onsdag, december 28, 2005

Årets Bästa 2005



Dags att summera det gågna skivåret. Jag har väl haft lite svårare än vanligt att gräva fram 10 riktigt grymma släpp. Det var en hård kamp om förstaplatsen. Både Nashville och Plans har snurrat enormt mycket i CD-spelaren här hemma. Danny Geroge Wilsons platta hade jag lite högre förväntningar på och samma sak med Peter Bruntnell. Asha Ali är tveklöst bästa svenska skiva i år. Skönt Fender Rhodes, stämningsfulla låtar och enormt vacker röst. Coldplay är ett tråkigt val men det är bara att kapitulera inför bandet som skriver och framför låten "Fix You". Magic Numbers debut var en skiva som jag älskade i ungefär 10 lyssningar. Nu lyssnar jag aldrig på den. Enormt bra produktion och framförande, tyvärr inte riktigt lika skarpt låtmaterial. Tomas Andersson Wij håller alltid hög klass låtmässigt, så även denna gång. Och Jackson Browne är alltid Jackson Browne!

Årets bästa CD-skivor 2005

1. Josh Rouse “Nashville”
2. Death Cab For Cutie “Plans”
3. Dension Witmer “Are You a Dreamer”
4. Peter Bruntnell “Ghost in a Spitfire”
5. Danny George Wilson “The Famous Mad Mile”
6. Asha Ali “Warmfronts” [EP]
7. Coldplay “X&Y”
8. Tomas Andersson Wij “Tomas Andersson Wij”
9. The Magic Numbers “The Magic Numbers”
10. Jackson Browne “Solo Acoustic, Vol 1”

/Andreas

tisdag, december 27, 2005

Ett allt annat än moderat förslag



Vi blev precis kontaktade av en moderat politiker som vill köpa vårt domännamn. I min värld är det ungefär som om en Harlekinförfattare skulle be Dostojevskij om att få köpa hans skrivmaskin. Jag säljer hellre knark till barn än jag tillåter moderatpropaganda på hanif.nu eller hanif.se.

/Andreas

torsdag, december 22, 2005

Helt rätt att äta tårta på Migrationsverket



Nu firas det på landets alla Migrationsverkskontor och av någon anledning påstås det här vara upprörande. Om jag skall vara ärlig har jag lite svårt att förstå vad det är som upprör.

Migrationsverket är en statlig myndighet med uppdrag att sätta dit och kasta ut hjälpsökande människor. Man undersöker, sätter en stämpel, jagar och slänger ut. Känslomässiga avväganden eller medmänsklighet ingår inte i uppdraget.

Vi har helt enkelt tillsammans byggt upp ett samhälle där vissa människor klassas som illegala och andra som legala. Illegal är den som råkar ha annan hudfärg än Adolf Hitler och som rent teoretiskt (i praktiken kan man ju alltid ha fel) inte riskerar att sättas i koncentrationsläger eller motsvarande om han eller hon skickas tillbaks till sitt hemland.

Migrationsverket är bödeln. De har samma funktion och uppdrag som lapplisan eller spårvagnskontrollanten. Det handlar om att sätta dit. För samhällets bästa. Alltid för samhällets bästa. Så klart.

Tillåt mig att tvivla på att det ligger i svenska samhällets intresse att svårt sjuka barn skickas iväg till fattigdom och misär, men ändå. Det är själva principen jag talar om. Vi har någonstans bestämt oss för att dela nynazisternas syn på att Sverige, med ett fåtal undantag, är ”svenskarnas”. Därför finns migrationsverket och därför äter man tårta.

Är nu då själva tårtätandet och champangeskålandet särskilt upprörande? Nej, inte alls. Det är väl så man firar på arbetsplatser när man har lyckats med sitt uppdrag?

/Andreas

tisdag, december 20, 2005

Vem har tränat spermahunden?



Kort notis i dagens GP talar om att polisen efter ett misstänkt våldtäktsförsök skickat flera patruller och hundar, ”bland annat en specialtränad spermahund”.

Det som fascinerar mig är den så kallade spermahundens utbildning. Någonstans innerst inne inser jag nämligen ungefär hur specialträningen måste ha gått till.

/Andreas

fredag, december 16, 2005

Ungdomlig självinsikt



Avlyssnat samtal. 17.55, Vasaplatsen, Göteborg:

Tonårsflicka 1: - Var inte du punkare typ?
Tonårsflicka 2: - Nej, jag var punkarwannabe.

/Andreas

onsdag, december 14, 2005

Sistereporter



Göteborgspostens förstereporter Britt Marie-Mattsson säger i dagens tidning att Lars Danielsson ”har förverkat allmänhetens förtroende.”

Låt mig börja med att fascineras över begreppet förstereporter. Det ligger i ordets natur att det finns en rangordning och där någon kan vara först så måste också någon vara sist. Går man riktigt långt ner i hierarkin så finner man troligtvis TV3:s stöttepelare Christer Flytström, som på en treminuerssändning hinner med att befinna sig i tre olika världsdelar.

Han är gissningsvis sistereporter, ni vet en sån som inte sitter hemma i soffan och talar om hur det skall vara, utan faktiskt åker iväg till till exempel Grekland och filmar ett reportage där och två med inklippt bakgrund.

Jag undrar om sistereportern delar förstereporterns syn på Lars Danielsson och allmänheten.

Va?

Allmänhetens förtroende för Lars Danielsson?

Vad menar Britt Marie Mattson egentligen? Menar hon på fullt allvar att allmänheten (vilka det nu är) har haft någon som helst förtroende för Lars Danielsson?

Nej, folk i allmänhet har naturligtvis ingen som helst aning om vad Lars Danielsson gör och bryr sig inte ett dugg om det heller. Man har och har haft lika mycket eller lite förtroende för honom som man har för Britt Marie Mattson, Crister Flytström eller den lokale pizzabagaren.

/Andreas

tisdag, december 13, 2005

För er som gillar feta göteborgare, hundar, porr och bajs och är intresserade av skolfrågor



Här är en sammanfattningng av de fem populäraste sökorden som har lett
besökare till denna blogg:

1. Tripple and Touch
2. koma storstad
3. claes elfsberg bajs
4. hund porr
5. för emot friskolor

/Andreas

söndag, december 11, 2005

Spelteori



Jaha, ytterligare ett år utan att man fick Nobelpris. Det börjar bli riktigt tröttsamt om sanningen skall fram.

