla klassikern man tillämpade som barn när man råkat skada någon eller gjort så att någon blivit ledsen. "Du får slå mig allt vad du orkar", sa man (eller något likande) och tanken var att balansen skulle utjämnas, att man skulle ta på sig den andres smärta genom att låta den andre plåga tillbaks. Jag förstår verkligen tanken men jag inser tyvärr att det skulle funka lika dåligt nu som det gjorde då.
/Andreas

Hamnfrisyr

Det är sent och jag kan ha druckit vin men jag vill berätta om en kombination av två hårprodukter.

Har nämligen börjat experimentera lite med en burk inköpt på ICA och en annan inköpt på självaste Ullared. Experimentet går ut på att jag först applicerar Ullaredsprodukten och därefter ICA-produkten.

Båda burkarna sägs innehålla något som definieras som "Hair Gum", vilket jag antar betyder hårgummi på ren svenska (vad det nu är). Skillnaden ligger i att Ullaredsprodukten gör håret fylligt och lite svampigt medan ICA-produkten ger en lite oljigare och spretigare känsla. De kompletterar varandra bra.

Så långt är allt gott och väl men när jag läser lite noggrannare på burkarna blir jag orolig. Det är nämligen så att Ullaredsgummit är till för att ge en "messed up surfer look" med den rätta beachstilen medan ICA-gummit skall ge en "messed up street style".

Förstår ni problemet?

Gatukultuen och strandkulturen bör aldrig mötas. Det blir som när David Hasselhof letar sig in i stadsmiljö i en pastellfärgad kavaj med för stora axelvaddar eller som om Jean Paul Sartre skulle legat på stranden och sippat dubbel espresso... Vissa världar bör helt enkelt hållas isär.

Vad blir det förresten om man blandar stad och strand? Det enda jag kommer att tänka på är hamn. Hamnen är strandens stad.

Jag går alltså omkring i denna värld i en hamnfrisyr, ja inte bara det utan i en messed up hamn-frisyr. Borde man skämmas kanske?

/Andreas

Den ofärdiga människan

Låt oss anta att Augustinus hade rätt, att ondska bara är avsaknad av godhet. Vad betyder det här? Betyder det att en ond människa kan bli god igen om hon bara fylls med godhet eller betyder det att en god människa i samma stund som hon tappar det som gör henne god, är dömd till ett liv i ondska?

En del föreslår att ondska inte alls finns, att det bara är en konstruktion i syfte att hålla människor på plats. Idén om ondska föder känslor av skuld och dåligt samvete, vilket bara är destruktiva känslor. Vi bryts ner inför insikten av vår egen otillräcklighet.

Men, att språkligt avveckla ondskan och skulden är ingen hållbar lösning. Vilken blir då spärren mot beteenden som bryter ner och förstör våra medmänniskor? Om det inte finns något ont så kan det ju inte heller finnas något gott och utan godhet skulle den här världen bli en fruktansvärd plats.

Det finns inga helt igenom onda människor, lika lite som det finns några helt igenom goda. Hitler var snäll mot sin hund och Moder Theresa har säkert ett och annat barnlik på sitt samvete.

Jag tänker på Johnny Cash version av "Beast in Me", på låten som så tydligt manifesterar att vi alla bär så väl det goda som det onda inom oss. Odjuret är bara tillfälligt i fängslat förvar och gallret är skört och bräckligt.

En del människor tycker sig vara färdiga. De kallar sig inte sällan kristna eller ateister. Dessa människor vet alla svar på förhand. Det finns tydliga rätt och fel eller inga rätt och fel alls. Existensen blir på förhand given av svaren i en Gröngörlingsbok eller av ett trumpet "nej" till allting som tillåter livet att bli mer än bara yta och materia.

Jag tror att de färdiga människorna förr eller senare kommer att slås till marken. Livet kommer att överrumpla. Det är så lätt att tro att man känner sig själv, så lätt att tro att man vet hur man själv och andra skall leva.

