Är du vaken Lars?

Trots att ligister med vita lakan går bärsärk utanför huset så sover fotbollens förbundskapten tungt som självaste George W Bush när kriget rasar i Irak. Visserligen kan vår i media sällan hyllade högste fotbollsfilosof missa ett slagsmål som ägt rum i samma omklädningsrum som han befann sig. Men denna gång pressmeddelar han troligtvis sanning.

Det kan nämligen mycket väl vara så att han sov gott och att Expressen bara har missuppfattat (erfarit kanske) det hela. Troligtvis var det bara så att det var "Avgå Lagerbäck"-ivrarna på Expressens sportredaktion som råkade ta emot samtalet från ligisterna som fotat sitt dåd och nu suktade efter medial gratisreklam.

Den flitige Hanif-bloggläsaren har naturligtvis för länge sedan räknat ut att aktivisterna (som en tv-reporter kallade dem) i själva verket stod utanför Lars Leijonborgs hus. Medan Lars Lagerbäck låg och snusade (?) i sin säng.

Janne

Varannan samernas

Titel på en bok som borde skrivas...
/Andreas

Botten Anna, Botten Expressen

Jag hade det tvivelaktiga nöjet att höra en så kallad låt på en fest häromkvällen. Den är tydligen populär bland er ungdomar och heter Boten Anna och bot skall då uttalas som båt eftersom det har med data att göra.

Om jag är korrekt underrättad har denna så kallade båtlåt blivit omåttligt populär genom att den lagts upp på Internet och laddats ner till typ platainanivå av dig och dina datakompisar.

Nu läser jag i allas vår källa till kunskap, Expressen, att fejkade samlagsbilder med låtens skapare och hans exflickvän sprids på nätet. Det upprörande med det här är, som jag ser det, att Expressen inte alls på samma sätt upprörs över att hans fejkade musik sprids.

Det är värre att låtsas kunna spela musik än att låtsas kunna knulla.

/Andreas

Torsten Flinck i fotbolls-VM

Även för er som inte riktigt velat tro på det måste det ju nu efter den senaste bråkskandalen framstå som uppenbart:

Torsten Flinck spelar i Fotbolls-VM och han gör det för Tyskland.

/Andreas

Det är tydligen jättesvårt att låna böcker

En helsida i dagens Göteborgs-Posten är vikt åt en debattartikel signerad tre lokalpolitiker från den så kallade Alliansen. Folkpartisten Margita Björklund, Moderaten Lennart Widing och Kristdemokraten Kristina Carlsson har slagit sina kloka kulturnämndsskallar ihop och kommer nu med följande fantastiska förslag:

"Vi vill göra det lättare att låna böcker"

Det här är rubriken. Resten av texten behöver inte ens läsas för om den är författad av tre människor som tycker att det är svårt att låna böcker, ja då är nog texten så pass lättläst att den blir svårläst om ni förstår vad jag menar.

Om ni inte förstår vad jag menar så föreslår jag att ni lägger en röst på Alliansen till hösten.

Fakta för borgerliga politiker:

Så här går det till att låna en bok:

1. Gå till ett bibliotek.
2. Välj ut en bok ur någon bokhylla.
3. Gå fram till utlåningsdisken.
4. Sträck fram boken.

Jag vet inte viket av leden Allians för Sverige avser att förenkla men visst är det spännande? Svält, krig och fotbolls-VM och mitt i alltihop tre borgerliga politiker som tycker att det är svårt att låna böcker på bibliotek.

/Andreas

Andreas publicerar privata mejl, del 1

För några år sedan fick jag följande spännande mejl:

Dear Mr. Magnusson,

I am a great fan of Sweden, his friendly people and the Swedish football. As a collector of metal lapel badges of football clubs I would be very happy and grateful for sending me please the metal lapel badge (klubbnal) of the Rölanda IF.

Thank you very much in advance and good luck to all members of your club!

With the best greetings from Switzerland

Gottfried Balzli

Naturligtvis hade Gottfried fått tag i fel Andreas Magnusson och jag blir lika glad varje gång det händer. Nu senast hade en viss Andreas Magnusson mejlat SMHI och frågat lite om sjöbriseffekten. Det här är delar av hans stilla undran (som bifogades med svaret som handlade om tyskland på något vis):

Det frågan gäller är egentligen sjöbrisen som uppstår i klagshamn i malmö.
Klagshamn är en liten udde som går ut från kusten i väst-ostlig riktning,
se. bild. vid en svag ostlig grundvind och fint väder så blir sjöbrisen
väldigt stark, ofta uppemot 10-12m/s. Det konstiga är att vindriktningen är
från land och ut mot havet. Kan det vara så att det är sjöbrisen från danska
fastlandet som vi egentligen får?. Tilläggas ska också att det bara är vid
denna vindriktning som sjöbrisen uppstår. Vindriktningen ändrar inte heller
på sig under dagen, (läste på er sida att den i vissa fall gör det och
följer solen etc.). Vet ni vad detta kan bero på?

