Utrikesskötaren

Av någon underlig anledning blandar jag hela tiden ihop nyheten om Sveriges nye utrikesminister med nyheten om skötaren som hölls fången av jätteapan.
/Andreas

Stilanalys av svensk översättning av Velimir Chlebnikovs ”Skrattbesvärjelse”

SKRATTBESVÄRJELSE

O, skrattleter, skratta upp er!
O, skrattleter, skratta av er!
Skrattigt skrattar ni ert skratt, skrattulerar skrattuellt.

O, skratta av er skrattomant!
O, skratta in i skrattofonen – beskrattade skrattleters skratt!
O, skratta ut i skrattosfären, överskrattade skrattisters skratt!

Skrattlantis, Skrattlantis,
skratta in och skratta ut, skrattiralj och skrattribut,
små skrattoner, små skrattoner,
o, skrattleter, skratta upp er, skratta upp er!
O, skrattleter, skratta av er!

(översättning: Lars Erik Blomqvist 1989, ur ”Rysk dikt”)


Det som är omedelbart slående med den ryske poeten Velimir Chlebnikovs poem (författat någon gång 1908-1909) är hur stor del av stilen som ligger redan på den fonetisk-fonologiska och den morfologiska nivån i form av ljudvariationer kring skrattet och nybildningar av ord. Redan titeln anger att det är frågan om en besvärjelse, d.v.s. något slags religiös eller magisk formelramsa i syfte att få makt över andar eller erhålla beskydd. Besvärjelsen som genre tillskriver naturligtvis ordet en väldigt stark illokutionär kraft. Textens funktion tycks bli att på ett väldigt konkret sätt manipulera vår verklighet. Syftet med denna stilanalys är att försöka frilägga de stilistiska grepp som används för att åstadkomma en sådan effekt. En rättvis läsare av dikten kan nämligen knappast avvisa den som blott en samling nonsensord. Den egentliga frågan vi ställer oss är: Hur kommer det sig att vi trots allt uppfattar någon form av mening i texten?

Rotmorfemet ”skratt” varieras efter ett antal konventionella och okonventionella mönster. Härigenom tillåts bildandet av nya ord. Samtliga av dessa ”nya” ordkonstruktioner följer dock befintliga regler för sammansättning och avledning. Framförallt byggs ord på med avlednings- och böjningssuffix. Dessutom förekommer en ordkonstruktion med prefixet [be] och en sammansättning med rotmorfemet [över] som förled. De nybildningar som möter oss är alltså följande: skrattleter, skrattulerar, skrattuellt, skrattomant, skrattofonen, beskrattade, skrattosfären, överskrattade, skrattister, Skrattlantis, skrattiralj, skrattribut, skrattoner.

För att texten överhuvudtaget skall kunna förmedla någon form av innehåll krävs naturligtvis att nybildningarna fungerar genom semantisk koppling till liknande böjningsmönster hos andra ord. Genom de avledningar som görs kan vi sluta oss till ungefär vilken typ av betydelse de nya orden vill förmedla. Om man jämför med lexikaliserade ord skulle man utan större svårighet kunna tänka sig följande betydelse hos de nybildade orden:

Skrattleter = skratt + atleter, d.v.s. någon som utövar skratt på ett atletiskt sätt. (subst.)
Skrattulerar = skratt + gratulerar, d.v.s. någon form av utförande. (verb)
Skrattuellt = skratt + rituellt eller speciellt el. dyl., d.v.s. något slags bestämning till skrattandet. (adverb)
Skrattomant = skratt på något särskilt sätt. (adverb)
Skrattofonen = skratt + grammofon/ telefon el dyl. d.v.s. en maskin el dyl. som har till funktion att ta upp skratt (subst.).
Beskrattade = d.v.s. de man skrattat åt (som i t.ex. ”besjunga”) (adjektiv)
Skrattosfären = skratt + atmosfär/stratosfär el dyl., d.v.s. den del av det omgivande som uppfylls och utgörs av skratt. (subst.)
Överskrattade = skratt + överskattad, d.v.s. något som inte är fullt så skrattigt som det anses vara. (adjektiv)
Skrattister = skratt + artister, d.v.s. de som upppträder med skratt. (subst.)
Skrattlantis = skratt + Atlantis, d.v.s. skrattets försvunna stad eller något liknande. Versal begynnelsebokstav anger att Skrattlantis är en plats eller ett namn. (subst.)
Skrattiralj = skratt + attiralj, d.v.s. någon form av skrattpryl. (subst.)
Skrattribut = skratt + attribut, d.v.s. något slags skrattillbehör. (subst.)
Skrattoner = skratt + toner, d.v.s. toner av skratt (subst.)

