Dags att summera det gågna skivåret. Jag har väl haft lite svårare än vanligt att gräva fram 10 riktigt grymma släpp. Det var en hård kamp om förstaplatsen. Både Nashville och Plans har snurrat enormt mycket i CD-spelaren här hemma. Danny Geroge Wilsons platta hade jag lite högre förväntningar på och samma sak med Peter Bruntnell. Asha Ali är tveklöst bästa svenska skiva i år. Skönt Fender Rhodes, stämningsfulla låtar och enormt vacker röst. Coldplay är ett tråkigt val men det är bara att kapitulera inför bandet som skriver och framför låten "Fix You". Magic Numbers debut var en skiva som jag älskade i ungefär 10 lyssningar. Nu lyssnar jag aldrig på den. Enormt bra produktion och framförande, tyvärr inte riktigt lika skarpt låtmaterial. Tomas Andersson Wij håller alltid hög klass låtmässigt, så även denna gång. Och Jackson Browne är alltid Jackson Browne!
Årets bästa CD-skivor 2005
1. Josh Rouse “Nashville”
2. Death Cab For Cutie “Plans”
3. Dension Witmer “Are You a Dreamer”
4. Peter Bruntnell “Ghost in a Spitfire”
5. Danny George Wilson “The Famous Mad Mile”
6. Asha Ali “Warmfronts” [EP]
7. Coldplay “X&Y”
8. Tomas Andersson Wij “Tomas Andersson Wij”
9. The Magic Numbers “The Magic Numbers”
10. Jackson Browne “Solo Acoustic, Vol 1”
/Andreas
5 kommentarer:
Jag noterar några saker. 1. Jag har inte gjort någon lista för 2005. Rätt skönt faktiskt.
2. Josh Rouse hade nog hanat rätt högt på min lista. Troligen tätt efter Lou Barlows skiva "Emoh" och Elephant Micahs - "...and the agrarian malaise".
3. Resten av artisterna på din lista har jag antingen inte hört eller värderar betydligt lägre. Denisons platta var "så där" om man jämför med hans tidigare alster. Coldplay? Tomas A W? Det måste ha brunnit i huvudet på dig :)
Nåja. Skönt att alla inte måste tycka samma. För oss båda antagligen.
Ha ha!
Ja, nog har det brunnit i huvudet på mig. Och gör så dagligen. :)
Någonting inom mig skäms över att jag tycker att Coldplays platta är så pass bra som den är, men jag skulle skämmas ännu mer över mig själv om jag förnekade det.
Tomas Andersson Wij är den ende av det här slaget som jag kan med eftersom jag upplever texterna som genuina på ett helt annat sätt än hos t.ex. Lars Winnerbäck eller Peter LeMarc.
Jag noterar själv att det är väldigt lite "country" på min lista. Känns ganska bra faktiskt. Känns överhuvudtaget skönt att leverera en lista på det man tycker är bäst alldeles oavsett alla föreställningar om vad man borde tycka.
Jag har hört både Lou Barlows och Elephant Micahs plattor men tyckte nog i båda fallen att det var lite tråkigt.
Denisons senaste tycker jag är hans bästa hittills. Kanske är det snarare ett uppvaknade hos mig än att det egentligen är så. Jag skall dyka in i "bakkatalogen" och kontrollera. Men "Are you a Dreamer" är helt klart årets bästa låt.
För övrigt är jag nog inne i en fas där jag gillar välproducerad musik och har svårt för ensam man med gitarr.
"För övrigt är jag nog inne i en fas där jag gillar välproducerad musik och har svårt för ensam man med gitarr".
Du menar att du börjar bli gammal? ;)
/r
Är inte ensamma män med gitarr oftast äldre? ;)
Sant, sant. Öppet mål...
/r
Skicka en kommentar