Tack på förhand
Mvh
Andreas Magnusson

Jag får regelbundet mejl som några kolleger inom vaktbolagsbranschen skickar varandra och det är ganska mycket bilder på stora ölglas och lättklätt. Har av någon anledning glömt att påtala misstaget. Det gjorde jag däremot med mäklarfirman som tokspammade mig med interna brev om husförsäljning. I det fallet hotade jag att komma och sälja deras hus om de inte la av och vips försvann jag från firman.

Ett av få mejl till mig som trots allt kommit rätt var signerat en viss Ragnar och anledningen till hans upprördhet kommer sig av att jag i en recension råkat ge mig på country-Jill och carola. Så här skrev Ragnar (jag tillåter mig att publicera det i sin helhet eftersom preskriberingstiden borde ha gått ut för både mig och Ragnar):

Hej !
Ang Er artikel om Peter Bruntnell på nätet.
"Att han inte klär ut sig som maskeraddrottningarna Carola och Jill" .
Att han inte har förstått att man inte kan se ut som en lodis även om man är
det är bara förvånade!
Jill och många andra har förstått att man måste se lite representabel ut
när man uppträder och jag håller fullständigt med dom.
Till sist, man måste inte försöka smutskasta andra som har vett att klä sig
bara för att man skriver en artikel om nån som inte har det.
Ganska omoget skrivet!!!! Skriv det som är bra om artisten i fråga i stället
utan att göra nedsättande kopplingar.
Att du förmodligen var full bekräftar bara din totala saknad av den mognad
man måste besitta om man skall skapa opinion på något
område.

MVH /Ragnar.

För mig är fortfarande det roligaste med det här mejlet att han valde att avsluta med frasen "med vänliga hälsningar". För nog anar man vänligheten...

Ja, det var ett axplock ur min sparade mejlbox. Håll ögonen öppna. Nästa gång kanske det är dina privata tankar jag lägger ut.

/Andreas

Analys av fotbollsanalys

Året är 2006 och Sverige tuggar på i god Uppsalafilosofisk skallmätarform.

I dagens GP analyserar till exempel Mattias Balkander Trinidad & Tobagos fotbollslag. Helt ogenerat gör han följande analys:

"Dessutom har spelarna offensiv fotboll i sina gener, vilket kommer att ge ytor för Sverige."

Han kunde lika gärna skrivit att negrer inte har vett på att försvara sig för det är det han menar. Det är alltså enligt Mattias Balkander (gissningsvis vit) rent biologiska faktorer, till exempel hudfärg, som avgör om man spelar defensiv eller offensiv fotboll.

Ser fram emot en Balkander-analys av Italiens spel.

/Andreas

Anders Tegnér är Lordi

Vi har härmed glädjen att avslöja Lorids verkliga identitet: Andres Tegnér, känd från idoltidningen Okej.

/Andreas

Om att brinna i helvetet

Jag är så vitt jag vet bara betalande medlem i en organisation som hävdar att min ett och ett halvtårige son skall brinna i helvetet. För det här är faktiskt Svenska Kyrkans högst officiella ståndpunkt och av någon anledning betalar jag fortfarande kyrkskatt.

Jag hör redan ett nytt prästuppror av protester. Jag vet redan nu vad de kommer att säga. De kommer att säga att jag ljuger, att Svenska Kyrkan älskar alla barn och så vidare.

Då kommer jag att fråga om nöddop och om barndopsritualtexter om att ”lösa barnet ur ondskans garn”. Om det nu inte längre är så att Svenska Kyrkan menar att min lyckligt odöpta son skall brinna i helvetet, varför behöver då andras barn lösas ur ondskans garn? Vad gör förresten barnen i garnet? Och varför kastar sig hokuspokuspräster iväg i ilfart för att hinna döpa någon som är på väg att dö om det ändå inte spelar någon roll?

Sanningen är att Svenska Kyrkan tror att alla som inte fått sin fria vilja stulen genom en konstruerad ritual i vilken människor fattar livsavgörande beslut åt andra kommer att gå miste om ett evigt liv.