Om vi summerar det hela finner vi att vi har att göra med 8 nya substantiv, 2 adjektiv, 1 verb och 2 adverb. Kvarvarande ord i dikten är, med ett enda undantag, från relativt intensionsfattiga ordklasser, d.v.s. pronomen, konjunktioner, adverb, interjektioner och prepositioner. Adjektivet ”små” är det enda lexikaliserade ord från en intensionsrik ordklass som förekommer. De prepositioner som används är: ”av” och ”i”. Konjunktionen ”och” är den enda förekommande. Följande pronomen står att finna: ”er”, ”ni” och ”ert”. De lexikaliserade adverben är småorden ”upp”, ”in” och ”ut”. Dessutom inleds samtliga uppmaningsmeningar med interjektionen ”O”. Slutsatsen man kan dra av det hela är att texten förmodligen hade tappat all struktur och möjlighet till begriplighet om även dessa ord varit nya. Nämnda ord fungerar nämligen för att strukturera upp relationen mellan begreppen. Vi skall se lite mer på det senare.

Låt oss i stället flytta blicken till syntax och meningsstruktur. Meningarna är genomgående väldigt korta, med undantag för den mening som utgörs av sista strofens fyra första rader. I gengäld är den ofullständig och sammanfogad med 8 kommateringar och två samordnande konjunktioner. 6 av 8 meningar börjar med utropsordet ”O”. Med undantag för första strofens sista mening så är samtliga skrivna i imperativform. Det intressanta med just det yttrandet ligger i att berättarjaget här snarare kommenterar ett skeende än uppmanar till ett: ”Skrattigt skrattar ni ert skratt, skrattulerar skrattuellt.” Onekligen fyller just den meningen en särskild innehållsmässig funktion genom att den på detta sätt bryter mot uppmaningsstrukturen. För övrigt är meningsstrukturen nämligen stilistiskt homogen.
Att kommentera satsernas fundamentsposition är tämligen överflödig eftersom imperativsatser saknar fundament, men poemets enda påståendemening inleds av ett sättsadverbial. Utifrån dessa iakttagelser kan vi sluta oss till att texten uppvisar en genomgående starkt uppmanande ton och att den består av kompakta och fria meningskonstruktioner av det slag som är vanligt förekommande inom lyriken, där satskonstruktionen inte är lika låst till en talspråklig eller episk ordningsföljd.

Flyttar vi så perspektivet till den semantiska nivån, d.v.s. den del av analysen som berör sambandet mellan det betecknande och det betecknade, så finns det en hel del intressant att utsäga. Av diktens 28 olika ord, så är 15 ord lexikaliserade och 13 nybildningar. Det innebär att nästan hälften av alla begrepp som läsaren stöter på är tidigare okända. Även om valet av referent i ett språk är av arbiträr art, så är vi som språkanvändare naturligtvis tränade in i dessa referentkonventioner. När då så mycket som nära nog hälften av alla ord i en text är tidigare okända och när samtliga av dessa (med undantag för ordet ”små”) är just de innehållsstarka orden, så är det egentligen högst osannolikt att vi som läsare skall kunna få ut särskilt mycket av den text vi läser. Ändå vill jag mena att dikten är allt annat än otydlig, svammlande el. dyl. Frågan vi ställer oss då (och den är med nödvändighet av semantisk art) är på vilket sätt Chlebnikov arbetar för att åstadkomma möjlighet till förbindelse mellan tecken och mening. En del av svaret har redan getts; de nybildade orden ligger teckenmässigt nära andra ord vars betydelse redan är känd. När Chlebnikov använder begreppet ”Skrattlantis”, så ligger det tämligen nära till hands att tänka sig att vi har att göra med en allusion till Platons sagoö Atlantis. Lika så känns t.ex. kopplingen mellan ”överskrattad” och ”överskattad” ytterst naturlig att göra o.s.v. Detta stilistiska grepp är naturligtvis en form av ordlek, men det särpräglade är att betydelsen hos orden skapas just genom spelet mellan de implicita och de explicita orden. En annan del av svaret tror jag ligger i hur de lexikaliserade adverben i texten arbetar för att skapa rörelse från ett tillstånd till ett annat. ”Skratta in i skrattofonen” ställs mot ”skratta ut i skrattosfären” och därigenom uppkommer ett motsatsförhållande dem emellan. Innebörden av detta motsatsförhållande är omöjlig att redogöra för utan att också riskera att ge sig in i en rent hermeneutisk diskussion, men om analysen av kopplingen mellan ”överskattad” och ”överskrattad” är riktig, så manas de ”överskrattade” (de överskattade komikerna el. dyl.) att skratta ut i ”skrattosfären” medan de ”beskrattade” uppmanas att skratta in i ”skrattofonen” (d.v.s. något slags upptagare av skratt el. dyl.). Man kan väl utan att säga för mycket sluta sig till att Chlebnikovs text här uttrycker idén om att de beskrattades skratt bör bevaras medan de överskrattades skratt bör lösas upp i flyktighet.