Fysikpriset har jag lagt ner drömmen om nu när jag inte spelar division sjufotboll längre och mediciner är jag för skeptisk till för att utveckla någon ny magsårsmedicin eller liknande. Kemipriset ligger mig varmare om hjärtat och har så gjort ända sedan de glada läskblandardagarna, men jag har väl inte riktigt gjort några banbrytande insatser på området. Blandningen av Coca Cola och Fanta var visserligen lyckad men så kom ju Fanta Black Orange och stal hela konceptet. Fredspriset i all ära, men det är långt till Norge.

Nej, återstår gör två kategorier och där känner jag att jag verkligen gjort mig förtjänt av diverse priser.

Litteraturpriset skulle jag mycket väl kunna få och för första gången skulle Gert Fylking kunna skrika ”äntligen” och verkligen mena det. I denna blogg har jag nämligen på ett smakfullt sätt gestaltat existensens dubbelhet och människans utsatthet och på ett banbrytande sätt förverkligat flera av Horace Engdals inre fantasier.

Ekonomipriset så slutligen. Det är här jag verkligen gjort mina landvinningar. Jag kan allt om spelteori, vilket ekonomipriset ju alltid tycks handla om. Det är enkelt. Fel häst vinner alltid. Spår sex och sju i volten är bra. Spår fyra och fem är snäva, liksom spår två. Spår ett kan bli en fälla med startlångsam häst. Form slår alltid klass. Vinnarhålet är inte så bra som det påstås. Positionen bakom är i så fall bättre. Stig H är överskattad som kusk även om han är bra. Kallblod är säkraste spikloppen i allmänhet. Ston är opålitliga.

Som sagt, när det gäller spelteori har jag stenkoll och trots dessa teoretiska kunskaper förlorar jag pengar varje vecka på V75. Jag undrar om årets tre spelteoripristagare har samma problem. Men de kanske koncentrerar sig på lotto eller måltips istället…

/Andreas

onsdag, december 07, 2005

Perelli, Pirelli, whatever!



Charlotte Perelli har varit med i en bilolycka och jag tänker inte sjunka så lågt att jag skriver något om krockkuddar.

/Andreas

söndag, december 04, 2005

Svullo är INTE död!



Aftonbladet och Expressen:

Ni ljuger. Svullo är inte död. Micke Dubois är död, det är en helt annan sak. Jag tycker att det är höjden av respektlöshet att påstå att en skapad karaktär är den samma som människan bakom.

Skäms!

Mer än någonsin.

/Andreas

Andlig coach?



Runar Sögaard har under en längre period utgett sig för att vara andlig coach (roligt titel för övrigt) åt ett antal Hollywoodkändisar, däribland Sting och Matt LeBlanc. Ingen av dessa personer säger sig nu någonsin ha hört talas om eller än mindre anlitat Runar.

Man kan kanske tycka att det här liknar falsk marknadsföring av den skjutglade norrmannen med kerubplufsiga kinder och hårdrocksballadfrisyr. Men, glöm inte det faktum att det handlar om andlig coaching. För ett möte i andevärlden krävs väl inga fysiska kontakter, eller hur?

/Andreas

fredag, december 02, 2005

Matematiskt lämpligt replokalsbyte



Det finns faktiskt inte så gott om idioter som jag tidigare trott. Min teori om att 99 % av alla människor är idioter har i praktiken bara visat sig besannas till hälften. En intressant matematikuppgift för landets högstadieelever vore att utifrån denna information räkna ut ett exakt procenttal när det gäller andelen idioter. Eller för att citera högskoleprovet (åtminstone som det såg ut på min tid): Är det nog med information för att lösa uppgiften?

Hanif har bytt replokal och det har på många sätt med ovanstående statistik att göra.

Problemet i det fallet var att ett procenttal var lika svårt att räkna ut eftersom det saknades grundläggande fakta om antal. Egentligen gör det inte så mycket. Man kan välja att se kvalitativt på det hela. Det räcker med en idiot för att ställa till oreda.

Lögner och stöld har väldigt lite med musik att göra. Ungefär som att baksäten till minibussar inte går att spela på, de är mig veterligen inga instrument.

Det finns något sorgligt och smått patetiskt över vuxna män som beter sig som riktigt, riktigt små barn. Man kan bli förbannad och det blir man men i längden är det ingen idé. Istället kan man försöka undvika sådana människor i framtiden. En ny, större och trevligare replokal är en bra start.

/Andreas

torsdag, december 01, 2005

Persondicéproblemet



Jag förstår på dagens tidningsrapporter att det var Göran Perssons fel att tsunamin tog åtskilliga människoliv. Så fick vi då äntligen den syndabock vi så länge letat efter. Nu när Gud är död kräver det lite mer grävningsarbete att fastställa vem som skall hållas personligt ansvarig för ondskan. Misstänker dock att utnämnelsen kommer att stiga systembolagsdirektörsmaken åt självaste huvudet.

/Andreas

Ps. Det är inte mannen på bilden som har skrivit texten.

tisdag, november 29, 2005

Åke Green blir folkpartist



Idag kan man rösta på Expressens hemsida om man tror att Åke Green kommer till himlen eller helvetet. Anledningen är att Folkpartisten Birgitta Rydberg, i vanlig liberal andra, efter den frikännande domen i HD proklamerat att Åke kommer till helvetet.

Man imponeras av denna insiderkunskap. Kanske är det så att nu även Gud har anslutit sig till den borgerliga alliansen och i så fall lär det bli hård kamp mellan honom och Reinfeldt om statsministerposten.

Alldeles oavsett hur fallet är med Guds eventuella borgerlighet så tolkar jag det som om Birgitta Rydberg nu officiellt inbjudit Åke Green till det egna partiet. För inte kan det väl finnas fler helveten än ett?