Den färdigt kristne kommer att finna att de färdiga svaren inte räcker till, att frälsningen och nåden inte bär hela vägen in i det egna hjärtat och tron kommer att i bästa fall bli en tro med tvivel.

Den färdige ateisten kommer att drabbas av tillvarons mystik, av kärlekens spirituella kraft. Det kommer att hända saker som skakar fundamenten. Eller som en viss Ben Marlene skrev i ett brev från Per Gessles skivbolag Jimmy Fun Music till oss för nästan tio år sedan: Om jag fortsätter gilla kan marken gunga till.

Jag antar förresten att han slutade gilla...

/Andreas

Men fisken då? Men fisken då?

Ni har hört tesen tidigare men jag misstänker att ni glömt ifrågasätta. Låt mig ge er lite hjälp på traven.

Så här lyder tesen: Man blir intelligent av att äta fisk.

Det finns lite olika delargument i det här påståendet och jag tror att ett av de bärande argumenten handlar om fettsyror eller något sådant. Tanken är att den som får i sig mycket av dessa speciella syror (förslagsvis genom att äta fisk) också kommer att framstå som väldigt smart.

Åk ut till Donsö, Asperö, Brännö, Styrsö, Fotö, Hönö, Öckerö, Källö, Åstål, Rörö, Vrångö... eller till precis vilken ö du vill.

På öarna äter man jättemycekt fisk eftersom så många arbetar i fisknäringen.

Okej. Du fattar vart det här är på väg.

Visa mig nu Donsös intelligentia, Öckerös spjutspetsforskare eller Vrångös senaste nobelpristagare.

Hur sa? Finns inga?

Men fisken då? Men fisken då?

Herregud!!!

/Andreas

Att bota dödsångest

Ni minns Seneca. Den gamle greken.

Han skrev som bekant boken "Om livets korthet" där han pläderar för att livet inte alls är för kort utan att det istället är så att vi inte gör det bästa av den tid vi har här, att vi inte utnyttjar vår tid till fullo.

Jag har läst Seneca många gånger för att dämpa dödsångest. Det funkar så där. En vis människa påpekade för mig nyligen att jag i en annan fråga hävdade att jag inte "oroar mig över det jag inte kan kontrollera ändå" och att jag därför i konsekvensens namn också borde kunna betrakta döden på ett mer avspänt sätt.

Visst är det så. Helt rätt. Problemet är att inte heller det hjälper.

Det hjälper lite grand att få barn. Allt som bidrar till att förskjuta tanken från det egna jaget hjälper och att ha barn är på många sätt att inse att det finns någon som betyder mer för en än en själv. Inte alltid, men ibland är det så. Jag känner mig ganska säker på att jag skulle ta en kula för den där dampstudsige tvååringen som väcker mig varje morgon med ett uppfodrande "upp!"

Dödsångest handlar om tid och om en känsla av att tiden går ifrån oss och att det i andra änden av livet finns ett oklart ingenting eller en obekant framtid. Det går liksom inte att planera eller tänka sig in i det tillståndet. Det är som att vara lärare och vet aatt den viktigaste lektionen man skall hålla kommer att vara oförberedd.

Nu råkar jag vara expert på oförberedda lektioner och jag vet att man kan krafsa med sig några stenciler och några glada upptåg och att man därigenom alltid är "home safe".

Men döden...

Den lektionen vill man ju hålla med power point, med standupliknande talarkvaliteter och så fattar man att den kommer att ramla på en så där som ett sistaminutenvikariat i franska.

Jag har i alla fall gjort en insikt om hur man kan förskjuta döden, hur man kan få den att inträffa senare. Vad det handlar om är helt enkelt att se till att tiden här på jorden upplevs så långtråkig och långsam som möjligt. Ta farväl av någon du älskar och försök klara dig genom dagarna eller sitt inomhus och titta på dina moccafärgade väggar. Undvik att ha kontakt med andra människor och gör samma sak eller saker om och om igen.