Det kan tyckas taskigt. Ja, det kan tyckas orättvist att vattenstänkta barn med okristna föräldrar skall få dansa runt i ett lyckligt paradis medan den lille pojken som log så sött åt mig när han vaknade i morse skall få tillbringa evigheten i ett brinnande inferno.

Det som skiljer honom från många andra barn är att hans föräldrar inte tror på tvångsäktenskap eller tvångsanslutningar till världsreligioner eller politiska förbund. Lika fel som det är att tvångsansluta SSU-medlemmar eller att bestämma vem ens barn skall gifta sig med, lika fel tycker vi att det är att bestämma religion åt någon.

Kanske upplevs vi som dåliga föräldrar. Så farligt kan det väl ändå inte vara. Det är ju fint med dop ju.

Jaså.

Jag känner mig trots allt ganska trygg i tron att gubbar i morgonrock saknar all möjlighet att avgöra vem som skall komma till himlen och vem som skall komma till helvetet. Trodde jag det skulle jag utan dröjsmål bege mig till Playboy Mansion.

Den i våra dagar bespottade frikyrkorörelsen växte fram som en sund motreaktion mot sådant här prästerligt förtryck och omyndigförklarande av människan. Man menade att det inte behövdes några medlande instanser mellan Gud och människa. Så småningom har man tyvärr på många håll ersatt prästtron med en pastorstro, vilket på något sätt bidragit till att man grävt sin egen grav.

Det som startade som en folklig motreaktion, som ett uppkäftigt slag mot makten, som ett återupprättande av andligheten inom kyrkligheten, har tyvärr allt för ofta i våra dagar kommit att anta skepnaden av Kristi Brudar och Åke Greenar.

Den som är road av bibelläsning kan ju ta en titt på texterna om egendomsgemenskapen, om hur kristna människor delade alla tillgångar i totalt socialistisk anda. Sen kan man läsa vidare om Jesus berättelse om vingårdsarbetarna där han pläderar för lika lön för olika arbete (en tidig pamflett för medborgarlön). Det var inte för inte som socialismen från början var en högst inomkristen företeelse. Marx syn på religionen var på sin tid högst ovanlig inom socialistiska led. På samma sätt skulle Kristdemokraternas position framstått som mycket unik. De skulle haft oerhört svårt att förklara hur de får ihop det här med kristendom och drömmen om större inkomstklyftor.

Svenska kyrkan identifierar sig gärna med den tid då kristendomen blev maktens religion, därför hoppar man över religionens trehundra första år. Resterande pärlband av korståg, judeförföljelser och husförhör tar man visserligen avstånd ifrån, men det är likväl en del av historien man inte blundar för.

Som kristen har jag svårt att känna igen mig i min egen tradition. Det finns hjältar längs vägen som Jesus, Kierkegaard och Johnny Cash, men mest av allt finns det en massa ritualer och dumheter.

Om ni tycker att det är rätt att leva andra människors liv så välj era barns fruar och män och döp dem till evigt liv i Svenska Kyrkans regi. Ett annat förslag är att visa era barn kärlek och att försöka vara goda föredömen. Om ni har tur kommer era barn att fatta kloka beslut i livet, som kanske inte alltid överensstämmer med era.

/Andreas

Tack för tipset!

Precis som Andreas berättar ligger inte Hanifmedlemmarna på latsidan bara för att nästa platta dröjer. När vi inte sysslar med musik händer det att vi jobbar bakom kulisserna med att nå ut med bandets musik till fler människor än innan. Det är ofta ett energikrävande arbete som ibland känns alldeles dötrist. Men ibland händer det roliga saker som får en att haja till.

Som Hanifs och skivbolaget Krusty Stills representant på föreningen SOM:s (svenska oberoende musikproducenter) seminare och årsmöte fick jag ta del av följande händelse som på många sätt vidgar vyerna i den snåriga djungel som finns mellan replokal och publik.

Platsen var långholmens konferensanlägning i Stockholm. Föreningen hade bjudit in P3:s musiklistansvarig, Jonas Westman för att berätta om deras arbete med musikläggning och på vilket sätt kommunikationen mellan public service-kanalen och svenska indieskivbolag kan utvecklas.

Med en förbrödrande ambition berättade Westman till synes öppenhjärtat om all bra svensk independentmusik som produceras i Sverige i dag. Han gav tips på hur man kan gå tillväga för att på bästa sätt marknadsföra sin musik för kanalens olika musikredaktörer.