/Andreas

måndag, november 28, 2005

Om badminton, allsång och andra dumheter



Har ni tänkt på att det finns ett stort överskott av människor som hävdar att de är bra på badminton? Om inte - tänk efter. Det här är nämligen mer uppenbart än att jorden skulle vara rund.

Så hur kommer det då sig att det har blivit på det här viset? Förklaringen är nog densamma som den som gäller för varför så många tycker sig vara grymma på att trixa med en ballong. Det är helt enkelt inte så svårt att få bollen att sväva fram och tillbaks. Man kan lätt slå tusen badmintonslag tillsammans med mormor på Ölandssemestern.

Jämför med till exempel curling, casting eller trevallars-carambole. Ingen tror sig duga till i sådana sammanhang fast dessa sporter egentligen mest handlar om att städa, fiska respektive ha på sig fina vita handskar. De är bara initialt lite krångligare än badminton.

Vi kan flytta över analogin till musikens värld. Av någon oförklarlig anledning tror sig fler människor vara bra på att sjunga än vad som tror sig vara bra på att spela trumpet. Det betyder inte att fler kan sjunga eller att jag förespråkar ett ökat trumpetande ute i stugorna. Tvärt om. Det jag vill få folk att inse är att vi är ett ytterst fåtal människor som behärskar sångkonsten så pass bra att ni andra bör lyssna.

Allsång borde förbjudas.

Badminton bör förgöras.

Nej, nu har jag inte tid att blogga mer. Jag skall snart gå iväg på babyrytmik tillsammans med min son och lyssna på falsksjungande mammor och otajta småmänniskor som skakar på maracasar som om det inte fanns någon morgondag. Vart är egentligen världen på väg?

/Andreas

torsdag, november 24, 2005

Utvärdering av Vägverkets arbete med nollvisionen



Det är hög tid att utvärdera Vägverkets arbete med den så kallade nollvisionen. Man gör det nämligen själva i dagens GP och är mycket nöjda. Det ser bra ut. Fortsätter det så här så kommer bara 450 personer att dö i år. Claes Tingvall som är trafiksäkerhetsdirektör (ja det finns en sådan) på Vägverket är mycket nöjd och talar om att trafikdöden varit på reträtt de senaste fem åren.

Jaha. Men det är ju jättebra. Så hur ser då statistiken ut?

1996 dog 423 personer i Trafiken under perioden januari-oktober. Riksdagen beslutade därefter om en nollvision och se 1997 dog ”bara” 412 människor. 1998 dog 418 personer. 1999 dog det plötsligt 13 personer fler än innan nollvisionen fanns och år 2000 dog det hela 35 personer fler. År 2001 dog det 48 personer fler än vad som dog år 1996, d.v.s. innan den berömda nollvisionen klubbats igenom.

Men Claes Tingvall är nöjd och kan till och med lista innehållet i framgångsreceptet. Vägverket tycks, i sin egen förståelse, som en annan Jesus ta oss allt närmare det eviga livet med hjälp av mitträcken och krockkuddar.

Den enda statistiska framgången består i att det år 2004 och år 2005 för första gången sedan år 1998 har dött färre människor än det gjorde innan nollvisionen fanns. Är det egentligen så mycket att skryta om?

/Andreas

tisdag, november 22, 2005

Hur mycket sex har en sexgalning?



Dagens löpsedlar basunerar ut att TV4-kvinnorna är förföljda av sexgalningar. Jag tänker inte ens bemöda mig med att förstå varför just TV4-kvinnorna drabbas och inte TV3-tjejerna eller kanal 1-tanterna. Föremål för mitt intresse är helt och hållet begreppet sexgalning och funderingen kring vad som egentligen utmärker en sådan. Är man sexgalning om man dyker upp på Ulrika Nilssons arbetsplats och hävdar att hon sänt ut ett telepatiskt meddelande? Ja, tydligen.

Det är väl kanske ordet sex jag har lite svårt att få in i sammanhanget, lite som när Charlotte Pirelli dök upp i sexdräkt på TV. Jag såg dräkten (det som fanns av den) men var kom sexet in i bilden? De så kallade sexgalningarna tycks ju aldrig få till det och sexdräkten tycks användas till allt annat än samlag.

Kan vi inte kalla en sinnessjuk människa för sinnessjuk och en avslöjande klänning för kort. Det blir så mycket enklare då. Om man inte kommer från blekinge förstås. I så fall är vi tillbaka på ruta ett.

/Andreas

söndag, november 20, 2005

Hitodito



Det var minst tjugo år sedan jag räknade ut Magnus Härenstam men jag måste medge att den komiska comebacken är storstilad.

I Jeopardy häromdan ställde den alltid lika nervöst krumbuktande Härenstam följande kloka fråga till en kvinnlig deltagare som på sin fritid sysslar med Kung-fu:

"Det finns ju judo, akido, kendo och hitodito men vad är egentligen Kung-fu?"

Magnus, Magnus... Jag tror att många med mig är betydligt mer nyfikna på att få ett svar på frågan om vad hitodito är.

/Andreas

torsdag, november 17, 2005

Zlatan blir borta från spel i minst fyra veckor



Zlatan är nyligen opererad för en skada och blir borta från spel 4-6 veckor. Vid operationen i slutet av förra veckan avlägsnades en utväxt i Zlatans ena skuldra som pressat på en nerv och hämmat anfallarens rörlighet. För Zlatan väntar nu två veckors vila och därefter ytterligare ett par veckors rehabilitering. Tråkiga besked alltså för allas vår Zlatan Muslimovic.

/Andreas

Ett rop på hjälp?



§00mjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj jjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj jjjjjjjjjjjjjjjjj,0öööööööööööööööööööööööööööööööööööööm

/Elmer, gästbloggare

söndag, november 13, 2005

Tack Sony!



En granne nära mig (nej jag tänker inte på han som stod utanför porten häromdan i två timmar med en pendang under armen och pendeln i fickan) har gjort mig uppmärksam på att Sony egentligen bör hyllas för att deras CD-skivor tvångsinstallerar material som kan förstöra folks datorer. Har vi inte alla letat efter ett sätt att straffa människor som lyssnar på Celine Dion? Så vad är problemet?