Det här kommer att bromsa tiden. Garanterat.

Jag tror att det var den gamle kåkfararen Einstein som sa det först: Tiden är relativ.

Det enda som finns är upplevelsen av ett liv som rinner oss ur händerna.

På tal om tid... Vad är ett ögonblick? Exakt när inträffar det och hur vet man när det övergår i nästa? Och om det finns ögonblick innebär det att tiden står still i dessa positioner eller är ögonblicket i ständig rörelse?

Usch...

Jag har hittat tillbaks till mig själv som den 23-årige universitetsstudenten som läste Nietzsche som om livet hängde på det. Det där är en plats i livet jag inte gärna besöker igen. Jag var så gammal då, så fruktansvärt gammal...

/Andreas

Jag är en av de trognaste kunderna

Häromdagen vibrerade det till i min ficka. Det gör det ibland och jag blir lika upprymd varje gång.

Jag plockar fram telefonen och svarar och det visar sig vara hjältarna på Telenor som ringer. Uppenbarligen är de leverantör av min telefontjänst och detta upplever Telenor som ett tecken på att jag vill bli störd i min vinterkräksjukefrid.

En kille presenterar sig och han heter, som de alltid gör, någonting vanligt i stil med Peter eller Johan. Låt oss för enkelhetens skull säga att han heter Christian och är 22 år gammal.

Varför blev det enklare?

Nå väl. Christian berättar för mig att han ringer mig av en enda anledning. Jag är nämligen "en av deras trognaste kunder" och just därför har man ett fantastiskt erbjudande.

"Jaha", säger jag och glömmer bort den mest uppenbara frågan nämligen hur man har lyckats fastställa min trogenhet, "nu är det så att jag aldrig tackar ja till erbjudande över telefon. Skicka hit material så kan jag läsa".

Nähä, det går inte ser ni för Christians erbjudande till trogna kunder gäller bara över telefon.

Tillåt mig att le.

Tänk er att man betraktar trogenhet på likande sätt när det gäller andra frågor. "Jaha, älskling, visst knullade vi men jag trodde bara att vårt förhållande gällde inom stadsgränserna". Eller: "Du får den här guldklockan efter 35 år i kommunens tjänst men du får bara ha på dig den i kommunala inrättningar".

Vad är det förresten som har gjort mig till trogen kund? Ett par långa samtal nyligen? Kanske. Tusentals SMS om inställda bandrep eller smådumma kommentarer till glada vänner? Kanske.

Mer troligt är att Christian och hans kompisar ringer runt till precis varenda jävel med Telenorabonemang och försöker få dem att känna sig speciella och utvalda. Själv är jag cynisk nog att bara känna förakt... En skön känsla så här i vintermörkret.

/Andreas

Grumligt som korvspad

Ursäkta om jag är lite oklar nu men det slog mig idag att korvspad är väldigt grumligt. Vad menas egentligen med det gamla talesättet? Vem försöker man lura?
/Andreas

Om fördelarna av att skära huvudet av producenter med CD-skivor

En skivbolagsdirektör (lustigt ord förresten eftersom jag skulle kunna använda samma om mig själv) står åtalad för att ha hotat radioproducenter till livet om de inte spelar bolagets skivor. Det här påstås vara upprörande.

Han har alltså hotat att skjuta ett antal personer med flertalet skott i pannan och därefter skära huvudet av dem med den nysläppta CD-skivan. Enda sättet att undvika är att spela musiken.

Nu vet inte jag vilket bolag den åtalade står bakom och vilken musik det är han så intressant försöker promota men jag är säker på att det redan nu förekommer klart värre former av subtila hotelser som aldrig någonsin polisanmäls. Dessa kallas i allmänhet för promotion.

