Om inte Sveriges största nöjespark har ändrat personalpolicy de senaste åren så är det så att vår nuvarande finansminister inte skulle få lov att arbeta där som t.ex. städare, attraktionsvärd eller på något tombola.
Det handlar om klädkoder. På Liseberg får man nämligen inte arbeta om man har piercings. Anders Borg har ring i örat. Och dessutom hästsvans. Den jäveln!
Av någon anledning väcker idén om klädkoder alla typer av tonårsmässig vrede inom mig. Jag vägrar av princip att besöka platser där man inte kommer in om man t.ex. bär fel sorts skor eller har fel sorts byxor på sig.
Det finns helt enkelt inga skäl till att ha sådana här fascistiska förbud. Ett uteställe till exempel kommer ändå spontant att få den typ av besökare man vill ha. Det finns ingen anledning att sätta slipsar om halsen på folk eller att be någon som bär sandaler att gå hem igen.
Man får i vissa jobb inte klä sig för utmanande (vem avgör vad som är utmanande?). Man får inte ha trasiga jeans (varför då?). Man får inte ha piercings om man jobbar med vissa typer av livsmedel (varför då?). Man får inte bära turban och köra spårvagn (eller får man det?)
Äh! Jag kommer inegnstans med det här. Låt mig bara avsluta med att säga att det är utsidan som räknas. Tveklöst. Trots detta har Anders Borg fått det kanske enda jobb man kan få med hans utsida.
Kanske vore det inte så dumt med utseendekod i Riksdagen i alla fall. Stolarna skulle gapa tomma om vi införde grundläggande och smakfulla krav fullt lika rimliga som de om att förbjuda piercings, vissa jeans och färgade hår.
/Andreas
4 kommentarer:
När jag jobbade på Liseberg hade de någon underbar formulering i reglerna i stil med "Ni flickor som vill ha hårband i stället för keps kan hämta ut sådana i klädförrådet" eller något ditåt. Eftersom jag ansåg att denna regel var diskriminerande och själv hade hår under utväxande hade jag en kvinnlig kollega att hämta ett officiellt hårband åt mig, och så hade jag det på mig när jag sålde hamburgare. Till vissa chefers stora förtret.
Underbart!!!
Det kallar jag girl-power ;)
Hmmm, jag tycker att man fortfarande ska kunna respektera andras "revir". Annars är det bara att inte ta jobbet, inte gå på det nöjesfältet eller vilket ställe nu det handlar om. Om man nu inte ska kunna sätta gränser, vad som är utmanande, vad skulle vi göra om en värd/värdinna plötsligt vill servera naken? Eller, någon butikspersonal kanske vill arbeta i bikini? Visst är dessa exempel att ta i, men vad jag menar är att man måste ju sätta gränser någonstans och vi som arbetare borde kunna göra vårt jobb i en arbetsplats, inte kräva att klä ut/av oss hur vi vill. Att klä ut sig på ett visst sätt i tex. butiker är faktiskt en del av arbetsuppgifterna, eftersom personalen är butikens ansikte.
Sedan… mår vi människor bra av att göra precis vad vi vill???
Svaret på sista frågan är tveklöst "ja". Visst mår vi bra av att göra vad vi vill. Varför skulle vi inte det? På vilket sätt mår vi bättre av att hindras från vara sådana vi vill vara? Jag förstår inte... Är du Kristdemokrat? :)
Ditt övriga resonemang kan jag delvis köpa. Det ingår så att säga i överenskommelsen att en polis skall bära uniform eller att en läkare bör bära vita kläder. Jag har inga invändningar emot det här för jag kan se det lämpliga i klädkoden. Det var inte heller det jag ville fokusera på (även om jag inser att det här inte är min tydligast skrivna bloggtext).
Jag kan däremot inte se det lämpliga i att man får ha ring i örat i riksdagen men inte på Liseberg.
Det är ingen slump att de mest obegripliga klädkoderna gäller låglönejobb som företrädelsevis utförs av unga människor. Det är samma gamla "ta av dig kepsen"- och "stå rak i ledet"-mentalitet som småborgerliga människor alltid tyckt vara viktigare än vanlig hederlig trevlighet, gott omdöme och viljan att sprida kärlek till sina medmänniskor.
Regler som bara är till för att begränsa människors frihet och som bara grundar sig på konservativa uppfattningar om estetik eller etik tycker jag att man kan hålla internt på Folkpartiet-stämmor eller andra forum för inskränkthet.
Skicka en kommentar