/Andreas

Ps. Jag tror inte att det är Billy Butt på bilden men jag är inte helt säker...

Nollvisionen finns inte



Vägverket, ni vet de som gör så att ni som privatister behöver tre uppkörningar, påstår som bekant sig ha en så kallad nollvision. Tanken är att noll personer skall dö eller skadas allvarligt i trafiken. Detta är, påstår man, det uttalade målet med verksamheten. Riksdagen har som ett led i detta slagit fast att år 2007 skall endast 270 personer dö i trafiken. Detta är att jämföra med förra årets dödstal på 480.

Det är givetvis ett cyniskt kalkylerande med människoliv att verkligen krasst räkna med en viss andel döda. År 2007 skall alltså 270 människor av kött och blod med familj (det är kanske rent av du eller någon i din närhet) sätta livet till för att vi skall kunna komma snabbt till jobbet, golfklubben, vingården i Frankrike eller vad det nu är vi har bråttom till.

Nollvisionen är en lögn.

Vägverkets generaldirektör nämner i en annonsbilaga från vägverket att man vill införa ett hastighetssystem baserat på vägarnas standard. Det skall innebära att en del 90-vägar sänks till 80 medan en del ”säkra” motorvägar höjs till 120. Detta skall enligt beräkningarna kunna leda till 40-50 mindre döda.

På vilket sätt minskas antalet döda av att hastigheten ökar från 110 till 120? Jag är säker på att Jan Guilliou har ett svar, men för oss andra framstår det som absurt.

Och här någonstans avslöjar sig nollvisionen som den bluff den är. Det finns ingen nollvision. Det är alldeles självklart att det finns en kalkyl på hur många människoliv vår hastiga framfart får kosta. Om säkerheten kostar för mycket pengar att skapa eller om den leder till att vi kommer för sent till golfklubben, ja då får den lov att kosta en eller annan död småbarnsmamma. Det är den krassa verkligheten.

Om man hade menat allvar med nollvisionen hade man inte haft en enda bilväg med tillåten hastighet över 30. Det här skulle givetvis vara genomförbart. Det hade tvingats förändra våra liv i grunden, men det hade varit genomförbart. Då hade Vägverket också kunnat tala om nollvision utan att ordet hycklare hade lyst i pannan på alla Generaldirektörer och höghastighetsivrare.

/Andreas

tisdag, november 08, 2005

Led Zeppelins hållhake



Polarpriset, ett pris så utskällt att jag helst av allt hade velat hylla det, men det går inte. Kritikerna har rätt. Det är inte klokt.

Led Zeppelin. Avsomnat. Stendött. Nog för att Hanifs förbandsspelning på Cirkus får extra strålglans av att Robert Plant, 30 kilo tyngre än när han gjorde bra musik, nu också får skaka hand med allas vår hjälte ers majestät konungen, men själva pristagarvalet är idiotiskt.

Man brukar klaga på Horace och hans akademienkompisars val av pristagare och jag har aldrig förstått den kritiken. Nu kritiserar samma människor Polarpriset för att man inte agerar som Akademien. Märkligt. Hur vill man ha det? Jag vet precis hur jag vill ha det.

Polarpriset om det skall finnas bör gå till samtida och konstnärligt spännande artister. Det kan vara halvkända och tråkiga akter som Franz Ferdinand eller Ryan Adams, hellre det än att man väljer ut gamla stofiler. När Led Zeppelin får Polarpriset är det som om Astrid Lindgren hade fått Nobelpriset. Det är skrattretande helt enkelt.

Men jag vet precis hur det hänger ihop.

Minns ni när Robert Plant var här i Sverige senast (han hade ett jättebra förband för övrigt) och intervjuades i TV-soffan. Det var då han såg till att kamma hem Polarpriset. Han avslöjade nämligen att han, Björn och Benny hade gått på porrklubb i de gamla glansdagarna. Givetvis var Stickan Andersson med. Det här är hållhaken. Så måste det vara.

För några år sedan tilldelades Bruce Springsteen priset. Jag älskar Springsteen men han förtjänar inget pris och han behöver det inte heller, lika lite som Bob Dylan, Led Zeppelin, Van Morrison eller BB King. Det underbara den gången var den påföljande artistgalan när Jerry Williams uppträdde. Det var obetalbart att se hur Springsteen först tror att det hela är ett skämt och skrattar gott och hjärtligt tills han inser… killen menar allvar… Det här är en seriös svensk artist. Som den gentleman The Boss är lyckades han snabbt glida över i ett seriöst och intresserat ansiktsuttryck, men den första reaktionen sa allt. Polarpriset är ett skämt.

/Andreas

måndag, november 07, 2005

Kvävande journalistik



Idag lyckas Expressens webbsida med konststycket att publicera huvudnyheten ”EXTRA – Claire Wikholm kvävs långsamt till döds” med underrubriken ”skådespelerskan berättar om sin dödliga lungsjukdom”.

Jag kommer inte att klicka på den länken. Claire Wikholms sjukdom intresserar mig inte. Och det handlar inte om empatibrist. Tvärt om.

Däremot tänker jag spendera stora delar av denna dag med att fundera över hur Claire Wikholm kan berätta om sin sjukdom samtidigt som hon håller på att kvävas till döds.

/Andreas

Raffe



Minns ni Koma från såpateveprogrammet Storstad? Minns ni hans fantastiskt söta (kom ihåg att jag gick på högstadiet) flickvän Ullis? Jasså inte det. Då kommer ni väl knappast ihåg Raffe från Vänner och fiender heller. Jag klandrar er inte. Raffe var osedvanligt blek i rollen som musikrebell.

Raffe heter något annat i verkliga livet men sedan debuten som såpaclown har han hunnit med att dyka upp först som munspelsinstruktör på UR och nu senast som professionell dekoratör och heminredare i någon ny "gör om mitt hem"-serie.

Grejen är den att Raffe (som egentligen heter något annat i verkliga livet) är riktigt dålig på allt han gör. Som såpakille var han blek, som munspelsinstruktör var han opedagogisk och märklig (omöjligt uppdrag i och för sig) och som heminredare betedde han sig rent ut sagt klåpigt.