När han var färdig var åhörarna, visa av sina erfarenheter med P3, kanske inte helt tillfredsställda av informationen. I alla fall att döma av frågorna som dök upp. Varför spelar ni så dålig musik? Varför skiter ni i att skivbolagen gjort en förstasingel, med video och promotryck, och bränner den tänkta andrasingeln istället? Varförfårman aldrig några svar från er per mail? Hur får man tag på er över huvud taget?

Westman, som redan tidigare uppmanat skivbolagen att höra av sig till redaktörerna, försvarar sig med att "det är mycket att göra, det är otroligt många skivor som skickas till oss" och så vidare. Och mitt i den famijära stämmning som det visar sig att han snärjt in sig i säger han det som ensamt gör hela resan värd. "Det är därför det är så skönt att jobba på söndagar, för då är det aldrig någon som ringer".

Det blir tyst. Efter fyra och en halv sekund börjar det mumlas ochfnissas. Alla har räknat ut samma sak, inklusive Jonas Westman som avslutar seminariet med "jag är född med foten i min mun!"

/Janne

Bandnyheter och närbesläktad information

Det har länge varit läge för en uppdatering av nyheterna på Hanifs hemsida, men eftersom jag har haft diverse datastrul den senaste tiden med ominstalationer av windows och annat så har jag inte riktigt hunnit koma igång med uppdateringsverktygen än. Tänkte därför skriva en liten bloggtext om det finns någon därute som undrar vad som händer med skivan och annat.

Nu är utgivningsdatum förhoppningsvis framflyttat för sista gången, vilket innebär att skivan som går under arbetsnamnet "Activity Participated in by Some" kommer att släppas i slutet av September. Vi befinner oss i slutfasen (nåja) av mixandet och det verkar än så länge lovande. En singel kommer troligtvis att ges ut innan sommaren.

De senaste veckorna har jag dragit igång två musikaliska projekt vid sidan om Hanif. Det första är popbandet Pinto som väl gör musik som är ganska närbesläktad med Hanifs, men med en lite mer direkt approach i arrangemang och produktion. Vi snackar indiepop med monotrummaskin, tjejkör, casiokeyboards och lånad huvudlös bas. En första singel "Falling Out of Love" kommer att släppas 16 maj. Den kommer att bli tillgänglig för gratis nedladdning. Mer info och ljudmässiga smakprov finns på http://www.myspace.com/pintopintopinto.

Det andra projketet är ett samarbete med Richard Wislon från Racingpaperplanes. Vi skriver och spelar in obestämd musik enligt en slags korrspondensschack-metod. Det innebär att någon av oss spelar in en grund (valfritt instrument), skickar detta till den andre som lägger på valfritt instrument, gör en färdig mix och skickar tillbaks. Person 1 får därefter inte ändra någonting vad gäller volymer eller annat men kan lägga till valfritt instrument o.s.v. i all tänkbar oändlighet. Tanken är ett högt arbetstempo för att stimulera den kreativa glädjen. En första låt börjar ta form och man kan följa processen på http://www.myspace.com/sonadayuki. Tanken är att inom ganska snar framtid släppa en EP eller motsvarande.

James har planer på att spela in lite eget material till sommaren och planen är så vitt jag har förstått att ge ut i alla fall en EP.

Ja, så trots att Hanifs skiva drar ut en smula på tiden så händer det väldigt mycket runt omkring bandet just nu... Så tro inte att vi ligger i hängmattan och latar oss.

/Andreas

Hagamannen är oskyldig!

Det är bara att gratulera mänskligheten till att den naturvetenskapliga och biologistiska dumheten totalt segrat över varje uns av sunt förnuft. Det här får man bevis för dagligen.

Nu senast är det Expressen som tar upp att Hagamannens hjärna skall röntgas. Det kan nämligen vara så att ”den kan ha en skada som får honom att överfalla och stympa kvinnor”.

Om det vore så att omänskligt råa serievåldtäkter, brutala överfall och mordförsök var någon slags hudklåda eller yttrade sig ungefär som koncentrationssvårigheter så skulle jag kanske invända, men göra det lite tystare.

Men här snackar vi om tanken att den så kallade Hagamannen kanske inte på något sätt bör hållas ansvarig för sina gärningar. Han kunde ju inte hjälpa det. För honom fanns det inget val. Att våldta kvinnor om man har ”rätt” typ av skadad hjärna är inte konstigare än att nysa när man är förkyld.

Tror du på det här?

