Liberal turbulens

Rymdfärjan Discovery har åter nått fast mark, men vad större är; så har ock Lars Leijonborg.

Tillsammans med tre andra folkpartister har han genomlevt något så fruktansvärt som en flygincident där planet föll flera hundra meter på grund av turbulens. Lars själv hann tänka "Nu störtar vi".

Räddningen bestod i att de tre folkpartisterna satt ordentligt fastspända med bälte och att Lars enligt egen utsago höll ett järngrepp om armstödet. "Om jag varit på toaletten kunde det gått värre", säger Leijonborg i en kommentar.

Jag vill börja med att säga att jag är glad över att Lars Leijonborg lever men också oerhört besviken över att han inte var på toaletten. Där hör nämligen mycket av det han sysslar med hemma. Den turbulens han upplevde är heller ingenting mot den turbulens den vanliga svensken tvingas leva under i dessa nyliberala glansdagar.

Det skulle nog göra Lars gott att få studsa runt i sin egen avföring på tretusen meters höjd och någonstans inbillar jag mig att det kanske trots allt är det han gör. Dagligen.

Saken är den att det är så förbannat Folkpartistiskt att sitta fastspänd med bälte. Motsatsen är ungefär lika väntad som om fyra Kristdemokrater hade gått loss på inredningen efter att ha supit sig fulla på flygplanssprit... eller lika väntad som att Vänsterpartistiska partiledare inte hade gjort det.

Aftonbladet ställde härförleden frågan till sina läsare om vad som är värst; att sitta instängd i en ubåt under vattnet, att sitta instängd i en gruva under jorden eller att sitta instängd i rymden. Jag antar att den genomsnittlige Aftonbladetläsaren känner sig kompetent att avgöra detta.

Ett alternativ bör tilläggas och jag vet redan nu vad jag skall rösta på. För hellre tynar jag bort i en Kinesisk kolgruva än jag delar säkerhetsbälte med Lars Leijonborg.
/Andreas