Så, vad gör egentligen Raffe (som egentligen heter något annat) på teve? Frågan är som i fallet med Lennart Svan, Emma Andersson, High Chaparall-killarna, Jan Sherman, Robert Gustavsson, Babsan, Claes Åkesson, Petter Englund, Bosse Hansson, Anna Järphammar, Hasse Aaro, Adam Alsing, Väder-Tone, Janne Josefsson och några till av högsta prioritet.

/Andreas

måndag, oktober 31, 2005

Folkpartiet är emot friskolor!



Dags för nya spännande inskränkningar och som vanligt när det gäller tankar som går ut på att begränsa individens valfrihet är det Folkpartiet som står för förslagen.

Jan Björklund och hans kolleger levererar i en debattartikel i DN förslaget att religiösa friskolor omedelbart skall stoppas. Nya tillstånd skall tillsvidare inte ges. Man är nämligen rädd för att regelverket inte hindrar sekteristiska grupper från att etablera sig i skolvärlden. Ideologiska friskolor och religiösa friskolor är enligt Folkpartiet något man skall vara extra vaksam med. De är ofta olämpliga och farliga.

Det intressanta med det här är väl att man måste vara liberal för att vara så dum att man på allvar tror att det går att särskilja ideologiska och religiösa friskolor från andra. Vad är religion Jan Björklund? Vad är en ideologi Lars Leijonborg? Så fort ni försöker ge en heltäckande definition kommer ni märka att ni har gjort bort er.

Låt oss för sakens skull välja den tyske teologen Paul Tillich formulering av religionsbegreppet. Religion är enligt honom ”the ultimate concern”, d.v.s. det som betyder mest för varje människa. Kristendom kan vara din religion, men det kan också pengar, liberalism eller internetporr vara. Allt handlar om hur man förhåller sig till fenomenen. Tillich definition är väldigt spridd, inarbetad i den akademiska världen och många tänkare och forskare skriver under på den.

Därför undrar jag lite försynt vilka friskolor det finns som inte vilar på religiös grund. Alla människor med någon som helst insikt i fenomenet religion förstår nämligen att en friskola startad med strikt kapitalistiska drivkrafter kan vara mer religiös än en muslimsk koranskola. Allt handlar om graden av hängivenhet till sin ideologiska grund.

Folkpartiet tror att vi får ett bättre samhälle om ingen får lov att prägla andra människor med Jesus kärleksbudskap, koranens glädjebud eller hinduismens etiska ickevåldstankar. Däremot tycks man inte ha något emot bortskämda snorvalpar med egoistiska profittankar och egen aktieportfölj.

Själv har jag alltid tyckt att man borde förbjuda friskolor som har som målsättning att syssla med vinstdrivande verksamhet. Utbildning är alltid och skall alltid vara en förlustverksamhet. Den stora bristen hos dagens ungdom (för att låta som om jag var 100 år gammal) är bristen på ideologisk och existentiell prägling i något annat än marknadsekonomi och ultraliberalistisk ”se på mig och mina nya bröst”-anda. Vårt konstruerade och onaturliga valfrihetssamhälle står för ett massivt förytligande och den kapitalistiska friskolan visar vägen.

Jag skulle önska att fler friskolor skulle få startas på sekteristisk grund, att scientologer, vederdöpare, kvacksalvare, terrormuslimer, sjundedagsadventister och Stalinkommunister fick fritt spelrum att vara med och forma den unga generationen. Vi lever i ett pluralistiskt samhälle och åsikter och tankar som är olämpliga kommer i den goda debattens namn så småningom att få stå åt sidan för andra klokare. Arenan är fri och vem som helst kan ge sig in i debatten. Till och med folkpartister.

Så här skulle jag vilja ha det, men det skrämmer givetvis liberalerna eftersom de innerst inne aldrig har stått för något annat än den typ av liberalism där alla som tycker precis likadant skall få lov att göra det i fred, där man kan säga snusförnuftiga saker som ”jag är för frihet” eller ”jag tror på freden” som om det någonsin funnits någon människa som är emot fred och frihet.

Det lustigaste med Björklunds och hans gelikars förslag är att hela deras friskolevänliga politik här faller på eget grepp. Eftersom ingen skola kan avsvärja sig religion eller ideologi har nu Folkpartiet pläderat för att alla friskolor skall upphöra. Det är underbart!

/Andreas

Fröding



Jag har ett tangentbordsmotoriskt problem av sådan dignitet att jag helst skulle vilja tala ut i kvällspressen. Nu har jag dock varken förstorat brösten eller medverkat i någon dokusåpa på teve, vilket innebär att jag saknar massmedialt intresse och jag vänder mig därför istället till bloggen och dess tolv läsare. Kanske kan ni ge mig det stöd och den uppmärksamhet jag behöver.

Mitt problem är att varje gång jag försöker skriva ordet "för" så kastas bokstäverna om och ordet "frö" bildas. Eftersom mina texter sällan handlar om odling eller fåglar blir det i princip aldrig rätt. Det här håller på att göra mig galen.

Ja, ni fröstår ju sjäva varfrö det här inet är så kul.

/Andreas

torsdag, oktober 27, 2005

Första ledtråden om vilka låtar som kan dyka upp på plattan



Nu har inspelningarna av den kommande plattan kommit så långt att jag vågar mig på att lista de låtar som är aktuella. Några av spåren hänger lite löst och eventuellt skulle någon låt kunna tillkomma. Men så här ser det ut just nu:

Sharp Dressed Clown: Ren spelglädje. Låter rätt så mycket Jayhawks antar jag. Janne spelar boogie-gitarr och jag lirar Rhodes.

The Future That I Leave: Förmodligen den slamrigaste låten på plattan. En fet vägg av elgitarrer. Lite Kent möter Grand Drive möter Matthew Sweet-vibbar.

Black Box: Blir med all sannolikhet nästa singel. Video håller på att spelas in i Trollywood. Mäktigt stämsångsbygge och gästspel på trumpet från Jesper som var med på Blame it on el Niño.

Life is not a Bad Place: Den finska reklamfilmshiten i ny tappning. Mycket Byrds-känsla på den här.