När den så kallade public service-stationen P3 väljer sitt utbud så sker det verkligen inte efter kriteriet kvalitet. Nog för att en och annan musikalisk godbit kan slinka igenom det kapitalistiska filtret, men i princip är det bara kommersiell musik eller kommersiell musik med skenbart alternativa ansatser som tillåts nå de svenska radiolyssnarna. På de uttalat kommersiella kanalerna är det än värre.

Vad skall då en skivbolagsdirektör, eller med en bättre beskrivning; en person som ger sig på något så dumdristigt som att ge ut musik man gillar utan att ha ett etablerat företagsnamn och stora summor marknadsföringspengar i fickan göra?

Man kan luta sig tillbaks och skita i hela grejen. Det finns andra stationer som spelar ens musik om den är bra nog, inte minst internetstationer och podcasts. En annan variant är att skära huvudet av radioproducenter med ett så pass trubbigt föremål som en CD-skiva. Jag är inte riktigt själv säker på vilken av metoderna jag föredrar.

/Andreas

Beckham byter till amerikansk fotboll

Varför har ingen använt den självklara rubriken? Janne!?
/Andreas

Att betala godispris för påsen

Besökte ICA idag. Väl framme vid kassan hade jag förmånen att få lyssna på en upprörd kund. Sådant piggar alltid upp.

Upprördheten gällde att kunden inte ville betala "godispris för påsen". Med smått småländsk känsla hade hon konstaterat att kassatjejen även vägde själva påsen till lösgodiset och att hon nu faktiskt var på väg att behöva betala för den också.

Kunden var kraftig på ett sådant sätt att man i alla icke-politiskt korrekta sammanhang skulle använda ordet fet. Det tråkiga var att hon inte insåg att det skulle vara henne till gagn att få betala lite extra för en påse och därmed ha råd med mindre godis.

/Andreas

Okej att döda djur i kök så länge man är riktigt svensk

En pizzeria i Borås har fått stänga. Den skall saneras. Vad har hänt?

Jo två saker. För det första var pizzerians ägare muslim och för det andra har man hanterat döda djur i köket.

För mig är det här väldigt konstigt. Jag tycker att det så att säga ligger i definitionen för ett kök (om man räknar bort tveksamma veganinrättningar) att man just handskas med döda djur. Jag tycker också att människor bör få tillhöra vilken religion de vill och få lov att utöva denna på ett sätt som de finner lämpligt.

Svenska samhällsapparaten tycker inte om muslimer och därför tycker man inte om Halal-slaktning. Den är inhuman eller omänsklig säger man, som om djurs högsta önskan vore att bli behandlade som människor.

De flesta människor som bekämpar halalslaktning har aldrig bevittnat någon och de har egentligen ingen som helst aning om det är ett sämre eller bättre sätt än något annat som används för att döda djur på. Men, eftersom lag är lag så har vi gemensamt bestämt att man inte skall få lov att slakta ett får i en stängd pizzeria. En anonym tipsare hör av sig till polisen som finner det lämpligt att slänga alla våldtäktsutredningar och mordgåtor åt sidan för att fira nyår på det finaste av sätt - genom att sätta dit skurkar och banditer.

Lagen säger att man inte får ta in levande djur i ett kök. Jag ser fram emot nästa tillslag mot Sjömagasinet. Kanske ringer jag in och tipsar anonymt, ja anonymt får dte bli så klart, det är den svenska modellen. Har nämligen hört att man kokar kräftor levande på Mannerströms helsvenska lyxkrog.

/Andreas

Välkommen till rasklubbstorget!

Jag har ”nej tack till reklam”-skylt på brevlådan och jag hatar djur. Det hindrar inte brevbäraren från att ge mig en tjugosidig bilaga om den kommande hundmässan.

Ja, det låter konstigt men det finns tydligen en sån. Man kan ”möta topphundar från hela europa”, det finns ett så kallat ”rasklubbstorg” och så kan man gå på seminarier som ”vad krävs av en hund i filmens och reklamens värld?” eller ”Hunden, människan och musiken – ett samarbete i takt”

Lockar det? Inte ens rasklubbstorget?