Genomgående stilistiska drag är naturligtvis allitterationen och upprepningen som åstadkoms genom variation kring ordet ”skratt”. Förmodligen har detta en viktigt strukturerande funktion. Avsaknad av rimställningar, begrepp med extension (det är slående hur liten extension de förekommande orden har) o.s.v. förutsätter givetvis andra uppstrukturerande element. Allitteration och upprepning kan mycket väl ses som två stilfigurer med denna funktion. När sista strofen inleds med upprepningen ”Skrattlantis, Skrattlantis” så åstadkoms inte minst strukturerande rytmik.

Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att Chlebnikov i ”Skrattbesvärjelse” laborerar med en mängd stilgrepp för att skapa textuell struktur och intensionsdjup hos begrepp som saknar extension. Språket föds i kontexten och hela dikten blir genom läsakten ett enda meningsskapande.
/Andreas

Demokratin stulen

Som bekant kan man fortfarande rösta på min artikel "Monarkin är nödvänig för demokratin" på Aftonbladets hemsida. Det går sådär. Den verkar inte publiceras. Istället får jag till min fasa se att Förenade monarkisters ordförande Jakob E:son Söderbaum i dagens Aftonblad går ut med att ”Monarkin är en förutsättning för upprätthållandet av demokratin”... Han har stulit min huvudtes och argumenterar dåligt. En smärre publicistisk skandal.
/Andreas

Stommen mitt i handen

Jag har inte hört något om att man skall införa stombussar i Malmö.
/Andreas

Ny innebörd!

Nu förstår jag vad hon menar när hon sjunger "Hit me baby one more time".

/Janne

Glasspinnebrist hotar! - Rockstjärna rasar!

Operativsystemet Windows har missat det men jag har hittat en allvarlig säkerhetslucka och jag vädjar till min vän Lars som har kontakter inom det militära att hjälpa mig att komma till rätta med problemet.

Fick idag reda på att Sveriges sista fabrik som tillverkar glasspinnar lade ner produktionen för några år sedan. Det innebär att vi importerar alla glasspinnar och således inte är självförsörjande vad gäller den här viktiga samhällsfunktionen.

I händelse av krig, och min känsla är att kriget kommer allt närmare, kommer vi att behöva varenda glass vi kan komma åt att suga tröst ifrån. Det är då inte bara en smärre rättsskandal utan också direkt demoraliserande för trupperna om vi kommer att sakna vanlig hederlig pinnglass.

Det är många som säger att det var bättre förr. Triumfglass hade struten "Jätteneger" i sitt sortiment och arbetarna på glasspinnefabriken i Arkelstorp såg till att vår beredskap var god.

/Andreas

En indiepopätares bekännelser eller varför spelar man musik?

Det här kommer inte att bli någon rolig läsning. Inte för någon. Det är en rapport om frustration, en personlig sådan. Jag skriver den för att jag måste. Du kan sluta läsa precis när du vill.