Scars: Akustiska gitarrer och sång. En av mina absoluta favoriter som låt betecknad. Jag tänker Peter Bruntnell här.

New Dawning: Ni har hört singeln antar jag?

Wash Away: Minilåt. 1.30 lång. Distat piano och distad sång. Låter gammal och trasig. Elak text.

Ännu icke namngiven låt: Ytterligare en minilåt. Skriven och sjungen av James. Mörk och intressant. Lite Depeche-känsla.

Crash Helmet Heart: James fina popdänga. James sjunger och jag och Janne spelar fyrhändigt Fender Rhodes.

Silence: Ångest. Hanif på Will Odlham-/16 Horsepower-humör. Den här har ganska lång väg kvar i inspelningsstudion men det bådar gott.

I Feel Better Now: Munspelsdänga. Gladlåt som ändå inte känns ytligt platt. Jag tänker lite Mayflies USA möter Jackson Browne.

Angry Crowd: Extremt skön låt som var nära att falla mellan stolarna en gång till (den kom nästan med på EP:n och nästan med på plattan). E-bow och suggestiv rytm.

Tomorrow is Miles Away From Now: En låt som har lång väg kvar att gå. Jazziga visptrummor och lite Thomas Andersson Whie-känsla.

Ännu icke namngiven instrumentallåt: Björn Olsson släng dig i väggen!

Start All Over: Oj vad vi har jobbat med den här men nu sitter grunden där den skall. Räddningen var när vi började tänka tidig Dire Straits. Skönt knarksväng på den här.

/Andreas

fredag, oktober 21, 2005

För barnens skull



Ni läste väl om den 3-årige pojken som överlevde två veckor instängd i en lägenhet tillsammans med sin döda mamma tack vare ett rejält föråd av sötsaker? Mitt i all tragik sänder den ändå ett meddelande till alla oss småbarnsföräldrar:

Se till att alltid ha gott om chips och godis hemma. Man vet aldrig vad som kan hända och kom ihåg att det viktigaste av allt ändå är våra barn.

/Andreas

Klasskamrater



Såg alldeles nyss Ebba von Sydow på morgonteve. Jag lyssnade också lite grand och precis som när det gäller andra ”vonare” (Thomas von Brömsen, Joakim von Anka och så vidare) så gör man det alltid med ett försiktigt leende.

Ebba von Sydow är ett symptom och som sådant respekterar jag henne. Det finns andra värre symptom, jag tänker till exempel på halsont eller urinläckage. Hon beskriver gärna sig själv, och beskrivs gärna som ett ungt, kvinnligt, självständigt fenomen. Låt gå för att hon är ung och kvinnlig men själva självständigheten är inte större än att hon bara är resultatet av var Sverige befinner sig idag. Om det inte hade varit Ebba von Sydow så hade en annan i princip likadan ung kvinna dykt upp och lagt ner musikjournalistiken på Expressen. Rockmusik har flyttat in i det kulturella finrummet och ytlighetsfascinationen har blivit folkhemsvanlig.

Klassbegreppet har ställts på ända och i det här tycker jag att Ebba gör alldeles rätt i att kalla sig arbetarklass trots att hennes pappa är skeppsredare och hennes mamma läkare.

Vi behöver andra mallar för att förstå det ekonomiska klassystemet idag. En snickare med 30000:- i månadslön (förutom de svarta inkomsterna) är inte arbetarklass i större utsträckning än en ung modejournalist med föräldrar från den Göteborgska överklassen. Sådan ser verkligheten ut och det kan inte ens Marita Ulvskog blunda för. Det gamla klassbegreppet är förbrukat.

Vi kan istället tala om kulturellt och ekonomiskt kapital. Den genomsnittlige betongarbetaren i Sverige har gott om pengar men ont om kulturell bildning. På samma sätt ser det ut med den genomsnittlige företagsledaren i Sverige. De har sålunda samma klasstillhörighet.

Lärare, fritidsledare, sjukvårdsbiträden och liknande har i allmänhet ont om ekonomiskt kapital men inte sällan gott om kulturellt kapital. De kan sin Homeros och förstår intertextuella blinkningar till annat än modemagasin och dokusåpor. Eftersom det är kvinnor som läser böcker så finner vi inte sällan kulturell bildning hos kvinnodominerade och därmed lågavlönade yrkesgrupper.

Edgar Allen Poe menade att amerikanarnas dåliga estetiska smak kom sig av att det saknades en bördsaristokrati, det vill säga: alla rika amerikaner var nyrika och saknade klassisk skolning och tradition. Då vräker man på med feta guldramar och tjocka mahognybord eftersom man har råd. Man skyltar så att säga med vem man är och man är sina pengar – inget annat.

På sätt och vis i linje med Poe menar jag att ett stort problem i Sverige är att vi saknar människor med kulturellt och ekonomiskt kapital. I Henry Loyd-jackornas värld utspelar sig inga samtal om transubstantionsläran. På Aqua Limone-konferensen finns det ingen som talar om Aristoteles teori om den perfekta placeringen av peripetin. På Hugo Boss-klubben känner man inte till skiljelinjen mellan den tidige och den sene Wittgenstein. Förstår ni vart jag vill komma?

Om texten ovan varit obegriplig för dig så kan det bero på två saker: 1) Jag talar obegripligt, osammanhängande och utan någon direkt poäng eller 2) Du har samma kulturella kapital som Ebba von Sydow.

/Andreas

måndag, oktober 10, 2005

Vad skall man med 122 miljoner till?



Kanske var det du som stod bakom mig i kassakön igår och basunerade ut till hela världen att du är dum i huvudet. Jag har hört det sägas innan också och jag blir lika häpen varje gång.

En man på Gotland har vunnit 122 miljoner kronor på Lotto. Detta fyllde löpsedlarna och bakom mig i kön stod du och sa:

- 122 miljoner! Vad skall man med det till? Jag skulle verkligen inte vilja ha så mycket pengar.

