Ja, så var det dags att låta kritikerna få sin del av kritiken. En del recensenter har tyckt mindre om plattan än följande men ändå motiverat det på ett bra sätt. Ingen av nedanstående recensenter har egentligen ogillat skivan, några av dem har t.o.m. gett höga betyg. Det de har lyckats med är att uppvisa ett synnerligen dåligt musikjournalistiskt omdöme, något som vi gärna vill ta chansen att uppmärksamma.
5. Muzic (Anton Klepke)
Säger bland annat följande: ”Så man kan väl säga att skivan passar utmärkt att bara sitta och lyssna på till läxorna eller bokläsningen. Men någon större dörr öppnar inte skivan Blame it on el niño.”
Kommentar: Recensenten är 16 år och gör på sätt och vis ett bra jobb. Han skriver utifrån sitt perspektiv. Som lärare gläder det mig att musiken passar till just läxläsning. Sen kan man väl tycka att det är läxläsningen som skall öppna stora dörrar och inte skivan.
4. Labyrint (Daniel Robertsson):
Gillar bandet men ogillar produktionen.
Kommentar: Småtråkig recension med lite from above-påpekanden om vad bandet skall tänka på nästa gång, vilka två låtar som inte håller måttet (båda låtarna har förresten nått topplisteplats på utländskka radiostationer). Det roligaste är att nästan hela texten verkar handla om mat. Vi misstänker, vilket någon redan påpekat, att recensenten var hungrig när han skrev.
3. Groove (Johan Joelsson)
Gillar det han hör men inte det han läser. Han tycker inte om att vi i pressmeddelandet trycker på vår vilja att vara trogna uttolkare av ett musikaliskt arv. Han vill att det skall finnas ”en vilja eller en drivkraft att hitta någon egen ingång till genren. Därmed inte sagt att Hanif kopierar något redan befintligt band, för det gör de inte”.
Kommentar: Problemet är alltså att vi inte tror oss ha uppfunnit en ny musikgenre eller har en vilja att erbjuda något helt nytt. Reslutatet är uppenbarligen helt unikt (vi låter inte som något annat band) men recensenten förväntar sig ändå ett större paradigmskifte. Det skall i alla fall tydligen vara den uttalade ambitionen. Smått komiskt.
2. GP (Jan Andersson)
Ger Hanif 3 av 5 i betyg. Motiveringen är att ”det finns andra band i stan som gör det här nästan lika snyggt, t.ex. Elmer och Shade Tree”.
Kommentar: Att andra band gör det nästan lika snyggt betyder ju egentligen bara att vi gör det snyggast i stan men han lyckas få det till att vara något dåligt. Lite som att säga ”ja, ja IFK är ju bra men ÖIS spelar nästan lika bra fotboll så därför kan jag inte gilla IFK”. En lustig sak i sammanhanget är att bandet Elmer som Jan Andersson refererar till lades ner för sisådär två eller tre år sedan och att Shade Tree är ett i princip okänt demoband (som jag själv aldrig tidigare hade hört talas om).
1. Metica (Sverker Brundin) - ÅRETS MEST KORKADE RECENSION!
Ger Hanif toppbetyget 7 av 10 och använder sedan största delen av recensionen till att klaga på musiken. Han kallar det ”ofarlig västkustrock” en skiva som ”varken berör eller upprör”, ”Sångaren har en svag röst som aldrig går på djupet” o.s.v.
Kommentar: Recensenten tror inte på sitt eget omdöme eftersom han skriver en typ av text och ger en typ av betyg. Om det är fel på texten eller betyget låter vi dock vara osagt.
1 kommentar:
Till att vara bittra? :)
Skicka en kommentar