Vi har en skiva på gång som först skulle ha getts ut i januari och sedan i mars och sedan i maj och sedan i juni och nu kanske i sommar eller ännu troligare till hösten. Den här gången har vi inga pengar att anlita någon som helst hjälp för och vi hade därför inget annat val än att producera och mixa själva. Egentligen har det också varit enormt roligt att få göra det. Rent konstnärligt. Jag tror att det blir bra också. Eftersom ändå ingen köper skivor längre så kommer vi dessutom äntligen att ha en produktionskostnad som ligger i linje med intäkterna. Projektet kan gå runt utan banklån och ekonomisk tandagnisslan denna gång. Kul.

Varför drar då skivan ut på tiden?

Svaret stavas tidsbrist i kombination med pengabrist. Vi måste jobba på med våra vanliga jobb och passa våra vanliga barn. När en av oss kan mixa så kan inte den andre. Vi trollar med knäna, tar med småbarn till studion (som förresten är James vardagsrum just nu där han försöker leva ett normalt liv med en massa sladdar och skit och också gå balansgången att inte bli vräkt på grund av för hög ljudvolym) och mixar när vi egentligen är utbrända, slutkörda och sömnlösa.

Den tid vi får loss för mixning av skivan är minimal och det går därför fram med snigelfart. Snigelfarten ökar också av att vi har utrustning som strular rätt så ofta (gissningsvis på grund av att datorn inte är den optimala). En hel del omstarter blir det. Eftersom mixerbordet vi äger bara har 8 kanaler så måste vi mixa i flera steg. Det är svårt att förklara, men det innebär förutom att det är mycket svårare att få en bra överblick över ljudbygget och att det tar kanske dubbelt så lång tid.

Jag har fått panik på det här och får då den enormt sköna och förlösande idén att låta hela Hanif ta paus (eftersom det ändå är en enda stor paus) och i stället spela in en EP i eget namn hemma i klädkammaren när sonen har gått och lagt sig. Då får jag i bästa fall loss 2 timmar per kväll om det är tyst nog. Jag kan arbeta snabbt. Gör bra kompromisser med mig själv. Gillar mina egna ljudbilder och mitt eget spel. Utan annan tekniker än mig själv måste jag springa fram och tillbaks mellan datorn och inspelningsrummet och när man är inne på tagning 40 är det inte kul. Men det funkar…

Åtminstone i teorin.

Jag började ikväll.

Innan jag kunde komma igång med det här fick jag hoppa in i bilen och genomsöka replokalen två gånger efter auktoriseringskoden till programvara till den mobila inspelningsutrustningen. Där slängdes det bort några timmar nyttig inspelnings- eller familjetid beroende på hur man ser det. Sen fick jag slita arslet av mig för att kunna installera programvaran eftersom datorn behagade skämta med mig ganska rejält. Efter ett tjugotal försök och åtskilliga omstarter lyckades jag slutligen få in en gammal och begränsad version av programmet.

Gott.

Klockan var då 21.55 och 22.00 är man lämpligen tystare än högljudd i en lägenhet.

Jag kan vara obehagligt envis när jag sätter den sidan till, så jag stämmer upp gitarren som dagen till ära är omöjlig att få att stämma i alla ackord. Det landar på en kompromiss som jag tror duger.

Så riggas micken upp… Ja, det går så där eftersom fästet har gått sönder. Jag får den i alla fall i lämplig position och pluggar in hörlurarna.

Nätbrum. Någon slags störning på elnätet.

Lyckas efter ett tag konstatera att insignalen tycks oförstörd, så med hjälp av dålig lyssning lyckas jag i alla fall få till några tagningar. Klockan är 22.45 och sonen skriker till. En mardröm kanske. Eller en farsa som väcker honom med dåligt intonerad gitarr.

Jag ger upp. Ingen tagning höll måttet.

Nya tag imorgon. Det ser jag redan fram emot. Jag har skapat mig ett nytt överhängande helvete. Och sen blir det mix med Hanif på måndag. Sista gemensamma tillfället som vi tycks kunna få till på den här sidan sommaren.

Det är kul med indiepop.

Jag förstår precis varför man stirrar på sina egna skor. Det har inget med blygsel att göra.

/Andreas

Monarkin är nödvändig för demokratin

Just nu kan man rösta på Aftonbladets sida om man vill läsa denna text. Gör det!