Jag antar det. Det måste vara du som tror att man kan hitta hela vår existens i laboratorier och att varje tendens till personligt ansvar för sina gärningar är en utvecklingsbiologisk konstruktion. För om det inte är jag och inte är du som tror på det här… Vem är det då?

Det kommer snart att komma en tid när otrohetsgenen, barnmisshandelscentrat i hjärnan, gruppvåldtäktsstimulin och ”glömma betala skatt”-deffekten hittas i våra hjärnor. Visst kommer det bli skönt att slippa ta och kräva ansvar. Inte minst barnuppfostran kommer att bli en dans på rosor.

Den här bloggtexten var förresten ingen viljehandling. Forskare hittar i skrivande och läsande stund ett litet veck i min hjärna som tycks förklara allt… Och vänta… där någonstans hittar man också svaret på frågan om meningen med...

Jag har sagt nog. Resten överlåter jag åt det oberoende vitamininstitutet i Schweiz.
/Andreas

Utrikesskötaren

Av någon underlig anledning blandar jag hela tiden ihop nyheten om Sveriges nye utrikesminister med nyheten om skötaren som hölls fången av jätteapan.
/Andreas

Stilanalys av svensk översättning av Velimir Chlebnikovs ”Skrattbesvärjelse”

SKRATTBESVÄRJELSE

O, skrattleter, skratta upp er!
O, skrattleter, skratta av er!
Skrattigt skrattar ni ert skratt, skrattulerar skrattuellt.

O, skratta av er skrattomant!
O, skratta in i skrattofonen – beskrattade skrattleters skratt!
O, skratta ut i skrattosfären, överskrattade skrattisters skratt!

Skrattlantis, Skrattlantis,
skratta in och skratta ut, skrattiralj och skrattribut,
små skrattoner, små skrattoner,
o, skrattleter, skratta upp er, skratta upp er!
O, skrattleter, skratta av er!

(översättning: Lars Erik Blomqvist 1989, ur ”Rysk dikt”)


Det som är omedelbart slående med den ryske poeten Velimir Chlebnikovs poem (författat någon gång 1908-1909) är hur stor del av stilen som ligger redan på den fonetisk-fonologiska och den morfologiska nivån i form av ljudvariationer kring skrattet och nybildningar av ord. Redan titeln anger att det är frågan om en besvärjelse, d.v.s. något slags religiös eller magisk formelramsa i syfte att få makt över andar eller erhålla beskydd. Besvärjelsen som genre tillskriver naturligtvis ordet en väldigt stark illokutionär kraft. Textens funktion tycks bli att på ett väldigt konkret sätt manipulera vår verklighet. Syftet med denna stilanalys är att försöka frilägga de stilistiska grepp som används för att åstadkomma en sådan effekt. En rättvis läsare av dikten kan nämligen knappast avvisa den som blott en samling nonsensord. Den egentliga frågan vi ställer oss är: Hur kommer det sig att vi trots allt uppfattar någon form av mening i texten?

Rotmorfemet ”skratt” varieras efter ett antal konventionella och okonventionella mönster. Härigenom tillåts bildandet av nya ord. Samtliga av dessa ”nya” ordkonstruktioner följer dock befintliga regler för sammansättning och avledning. Framförallt byggs ord på med avlednings- och böjningssuffix. Dessutom förekommer en ordkonstruktion med prefixet [be] och en sammansättning med rotmorfemet [över] som förled. De nybildningar som möter oss är alltså följande: skrattleter, skrattulerar, skrattuellt, skrattomant, skrattofonen, beskrattade, skrattosfären, överskrattade, skrattister, Skrattlantis, skrattiralj, skrattribut, skrattoner.

För att texten överhuvudtaget skall kunna förmedla någon form av innehåll krävs naturligtvis att nybildningarna fungerar genom semantisk koppling till liknande böjningsmönster hos andra ord. Genom de avledningar som görs kan vi sluta oss till ungefär vilken typ av betydelse de nya orden vill förmedla. Om man jämför med lexikaliserade ord skulle man utan större svårighet kunna tänka sig följande betydelse hos de nybildade orden:

Skrattleter = skratt + atleter, d.v.s. någon som utövar skratt på ett atletiskt sätt. (subst.)
Skrattulerar = skratt + gratulerar, d.v.s. någon form av utförande. (verb)
Skrattuellt = skratt + rituellt eller speciellt el. dyl., d.v.s. något slags bestämning till skrattandet. (adverb)
Skrattomant = skratt på något särskilt sätt. (adverb)
Skrattofonen = skratt + grammofon/ telefon el dyl. d.v.s. en maskin el dyl. som har till funktion att ta upp skratt (subst.).
Beskrattade = d.v.s. de man skrattat åt (som i t.ex. ”besjunga”) (adjektiv)
Skrattosfären = skratt + atmosfär/stratosfär el dyl., d.v.s. den del av det omgivande som uppfylls och utgörs av skratt. (subst.)
Överskrattade = skratt + överskattad, d.v.s. något som inte är fullt så skrattigt som det anses vara. (adjektiv)
Skrattister = skratt + artister, d.v.s. de som upppträder med skratt. (subst.)
Skrattlantis = skratt + Atlantis, d.v.s. skrattets försvunna stad eller något liknande. Versal begynnelsebokstav anger att Skrattlantis är en plats eller ett namn. (subst.)
Skrattiralj = skratt + attiralj, d.v.s. någon form av skrattpryl. (subst.)
Skrattribut = skratt + attribut, d.v.s. något slags skrattillbehör. (subst.)
Skrattoner = skratt + toner, d.v.s. toner av skratt (subst.)

Om vi summerar det hela finner vi att vi har att göra med 8 nya substantiv, 2 adjektiv, 1 verb och 2 adverb. Kvarvarande ord i dikten är, med ett enda undantag, från relativt intensionsfattiga ordklasser, d.v.s. pronomen, konjunktioner, adverb, interjektioner och prepositioner. Adjektivet ”små” är det enda lexikaliserade ord från en intensionsrik ordklass som förekommer. De prepositioner som används är: ”av” och ”i”. Konjunktionen ”och” är den enda förekommande. Följande pronomen står att finna: ”er”, ”ni” och ”ert”. De lexikaliserade adverben är småorden ”upp”, ”in” och ”ut”. Dessutom inleds samtliga uppmaningsmeningar med interjektionen ”O”. Slutsatsen man kan dra av det hela är att texten förmodligen hade tappat all struktur och möjlighet till begriplighet om även dessa ord varit nya. Nämnda ord fungerar nämligen för att strukturera upp relationen mellan begreppen. Vi skall se lite mer på det senare.

Låt oss i stället flytta blicken till syntax och meningsstruktur. Meningarna är genomgående väldigt korta, med undantag för den mening som utgörs av sista strofens fyra första rader. I gengäld är den ofullständig och sammanfogad med 8 kommateringar och två samordnande konjunktioner. 6 av 8 meningar börjar med utropsordet ”O”. Med undantag för första strofens sista mening så är samtliga skrivna i imperativform. Det intressanta med just det yttrandet ligger i att berättarjaget här snarare kommenterar ett skeende än uppmanar till ett: ”Skrattigt skrattar ni ert skratt, skrattulerar skrattuellt.” Onekligen fyller just den meningen en särskild innehållsmässig funktion genom att den på detta sätt bryter mot uppmaningsstrukturen. För övrigt är meningsstrukturen nämligen stilistiskt homogen.
Att kommentera satsernas fundamentsposition är tämligen överflödig eftersom imperativsatser saknar fundament, men poemets enda påståendemening inleds av ett sättsadverbial. Utifrån dessa iakttagelser kan vi sluta oss till att texten uppvisar en genomgående starkt uppmanande ton och att den består av kompakta och fria meningskonstruktioner av det slag som är vanligt förekommande inom lyriken, där satskonstruktionen inte är lika låst till en talspråklig eller episk ordningsföljd.