Problemet är att det är ingen som tror dig. Du hade visst velat ha pengarna. Du kan bada i dem, skänka bort hälften till Amnesty och låta resten placeras i Robur pensionsfonder. Du kan starta ett medelstort svensk företag och driva det mot ruinens brant utan att det spelar någon som helst roll. Du kan köpa dig vänner. Användningsområdena är otaliga och om det inte är så att du just nu lever på nötter och torkad frukt eller i någon slags bytesekonomi hos ett naturfolk så tror jag att du visst skulle ha glädje av 122 miljoner. Annars kan du ge dina pengar till mig.

/Andreas

fredag, oktober 07, 2005

Bloggens läsare:Vi vill ha fler bloggare!



Kära internetdagbok!
Igår var jag ganska arg på min arbetsplats men idag känns det lite bättre. Jag känner mig lugn och harmonisk. Avföringen är fast och distinkt. Kroppen känns smidig. Jag tänker inte lika mycket på sex idag som jag gjorde igår. Det råder en avvaktande inre frid.

Dessutom har bloggens läsare konstaterat att man kräver bloggposter från Janne, James och Ismael. Se där kära bandkolleger som brukar skylla på att jag har slagit han någon slags omöjlig ton. Det var det bara en läsare som tyckte och det var säkert någon av er.

Så, ursäkterna håller inte längre! Sätt igång och skriv annars lovar jag att publicera dagliga rapporter om mitt hälsotillstånd.

/Andreas

torsdag, oktober 06, 2005

Fler bloggare?

Fler bloggare?
Borde James, Janne och Isma blogga mer?
Ja, det här börjar ju likna Andreas terapidagbok
Ja, jag är säker på att åtminstone James har något kul på gång
Nej, Andreas har slått an en ton som ingen annan kan följa
Nej och det vore hemskt bra om Andreas la av också

onsdag, oktober 05, 2005

SVERIGES LATASTE CHEF?



Kristina Johansson, lägg det namnet på minnet! Hon kan mycket väl vara Sveriges lataste företagsledare. Hon är chef för IKEA-varuhuset i Bäckebol och i dagens Göteborgs-Posten hinner hon med följande djupsinniga analys:

”Jag vill visa att det är viktigt med balans mellan jobb och fritid. Jag mår bäst med en fjärdedel familj, en fjärdedel träning och en fjärdedel vänner och en fjärdedel jobb.”

Låt oss anta att Kristina sover ungefär åtta timmar per natt. I så fall har hon fyra timmar att disponera på respektive andel. Kristina Johansson, chef för IKEA Bäckebol, tycker alltså att en rimlig arbetsinsats är att jobba fyra timmar om dagen. Sen kör hon ett fyratimmars träningspass varje dag, som en annan Gunde Svan, långfikar med en kompis och kommer hem och kör lite quality-time med familjen.

Kristina har andra kloka saker att berätta. Hon säger att hennes favoritpryl från IKEA är hennes vita Tomelilla-soffa. ”Den signalerar att det är okej att vara chef och kvinna.”

Hur då?

Hur menar du Kristina? Vad signalerar andra soffor? Den mörkbruna Kramfors till exempel? Säger den att det inte är okej att vara chef och kvinna? Och hur är det med 2-sitssoffan Mysinge, vad signalerar den?

/Andreas

Logopedofili



I måndags kväll sköljde vreden över Hanifs två mest sjungande medlemmar. Vi insåg att vi båda hade det gemensamt att vi varit reserver hos talfröken för läspande s-ljud.

Alltså, vi fick gå dit när de ordinarie talfelarna var sjuka. Så när hon som inte kunde säga r och han som tokstammade låg hemma i röda hund eller nåt så var det dags för mig att gå in i ett litet rum och säga saker som ”skatan satt stilla samtidigt som svanen simmade”.

Det ondskefulla med det här var att man gjorde mig medveten om problemet samtidigt som jag inte fick någon direkt möjlighet att lösa det. Två besök om året hos talfröken för ett läspande barn är lika fruktbart som två besök om året på gym för en bodybuilder.

Ni kanske hör att det sticker till lite vasst i era öron när ni lyssnar på Hanif. Skyll inte på oss. Det är som att anklaga en utvecklingsstörd för att han är ”så jävla störig”. Vi gör så gott vi kan och vem vet, en dag kanske det knackar på min dörr igen och så står hon där utanför med sin talfrökenväska och sin lilla talfrökenspegel. Jag slår vad om att hon kommer att mumla nåt om att någon är sjuk och jag slår vad om att jag kommer att se henne djupt in i de terapeutiska ögonen och säga: ”skatan satt stilla samtidigt som svanen simmade”.

/Andreas

måndag, oktober 03, 2005

Håll i hatten Peter Stormare



Gränsen mellan humor och dumhet är hårfin. Det är svårt att avgöra om människorna bakom godisaffären 3-gott mellan Heden och Avenyn i Göteborg har stenkoll eller precis tvärt om; ingen koll alls. Det finns ju, vilket vän av smågodisordning i Göteborg känner till, sedan innan en affär som heter 4-gott. Det fyndiga här är att man kan säga fyra på engelska och få en lustig liten ordvits... Men, 3-gott... Vad är det?

Kanske är det egntligen bara att lyfta skämtet en nivå till, att få en ironisk twist på ett dåligt ordskämt och i så fall lyfter jag på hatten åt namnkreatören. Det är Peter Stormare-klass på påfundet... And it is very hard to three gott a joke like this!

/Andreas

onsdag, september 28, 2005

Arbetar du naken?



”Arbetar du naken?” står det på stora reklampelare just nu. Det är en LO-kampanj och jag antar att man syftar på att den som inte har facket till sin hjälp är lika dåligt rustad som den som går till jobbet utan kläder.

Men så kommer jag, likt alla Sveriges sjuttonåriga killar, att tänka på Natacha – ni vet hon som finns i alla dokusåpor men har lite olika namn olika år. Min poäng är att Natacha ju faktiskt jobbar naken och att det är själva poängen med hennes jobb.

Nu vet inte jag om Natacha är fackligt ansluten och om det i så fall är LO som bäst värnar om ett så utpräglat kvinnoyrke som utvikningsmodell ju trots allt är.