Gå in under rubriken "debatt" och klicka på Läsarnas val.

/Andreas

Obs! Svensk polis inleder inte förhör med att dra ner byxorna!!!

En man har gripits misstänkt för en rad kvinnoöverfall i Jordbro. Förövaren skall vid sitt senaste anfall ha blivit svårt biten i skrevet av den antastade flickans hund. Aftonbladets spjutspetsreporter ställer nu följande fråga till polisens presstalesman:

”Har ni sett om han har några skador i skrevet?”

Svaret lyder:

”Det första vi gör är inte att dra ner byxorna på en gripen. Så arbetar inte den svenska polisen.”

Jag tycker att svaret är intressant på flera sätt. Det roliga (om det nu kan finnas roliga saker med en så pass allvarlig sak som utredningar om kvinnovåld) är att presstalesmannen väljer att tolka frågan generellt, som om reportern skulle ha frågat om polisen i allmänhet alltid inleder sina förhör med att dra ner byxorna på folk.

Men det stannar inte där. Presstalesmannen vågar sig nog inte på att säkert säga om till exempel den danska polisen gör på detta vis. Han nöjer sig sålunda med att konstatera att just svensk polis inte har valt detta arbetssätt. Jag tycker att det är stor humor.

/Andreas

Gamla nyheter

Kvällstidningarna måste sluta använda sig av gamla nyheter. Härförleden kunde vi på löpsedelsplats läsa att Martin Timell är vidrig och idag berättas att Victoria Silvstedt fått en puck på munnen. Skärpning! Vem vill läsa om sånt man redan vet?
/Andreas

Vem bör beläggas med sångförbud?

Tänk dig att du är läkare för en dag med makt att utfärda så kallat sångförbud. Tyvärr får du bara lov att utfärda ett förbud. Vem väljer du?

/Andreas

Om du vore läkare Vem bör beläggas med sångförbud? Carola Häggkvist på melodifestivaldagen Håkan Hellström när han skall sjunga svensk folkvisa Kicki Danielsson precis innan hon tar en tugga av falukorven Birgit Friggebo på möte med upprörda männniskor Janne Bark på Ulf Lundell-konsert Någon annan Kolla resultat!

Grattis alla män med hög inkomst som tycker att pengar är viktigare än era barn

Den 1 juli stjäl staten från våra gemensamma skattepengar för att finansiera manliga höginkomsttagares ovilja att spendera tid med sina barn.

Det stora hindret mot jämställdhet tycks nämligen inte alls vara att kvinnor tjänar mindre än män utan att män med hög inkomst inte har råd att vara hemma med sina barn. Detta har däremot tydligen män med låg inkomst och därför behövs ingen åtgärd sättas in där.

När moderaterna satsar allt på att profilera sig som det nya arbetarpartiet satsar Sossarna i vanlig ordning på att profilera sig som det nya alternativet för er med vinkällare, egen caddy och en årslön på banken… i Schweiz så klart.

Idag ser det ut så att män tar ut 19,5% av föräldraledighetsdagarna i Sverige. Om man ser det som ett problem att män inte vill spendera tid med sina barn så finns det ett par tänkbara lösningar som inte behäftar och fastlåser inkomstskillnader baserade på könstillhörighet.

Det är rimligt att föräldraförsäkringen är lika hög för alla (liksom pensionen bör vara det och i förlängningen givetvis även löner). Den som ser ett problem med det här bör kunna syssla med privat föräldraledighetssparande i stil med pensionssparandet. Om det trots allt skall vara någon form av differens i det hela så bör man slå ihop mannens och kvinnans inkomster och ge en föräldraförsäkring baserad på deras gemensamma inkomst. Ett annat högst rimligt förslag är att ge halva föräldraledigheten till männen och halva till kvinnorna. Det är sedan upp till de själva om de vill utnyttja sina dagar. Det är väl trots allt ingen idé att tvinga människor till att umgås med sina barn?

Men verkligen, än en gång grattis alla höginkomsttagare som vill umgås med era barn efter den 1 juli. Man kallar det för att "höja taket i föräldraförsäkringen" men det det betyder är att jag och alla andra låg- och medelinkomsttagare bjuder er på ett antal hundrallappar extra i månaden eftersom det är tufft för er ekonomiskt. Håll till godo och titta gärna in på lite gröt någon dag.