Flyttar vi så perspektivet till den semantiska nivån, d.v.s. den del av analysen som berör sambandet mellan det betecknande och det betecknade, så finns det en hel del intressant att utsäga. Av diktens 28 olika ord, så är 15 ord lexikaliserade och 13 nybildningar. Det innebär att nästan hälften av alla begrepp som läsaren stöter på är tidigare okända. Även om valet av referent i ett språk är av arbiträr art, så är vi som språkanvändare naturligtvis tränade in i dessa referentkonventioner. När då så mycket som nära nog hälften av alla ord i en text är tidigare okända och när samtliga av dessa (med undantag för ordet ”små”) är just de innehållsstarka orden, så är det egentligen högst osannolikt att vi som läsare skall kunna få ut särskilt mycket av den text vi läser. Ändå vill jag mena att dikten är allt annat än otydlig, svammlande el. dyl. Frågan vi ställer oss då (och den är med nödvändighet av semantisk art) är på vilket sätt Chlebnikov arbetar för att åstadkomma möjlighet till förbindelse mellan tecken och mening. En del av svaret har redan getts; de nybildade orden ligger teckenmässigt nära andra ord vars betydelse redan är känd. När Chlebnikov använder begreppet ”Skrattlantis”, så ligger det tämligen nära till hands att tänka sig att vi har att göra med en allusion till Platons sagoö Atlantis. Lika så känns t.ex. kopplingen mellan ”överskrattad” och ”överskattad” ytterst naturlig att göra o.s.v. Detta stilistiska grepp är naturligtvis en form av ordlek, men det särpräglade är att betydelsen hos orden skapas just genom spelet mellan de implicita och de explicita orden. En annan del av svaret tror jag ligger i hur de lexikaliserade adverben i texten arbetar för att skapa rörelse från ett tillstånd till ett annat. ”Skratta in i skrattofonen” ställs mot ”skratta ut i skrattosfären” och därigenom uppkommer ett motsatsförhållande dem emellan. Innebörden av detta motsatsförhållande är omöjlig att redogöra för utan att också riskera att ge sig in i en rent hermeneutisk diskussion, men om analysen av kopplingen mellan ”överskattad” och ”överskrattad” är riktig, så manas de ”överskrattade” (de överskattade komikerna el. dyl.) att skratta ut i ”skrattosfären” medan de ”beskrattade” uppmanas att skratta in i ”skrattofonen” (d.v.s. något slags upptagare av skratt el. dyl.). Man kan väl utan att säga för mycket sluta sig till att Chlebnikovs text här uttrycker idén om att de beskrattades skratt bör bevaras medan de överskrattades skratt bör lösas upp i flyktighet.

Genomgående stilistiska drag är naturligtvis allitterationen och upprepningen som åstadkoms genom variation kring ordet ”skratt”. Förmodligen har detta en viktigt strukturerande funktion. Avsaknad av rimställningar, begrepp med extension (det är slående hur liten extension de förekommande orden har) o.s.v. förutsätter givetvis andra uppstrukturerande element. Allitteration och upprepning kan mycket väl ses som två stilfigurer med denna funktion. När sista strofen inleds med upprepningen ”Skrattlantis, Skrattlantis” så åstadkoms inte minst strukturerande rytmik.

Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att Chlebnikov i ”Skrattbesvärjelse” laborerar med en mängd stilgrepp för att skapa textuell struktur och intensionsdjup hos begrepp som saknar extension. Språket föds i kontexten och hela dikten blir genom läsakten ett enda meningsskapande.
/Andreas

Demokratin stulen

Som bekant kan man fortfarande rösta på min artikel "Monarkin är nödvänig för demokratin" på Aftonbladets hemsida. Det går sådär. Den verkar inte publiceras. Istället får jag till min fasa se att Förenade monarkisters ordförande Jakob E:son Söderbaum i dagens Aftonblad går ut med att ”Monarkin är en förutsättning för upprätthållandet av demokratin”... Han har stulit min huvudtes och argumenterar dåligt. En smärre publicistisk skandal.
/Andreas

Stommen mitt i handen

Jag har inte hört något om att man skall införa stombussar i Malmö.
/Andreas

Ny innebörd!

Nu förstår jag vad hon menar när hon sjunger "Hit me baby one more time".

/Janne

Glasspinnebrist hotar! - Rockstjärna rasar!

Operativsystemet Windows har missat det men jag har hittat en allvarlig säkerhetslucka och jag vädjar till min vän Lars som har kontakter inom det militära att hjälpa mig att komma till rätta med problemet.

Fick idag reda på att Sveriges sista fabrik som tillverkar glasspinnar lade ner produktionen för några år sedan. Det innebär att vi importerar alla glasspinnar och således inte är självförsörjande vad gäller den här viktiga samhällsfunktionen.

I händelse av krig, och min känsla är att kriget kommer allt närmare, kommer vi att behöva varenda glass vi kan komma åt att suga tröst ifrån. Det är då inte bara en smärre rättsskandal utan också direkt demoraliserande för trupperna om vi kommer att sakna vanlig hederlig pinnglass.

Det är många som säger att det var bättre förr. Triumfglass hade struten "Jätteneger" i sitt sortiment och arbetarna på glasspinnefabriken i Arkelstorp såg till att vår beredskap var god.

/Andreas

En indiepopätares bekännelser eller varför spelar man musik?

Det här kommer inte att bli någon rolig läsning. Inte för någon. Det är en rapport om frustration, en personlig sådan. Jag skriver den för att jag måste. Du kan sluta läsa precis när du vill.

