För några dagar sedan sa jag tack och hej till min civila arbetsplats. En årslång period som pappaledig har satt in. Jag jobbar annars som lärare på en skola och några dagar innan avslutningen fick alla anställda ett mejl från skolledningen där hela staben av viktiga personer passade på att ge några fina ord på vägen.
På min skola har vi en chefspsykolog. Vi kan för enkelhetens skull kalla henne Conny-Ray. Exakt vad hennes arbete innebär vet jag inte. Det är det ingen som vet. Gissningsvis vet hon inte själv. Vi kan för enkelhetens skull säga att hon är galen.
Conny-Ray är som alla psykologer (eller hur Lars?) ett gigantiskt berg av språkliga klyschor blandat med en genuin ovilja att lyssna till något annat än sin egen inre och ytre röst.
Det här var sålunda orden på vägen från Conny-ray:
"Insatsen söker oss, inte vi insatsen. Därför är du den trogen, om du väntar, beredd. Och handlar - när du står inför kravet. Ett pärlband av handlingar väntar längs livsvägen. Vi är sökta, efterfrågade, av dessa handlingar. För den som bär på behovet att vara behövd finns här sammanhanget."
Jag måste omformulera för att förstå och det här blir istället mina visdomsord:
Psykologen söker oss, inte vi psykologen. Därför får hon jobba kvar trots att hon inte gör någon nytta. Och snackar skit istället för att jobba. Ett pärlband av löneförhöjningar väntar den som kan formulera innehållslösa fraser. Psykologen behöver någon att leverera sina klyschor till. För den som bär på beovet att ha ett jobb utan att behöva jobba finns här en tjänst som chefspsykolog.
/Andreas
6 kommentarer:
Det är lönen i relation till bristen på arbetsinstats det handlar om. Tänk dig själv att en skola har en chefspsykolog anställd som varken har handledning eller samtal vare sig med elever eller personal. Tänk dig också att skolan årligen förutom vanlig lön betalar stora delar av kostnaden för denna psykologs bostad... Jag har svårt att tänka mig en lön som är tillräckligt låg för att vara lämplig.
Nej. Jag är varken humanist eller liberal. Jag tror inte på fritänkande, autonomt, rationellt väljande människor... Jag väljer att inte göra det.
Jag tror på barnen.
Jobbet är inte ledigt. Det borde det heller aldrig ha varit.
Alltså... Det blir bara värre. Upptäckte att Dalai Lamas förband (Ärkebiskop KG Hammar) formulerar sig på följadne sätt i ett minnestal över Dag Hammarsköld:
"Insatsen söker oss, inte vi insatsen. Därför är du den trogen om du väntar, beredd, Och handlar - när du står inför kravet."
Till och med samma interpunktion. Det här är ju dessutom den möjligtvis med god vilja begripliga delen av chefspsykologens fras...
Herregud! Hon kan inte ens hitta på klyschor själv!
Hej!
Lite ovan med tekniken. Gjorde ett försök när på natten när kommit hem från Menton. Nytt försök.
En enkel kommentar:
- Psykologen har rätt förstås. Själv har jag i hela mitt liv försökt undvika ansträngande arbetsuppgifter, men ständigt misslyckats. Arbetetsuppgifterna har alltid vunnit över min önskade Buddhaidentitet. Bli lärare för sommarlovets skull men då tar släkten över ens tid. Köpa radhus är en riktig fälla. Det värsta är att psykologen lyckats med det jag misslyckats med.
Hans-Erik
"Min önskade Buddhaidentitet"!!! Ha ha ha ha
Ja, egentligen är nog hela denna post ett litet utslag av avundsjuka.
Skicka en kommentar