/Andreas

När andraplatser görs till vinst

Säga vad man vill om köttbulleprimadonnan Anja Pärson, men när hon slog sönder stavarna i vredesmod efter att ha missat guldet i kombinationen under OS så betedde hon sig betydligt mer beundransvärt än köttbulle-Hitler och hans kulturskånska medkeyboardist gör efter att ha kommit tvåa i schlagerfestivalen. Tydligen var det nämligen ”det bästa som kunde hända oss”. Dumt av dem att inte gå ut med det innan omröstningen istället. Som det var just nu riskerade de ju nämligen att råka illa ut genom att vinna.

/Andreas

Anitra Steen bekräftar - Systembolaget står för ondska

Tillhör du också oss som precis missade det. Ja, usch, vi hade otur där. Anitra Steen chattade med läsarna på Systembolagets websida idag mellan klockan 16 och 17. Som tur är kan vi ta del av alla frågor och svar nu i efterhand. Följande fråga ställdes påpassligt av en läsare (jag gissar på Lars Leijonborg):

”Jag ser mig själv som liberal och anser inte att jag kan handla hos er utan att stödja ondska. Är det verkligen rimligt att jag behöva åka utomlands för att köpa alkohol?”

På detta svarade Anitra:

”Jag beklagar att du inte känner förtroende för Systembolaget och att du då nog for fortsätta åka utomlands.”

Det är en väldigt rolig fråga. Just ordvalet ”ondska” gör det hela så träffsäkert och härligt. Samtidigt blir man verkligen både oroad och road av Anitras svar. Hon gör inga försök att gå emot påståendet att Systembolaget ÄR ondska, istället ger hon ett svar som helt och hållet bekräftar att frågeställaren har rätt. Om man inte vill stödja ondska skall man köpa alkohol utomlands säger Anitra.

Det här luktar löpsedel!

/Andreas

Grattis Sonny - Din alkoholism kommer att göra dig frisk

Jag vet exakt hur det går till. Och då menar jag EXAKT. Fest i glada vänners lag. Inne på tredje Riojan framstår allt som så mycket klarare. Det är DÅ forskaren gör sin ”upptäckt”.

Det senaste påfundet i raden är att rödvin förhindrar tandlossning. Tidigare har rödvinsforskare bland annat kommit fram till (den här typen av forskare kommer alltid fram till saker) att rödvin är bra mot kolesterol, att det är bra för kreativiteten och att det är bra för hjärtat.

Varför är aldrig Rosévin bra för någonting? Eller vanlig hederlig Jägermeister?

Jo, på rödvinsinstitutionerna utgår man helt enkelt ifrån förutsättningen att just rödvin är bra och sedan hittar man på vad det skall vara bra till. Anledningen till att det måste vara bra till något är att man måste motivera sin egen överkonsumtion av nämnd dryck.

Drivna av kontinentromantiska och Toscanadrömmande krafter och hindrade av vanlig hederlig präktighet kan dessa alkoholister och forskare inte gärna bara erkänna att de dricker ett glas rödvin om dagen för att de känner ett kraftigt sug efter alkohol eller ens för att de tycker att det är gott. Nej, man går ett steg längre. Rödvin görs till medicin.

Ett tips till Lenny och Sonny som hänger utanför Systembolaget på morgonen är alltså att köpa en flaska rött. Enligt forskningen kommer deras konsumtion att leda till fina tänder, behaglig hjärtrytm, fint flytande blod och framgångsrika kulturgärningar.

/Andreas

Är Påven katolik?

En fråga som på senare tid kommit att uppta min tid alltmer sedan det fastställts att Dolly Parton emellanåt sover på sidan är frågan om Påven är katolik. Det finns nämligen en hel del som talar för det, men också en hel del som talar emot.

Katolik kommer ifrån ordet katolsk och latinets catholicus med betydelsen allomfattande eller allmän. Senare har termen kommit att svara mot en särskild gren av kyrkan vilken bland annat Påven säger sig tillhöra.