Vi har en skiva på gång som först skulle ha getts ut i januari och sedan i mars och sedan i maj och sedan i juni och nu kanske i sommar eller ännu troligare till hösten. Den här gången har vi inga pengar att anlita någon som helst hjälp för och vi hade därför inget annat val än att producera och mixa själva. Egentligen har det också varit enormt roligt att få göra det. Rent konstnärligt. Jag tror att det blir bra också. Eftersom ändå ingen köper skivor längre så kommer vi dessutom äntligen att ha en produktionskostnad som ligger i linje med intäkterna. Projektet kan gå runt utan banklån och ekonomisk tandagnisslan denna gång. Kul.

Varför drar då skivan ut på tiden?

Svaret stavas tidsbrist i kombination med pengabrist. Vi måste jobba på med våra vanliga jobb och passa våra vanliga barn. När en av oss kan mixa så kan inte den andre. Vi trollar med knäna, tar med småbarn till studion (som förresten är James vardagsrum just nu där han försöker leva ett normalt liv med en massa sladdar och skit och också gå balansgången att inte bli vräkt på grund av för hög ljudvolym) och mixar när vi egentligen är utbrända, slutkörda och sömnlösa.

Den tid vi får loss för mixning av skivan är minimal och det går därför fram med snigelfart. Snigelfarten ökar också av att vi har utrustning som strular rätt så ofta (gissningsvis på grund av att datorn inte är den optimala). En hel del omstarter blir det. Eftersom mixerbordet vi äger bara har 8 kanaler så måste vi mixa i flera steg. Det är svårt att förklara, men det innebär förutom att det är mycket svårare att få en bra överblick över ljudbygget och att det tar kanske dubbelt så lång tid.

Jag har fått panik på det här och får då den enormt sköna och förlösande idén att låta hela Hanif ta paus (eftersom det ändå är en enda stor paus) och i stället spela in en EP i eget namn hemma i klädkammaren när sonen har gått och lagt sig. Då får jag i bästa fall loss 2 timmar per kväll om det är tyst nog. Jag kan arbeta snabbt. Gör bra kompromisser med mig själv. Gillar mina egna ljudbilder och mitt eget spel. Utan annan tekniker än mig själv måste jag springa fram och tillbaks mellan datorn och inspelningsrummet och när man är inne på tagning 40 är det inte kul. Men det funkar…

Åtminstone i teorin.

Jag började ikväll.

Innan jag kunde komma igång med det här fick jag hoppa in i bilen och genomsöka replokalen två gånger efter auktoriseringskoden till programvara till den mobila inspelningsutrustningen. Där slängdes det bort några timmar nyttig inspelnings- eller familjetid beroende på hur man ser det. Sen fick jag slita arslet av mig för att kunna installera programvaran eftersom datorn behagade skämta med mig ganska rejält. Efter ett tjugotal försök och åtskilliga omstarter lyckades jag slutligen få in en gammal och begränsad version av programmet.

Gott.

Klockan var då 21.55 och 22.00 är man lämpligen tystare än högljudd i en lägenhet.

Jag kan vara obehagligt envis när jag sätter den sidan till, så jag stämmer upp gitarren som dagen till ära är omöjlig att få att stämma i alla ackord. Det landar på en kompromiss som jag tror duger.

Så riggas micken upp… Ja, det går så där eftersom fästet har gått sönder. Jag får den i alla fall i lämplig position och pluggar in hörlurarna.

Nätbrum. Någon slags störning på elnätet.

Lyckas efter ett tag konstatera att insignalen tycks oförstörd, så med hjälp av dålig lyssning lyckas jag i alla fall få till några tagningar. Klockan är 22.45 och sonen skriker till. En mardröm kanske. Eller en farsa som väcker honom med dåligt intonerad gitarr.

Jag ger upp. Ingen tagning höll måttet.

Nya tag imorgon. Det ser jag redan fram emot. Jag har skapat mig ett nytt överhängande helvete. Och sen blir det mix med Hanif på måndag. Sista gemensamma tillfället som vi tycks kunna få till på den här sidan sommaren.

Det är kul med indiepop.

Jag förstår precis varför man stirrar på sina egna skor. Det har inget med blygsel att göra.

/Andreas

Monarkin är nödvändig för demokratin

Just nu kan man rösta på Aftonbladets sida om man vill läsa denna text. Gör det!



Gå in under rubriken "debatt" och klicka på Läsarnas val.

/Andreas