Om människan är ett djur så måste också djuret kunna vara en människa

Senast igår föreslogs det mig att människan är ett djur. Jag tycker att tanken är intressant men skulle vilja veta lite mer om vad som menas med påståendet.

I vilket avseende är vi ett djur och vilka konsekvenser får det?

Jag tror att man använder formuleringen av två olika anledningar. För det första kan man säga det för att visa på att djuren är våra vänner och att vi inte skall äta upp dem eller behandla dem illa. För det andra kan man säga det för att visa på att människan är en driftstyrd varelse utan något högre mål eller någon högre mening.

Låt oss börja med att reflektera en smula kring den första anledningen till att tydligt erkänna sitt släktskap med hundar, spindlar och kaniner.

Om man på allvar hävdar denna tes bör man givetvis inte äta några djur eller i konsekvensens namn vara villig att också äta människor (åtminstone smaka – det är ofint att avfärda mat som äcklig innan man smakat). Man bör också vara villig att erbjuda en rottweiler att ta över farmors vårdplats eller tycka att älgar har lika stor rätt att delta i allmänna val som Göran Persson. Man bör rimligen tycka att man bör ta lika stor hänsyn till djurens behov som människornas när man grundar en stad, man bör också sörja lika mycket över en död fluga som bott i ens lägenhet som en död person som man delar lägenhet med. Listan kan göras lång, men hur man än vänder och vrider på det framstår en sak som väldigt tydlig:

Den som på denna grund hävdar att människan är ett djur tycker antingen att vissa djur är mer värda än andra eller så är argumentet ohållbart.

Okej. Låt oss därför anta att vissa djur är mer värda än andra. Vi kan för enkelhets skull säga att en fluga är mindre värd än en hund. Hunden är ju när allting kommer omkring människans bästa vän. Då är det också rimligt att anta att t.ex. hunden är lite mer värd än katten som i sin tur är lite mer värd än kaninen o.s.v. Det bör helt enkelt finnas en rangordningslista, hur skall annars gränsen dras?

Okej. Låt oss anta att du kära djurvän delar denna idé. Du bör då i konsekvensens namn tänka att man kan göra denna rangordning internt inom djursorten. Med andra ord: En Pudel skulle kunna tänkas vara mer värd än en Pitbull som i sin tur skulle kunna tänkas vara mer värd än en Fågelhund.

Okej. Låt oss nu gå tillbaks till påståendet att människan är ett djur. Det innebär kanske att tysken är mer värd än zigenaren som i sin tur är mer värd än nege… eh… eh…

Stopp.

Du säger stopp? Varför då?

Jaha, du tyckte att människan var ett djur av den andra anledningen!

”Människan är ett djur i den meningen att hon inte besitter någon högre eller viktigare egenskap eller uppgift som gör henne till något annorlunda än djuret”, säger du. ”Låt gå för att hon är ett väldigt välutvecklat och begåvat djur, men hon är ett djur.”

Intressant. Var uppstår behovet att så starkt bejaka sin djuriskhet och varför är det så viktigt att frånta sitt liv all form av yttre mening?

Jag tycker nog ärligt att det är lite tragiskt att se sig själv som ett djur. Steget därifrån till att räcka vacker tass, lyfta på benet när man kissar, att slicka sig själv i skrevet eller att inte längre bry sig om något annat än det för handen varande är inte långt.

Själv tycker jag t.ex. att människan har mandat att slakta, tillaga och äta djur utifrån det kriteriet att djur och människa är helt väsensskilda. Vi människor har förmågan att reflektera över vår egen existens, att känna empati med andra och att sätta in oss själva i ett större sammanhang. Sådant är djuren helt värdelösa på.

Som en kompromiss kan vi enas om att ni som vill vara djur kan få vara det. Så länge ni inte hindrar mig och mina gelikar från nöjet det erbjuder att med mild överlägsenhet betrakta en mör entrecôtes hastiga tillagning.

/Andreas