Nej. Jag håller med dig. Vi sparar oss till kattmässan då kanske.

/Andreas

Avrättningsjournalistik

Både Aftonbladet och Expressen såg det härförleden som sin journalistiska plikt att göra det möjligt för till exempel barn att bevittna hur maskerade män mördade en omaskerad man. Det hela var väldigt viktigt, menade man. Inte bara för det så ofta åberopade allmänintresset. Nej, det var nåt annat också. Något storslaget om att hela sanningen måste fram och att kurderna nu inte får sin sak prövad och att bilderna därför var nödvändiga att publicera.

Argumenten var röriga och hade inte med saken att göra men chefredaktörerna slog sig för sina ihåliga bröst och förklarade i varsin omfattande krönika hur viktigt det var att vi, den så kallade allmänheten, kunde få se Saddam Husseins död i flertalet bildserier och på webbteve.

Nu har en 9-årig pojke dött. Tillsammans med sin 10-åriga syster återskapade han Saddam Husseins avrättning som han tidigare sett på teve. Leken spårade ur och pojkens liv gick inte att rädda.

Det är en stor journalistisk gärning tycker vårt lands förnämsta chefredaktörer, men samma stora gärning har uppenbarligen lett till att ett nioårigt barn inte längre finns och att ett annat, om än året äldre, barn har blivit en mördare. Det här råkade hända i Pakistan men det kunde lika gärna ha hänt här.

Jag vet vilka som har svårast att sova. 10-åringar mår inte bra av att döda sina syskon och bödlar mår inte bra även om mannen de dödat varit en ond man.

Men våra chefredaktörer sover gott, med ett leende på sina upplagestegrande läppar. Kanske drömmer de om nya spännande avrättningar, du vet sådana som det är så viktigt att du och jag tittar riktigt noga på.

/Andreas

Årets bästa 2006

1. Ben Kweller ”Ben Kweller”
2. Midlake ”The Trials of Van Occupanter”
3. Brothers and Sisters “Brothers and Sisters”
4. Mojave 3 “Puzzles for You”
5. Howie Beck “Howie Beck” (re-release from 2004)
6. Tom Petty “Highway Companion”
7. Ghost Sessions “Speed of Life”
8. Pernice Brothers “Live a Little”
9. Elected “Sun, Sun, Sun”
10. Josh Ritter “The Animal Years”

Och precis som en av mina goda vänner finner jag Golden Smogs senaste vara årets största besvikelse.

/Andreas

Vetenskapsmän med eller utan hösnuva

I dagens Göteborgs-Posten finner man en annons insatt av Maud Sundqwist och Mikael Benson. De är sjuksköterska respektive överläkare på Institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för pediatrik. Låt mig citera:

"Vi söker enäggstvillingar mellan 12-50 år, där minst en av syskonen antingen har hösnuva eller är helt friska"

Jag har läst om meningen många gånger och jag försöker förstå. Det går inte att förstå på något annat sätt än att de söker enäggstvillingar som vill delta i en studie alldeles oavsett allting. Jag kan nämligen tänka mig följande kombinationsmöjligheter för enäggstvillingar och hösnuva:

1. Tvilling A är helt frisk och tvilling B är helt frisk. Det innebär att minst en (i detta fall två) är helt friska - alltså lämpliga för studien.
2. Tvilling A har hösnuva och tvilling B har hösnuva. Det innebär att minst en (i detta fall båda) har hösnuva - alltså lämpliga för studien.
3. Tvilling A har hösnuva och tvilling B är frisk. Det innebär att minst en (tvilling A) har hösnuva - alltså lämpliga för studien.
4. Tvilling A är frisk och tvilling B har hösnuva. Det innebär att minst en (tvilling B) har hösnuva - alltså lämpliga för studien.

Varför skriver man inte bara "enäggstvillingar sökes för studie kring hösnuva"?

/Andreas