Ytterligare en användning av begreppet katolsk var vanlig i ett tidigt protestantiskt Sverige. Man talade då om katolsk som någon som var galen eller enklare uttryckt dum i huvudet. Hos Angrius i svensk översättning från 1756 heter det till exempel: ”Man kan blifva hel Catolsk i hufvudet deraf”.

Vi har alltså att göra med tre tänkbara betydelser av frågan om påven är katolik.

1. Är Påven allmän och allomfattande?
2. Är påven medlem av den särskilda gren av kyrkan som kallar sig den Katolska kyrkan?
3. Är påven dum i huvudet?

Låt oss börja med det förstnämnda alternativet.

Det faller på sin egen orimlighet att Påven skulle kunna var allmän eller att han skulle kunna omfatta allt. Han omfattar sålunda varken bandyregler eller tandläkarbesök och han är inte heller allmän i den bemärkelsen att var och en kan ta del av honom på det sätt man behagar.

Om vi går till det andra alternativet så tycks det åtminstone vid en första anblick vara så att påven är medlem av denna riktning av kyrkan. Jag har aldrig sett något medlemskort, men om man skall tro en majoritet av kyrkans anhängare runt om i världen så är påven katolik i denna bemärkelse.

Om vi så går till det sistnämnda alternativet så är det svårt att ge ett entydigt svar på frågan om påven är katolik. Det blir helt enkelt en smakfråga, alternativt en fråga för läkarvetenskapen.

När vi då summerar våra insikter inser vi, under förutsättning att vi inte tycker att Påven är dum i huvudet, att fler tolkningar talar MOT att Påven skulle vara katolik än tvärt om. Endast i en bemärkelse tycks alltså Påven framstå som katolik.

/Andreas

Valspurt från högern

/Andreas

1-1 till Ryan Air

En ny dokumentärfilm visar brister hos lågprisflygbolaget Ryan Air. Inte mycket att säga om saken annat än att det knappast var oväntat och att jakten på låga priser ofta gärna leder till att låga löner, slarv och fientlig personalpolitik. Det som däremot är märkligt är att man på den glada kvällstidningen slår upp stort att en flygvärdinna till och med sov på jobbet. Detta sägs tyda på brister i säkerheten. Som jag ser det är det precis tvärt om så att detta tycks peka på att säkerheten är så god att till och med personalen (som känner till mer om hur det förhåller sig) kan sova tryggt under pågående flygtur. 1-1 till Ryan Air.

/Andreas

Altcountrygranne sökes

För stunder av gemensam barnpassning och ätning av Japanbröd. Du bör liksom jag vara väl insatt i den så kallade No Depression-scénen, ha tillgång till skivor av Jayhawks och Wilco månader innan de släpps samt vara villig att omgående dela med dig av dessa. Du bör ha ett barn som är ganska exakt 16 månader och bo som längst fem meter ifrån min dörr. Det är ett plus om du har en märklig sorts humor och är intresserad av tankar om ny skivdistribution.

Svar till Sol och vår

/Andreas

Just nu: Repris - nya frågor kan inte ställas

Det var sen morgonteve och det samtalades om fågelinfluensan. Experterna var på plats och det var fritt fram att ringa in och ställa sina frågor.

Nej.

Det var morgonteve och det hade samtalats om fågelinfluensan. Experterna hade varit på plats och det hade varit fritt fram att ringa in och ställa sina frågor.

Det var nämligen repris på morgonteve och meningen lyste vackert på skärmen: ”Just nu: Repris – nya frågor kan inte ställas.”

Det slår mig att det är en vacker fras. Om man börjar med inledningen så är den briljant. Just nu är det repris; en filosofiskt kittlande lek där tiden relativiseras, där då blir nu och där nu blir då. Fortsättningen av frasen är väl så intressant. Här upphävs den konventionella uppfattningen om tid och kronologi. Nya frågor kan inte ställas sägs det och just ordet ”nya” väcker tanken att det kanske går bra att ställa gamla frågor.

Jag vill därför ringa in och ställa gamla frågor. Samma fråga som Arne Svensson från Huskvarna ställde klockan 7.45 vill jag ställa klockan 9.45. Det spelar ingen roll att frågan var dum, att den avfärdades av jordbruksverkets expert med ett försiktigt skratt. Den förtjänar att ställas igen.

/Andreas