Kopplingen mellan LO:s affisch och Natacha är lite väl långsökt säger du. Ja, den här bloggen verkar trampa vatten och om sanningen skall fram tänkte jag mest att namnet Natacha Peyre skulle kunna få den här sidan att bli välbesökt från Google. Dessutom är Natacha ett roligt ord att skriva och säga. Eller hur?

/Andreas

Helgfitta!



Jag läser av någon konstig anledning Kai Martins blogg och råkar läsa en rubrik fel. Det står helgfira. Jag inser det efter några sekunder och samtidigt tycker jag att bloggen faller ihop som ett korthus.
/Andreas

tisdag, september 27, 2005

Hej, hej. Det är fantastiskt att vara tillbaka



Jag läser att BSB har landat och att detta utlyst hysteri. För mig som aldrig vetat om att BSB lyft är detta en stor överraskning.

Inser efter ett tag att BSB inte är den gamla goda kampanjen ”bevara Sverige blandat” och att det inte heller är en flygplansmodell eller något nytt pensionssystem. BSB är helt enkelt Back Street Boys. Och glada är de minsann. "Hej, hej. Det är fantastiskt att vara tillbaka", ropar en av bandmedlemmarna enligt Aftonbladets grävande journalist.

Så, vad var det egentligen för fel med gamla hederliga BSB, det som bekämpade föreställningen om likriktning som något positivt, den rörelse som trodde att styrkan låg i mångfald? Det "nya" BSB liknar snarare BSS – allt och alla skall stöpas i samma form. Bort med det annorlunda!

Missförstå mig inte nu när jag säger att jag önskar att BSB lyfter igen och flyger hem. Jag är inte rasist i ordets vanliga bemärkelse och jag har inget emot pojkband. Jag gillar nämligen The Monkees, The Beatles och flera andra klassiska pojkband. Men om Sverige skall bevars blandat så är det läge att sätta pojkband på snabbflyg till Gottröra och ge lite riktig musik medialt utrymme. Jag, och musiker i min omgivning, kan nämligen också säga kloka saker som ”hej, hej. Det är fantastiskt att vara tillbaka!”

/Andreas

fredag, september 16, 2005

Om bensinskatt och andra hot mot mänskligheten



"Sänk bensinpriset!" "Sänk bensinskatten!"

Skriken hörs lite överallt och det vore väl okej om det inte var för att samma personer som skriker om det här normalt sett säger sig vara emot planekonomi. Man brukar mena att marknaden själv kan avgöra vad som är lämpligt pris på en vara. Utbud och efterfrågan – en lag lika helig som tron på en rund jord. Så, vad är det då som får människor som inte gillar statlig inblandning att vilja gå in och aktivt subventionera en viss produkt genom skattelättnader. Svaret är enkelt och komprometterande. Man vill fortsätta att färdas fram i sin stadsjeep eller fläskmersa som om ingenting har hänt. Att det finns ett samband mellan arabdödande och bensinpris kan man inte heller förstå. För bensinprismänniskorna backar givetvis till fullo upp George Bush och Tony Blair i allt vad de företar sig.

Miljontals människor svälter ihjäl. Människor våldtas dagligen (tror att det genomförs cirka 10000 våldtäkter per år i Sverige – 100 klaras upp). Fruktansvärda sjukdomar och naturkatastrofer skördar otaliga offer. Och som om inte allt detta vore nog så är bensinpriset för högt. Jag säger som Strindberg: ”Det är synd om människan”.

/Andreas

onsdag, september 14, 2005

Rättelse



Ibland blir det fel till och med i kvällstidningarna:

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,697182,00.html

/Andreas

tisdag, september 13, 2005

Dröm om ensamhet?



Anngerd Edwardsson från Ytterby syns på första sidan i Göteborgs-Posten idag. Hon är trött på bilköerna. "30 minuter tog det. Vore det bilfritt tar det bara tio", säger hon.

Jag tror att Anngerd här missar något grundläggande. Om det är bilfritt så kan inte heller Anngerd ta sig fram med bil. Kanske tänker hon att hon som ensam människa borde få lov att färdas fram på skattebetalarnas vägar. Jag vet inte.

Nej, flytta till Angered istället. Anngerd från Angered. Det passar bättre. Därifrån flyter trafiken fint. Jag undrar varför...
/Andreas

måndag, september 12, 2005

Knöligt



Löpsedlarna ljuger. Och då tänker jag inte särskilt på de slagkraftiga fraser som skulle kunna hävda att Kungen varit otrogen eller att Robinsson-Emmas silikonbröst har spruckit. De löpsedlar som framförallt ljuger är de som handlar om dig.

För lite mer än en vecka sedan (den förste september om jag minns rätt) publicerade någon av kvällstidningarna löpsedeln: ”Så blir du av med din fotknöl”. Idag väljer GT att publicera: ”Så enkelt slipper du din fotknöl.”

Det är åtminstone två saker som är konstiga med det här. För det första verkar det inte så enkelt att bli av med fotknölen om den fortfarande finns kvar så här nästan två veckor efter det att tidningarna först gav oss all nödvändig information. För det andra undrar jag varför man skall bli av med sina fotknölar. Om inte jag är helt ute och cyklar är foten naturligt uppbyggd med en knöl på vardera sidan.
/Andreas

måndag, augusti 29, 2005

Solbrännornas solbränna



Klart skönaste solbrännan är att bara vara kraftigt solbränd på vänster arm (eller höger om du är engelsman och mot förmodan har något pigment). Det visar att man spenderat hela sommaren sittandes i en bil med nedvevade rutor och armen utanför. Respekt.

/Andreas

söndag, augusti 28, 2005

Är jag normal?



"Så här stor är den... Eller var i alla fall i Mauds badtunna när vi mätte"
/Andreas

Personval - våra sköna kandidater

Det drar sig allt närmare riksdagsval, vilket bland annat syns i en aldrig sinande ström av vallöften. Nu höjs och sänks bidragen, nu tillsätts det antifuskministrar och utredningar. Underbart!

Så, vem är din favorit just nu:

Fredrik Reinfeldt:



Göran Persson:



Lars Leijonborg:



Maud Olofsson:



Göran Hägglund:



Lars Ohly:



Maria Wetterstrand och han Peter:



Nog blir det bra vem det än blir...

/Andreas