Att få barn innebär att man betraktas ömsom som förlossningsexpert och ömsom som begåvningshandikapad.
Var på tandinformation på BVC med min niomånaders son häromdan och det var vill jag säga en munter tillställning. Den gode sonen tog tillfället i akt, viftade bestämt med armarna och skrek högt på allt och alla.
Vi fick lära oss att man inte skall ge saft i nappflaskan till barnen, att det är dumt att småäta och att det är viktigt att borsta tänderna. Man kan också välja att ge godis på en särskild dag, t.ex. lördagar, när det senare eventuellt blir aktuellt.
Någonstans där undrar jag vad det är som gör att de förväntar sig att föräldrar är idioter.
Som om inte det här vore nog var han där också. Mannen. Han fanns på alla universitetskurser du någonsin gått. Dagen till ära hade han lämnat barnet hemma med mamman. Med sig hade han anteckningsblock. Han ställde frågor om flourhalt i olika tandkrämstuber. Han höll långa utläggningar om hur det går till när det borstas tänder i deras speciella hem. Ni kan tänka att han tittade surt varje gång den härlige sonen for ut i en ny huliganattack.
Det är någonstans här jag än en gång konstaterar att jag älskar mitt lilla arga barn. Jag reste mig upp, tackade för oss och sa att nu måste vi gå för grabben vill ha mat.
/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar