Fröding

Jag har ett tangentbordsmotoriskt problem av sådan dignitet att jag helst skulle vilja tala ut i kvällspressen. Nu har jag dock varken förstorat brösten eller medverkat i någon dokusåpa på teve, vilket innebär att jag saknar massmedialt intresse och jag vänder mig därför istället till bloggen och dess tolv läsare. Kanske kan ni ge mig det stöd och den uppmärksamhet jag behöver.

Mitt problem är att varje gång jag försöker skriva ordet "för" så kastas bokstäverna om och ordet "frö" bildas. Eftersom mina texter sällan handlar om odling eller fåglar blir det i princip aldrig rätt. Det här håller på att göra mig galen.

Ja, ni fröstår ju sjäva varfrö det här inet är så kul.

/Andreas

Första ledtråden om vilka låtar som kan dyka upp på plattan

Nu har inspelningarna av den kommande plattan kommit så långt att jag vågar mig på att lista de låtar som är aktuella. Några av spåren hänger lite löst och eventuellt skulle någon låt kunna tillkomma. Men så här ser det ut just nu:

Sharp Dressed Clown: Ren spelglädje. Låter rätt så mycket Jayhawks antar jag. Janne spelar boogie-gitarr och jag lirar Rhodes.

The Future That I Leave: Förmodligen den slamrigaste låten på plattan. En fet vägg av elgitarrer. Lite Kent möter Grand Drive möter Matthew Sweet-vibbar.

Black Box: Blir med all sannolikhet nästa singel. Video håller på att spelas in i Trollywood. Mäktigt stämsångsbygge och gästspel på trumpet från Jesper som var med på Blame it on el Niño.

Life is not a Bad Place: Den finska reklamfilmshiten i ny tappning. Mycket Byrds-känsla på den här.

Scars: Akustiska gitarrer och sång. En av mina absoluta favoriter som låt betecknad. Jag tänker Peter Bruntnell här.

New Dawning: Ni har hört singeln antar jag?

Wash Away: Minilåt. 1.30 lång. Distat piano och distad sång. Låter gammal och trasig. Elak text.

Ännu icke namngiven låt: Ytterligare en minilåt. Skriven och sjungen av James. Mörk och intressant. Lite Depeche-känsla.

Crash Helmet Heart: James fina popdänga. James sjunger och jag och Janne spelar fyrhändigt Fender Rhodes.

Silence: Ångest. Hanif på Will Odlham-/16 Horsepower-humör. Den här har ganska lång väg kvar i inspelningsstudion men det bådar gott.

I Feel Better Now: Munspelsdänga. Gladlåt som ändå inte känns ytligt platt. Jag tänker lite Mayflies USA möter Jackson Browne.

Angry Crowd: Extremt skön låt som var nära att falla mellan stolarna en gång till (den kom nästan med på EP:n och nästan med på plattan). E-bow och suggestiv rytm.

Tomorrow is Miles Away From Now: En låt som har lång väg kvar att gå. Jazziga visptrummor och lite Thomas Andersson Whie-känsla.

Ännu icke namngiven instrumentallåt: Björn Olsson släng dig i väggen!

Start All Over: Oj vad vi har jobbat med den här men nu sitter grunden där den skall. Räddningen var när vi började tänka tidig Dire Straits. Skönt knarksväng på den här.

/Andreas

För barnens skull

Ni läste väl om den 3-årige pojken som överlevde två veckor instängd i en lägenhet tillsammans med sin döda mamma tack vare ett rejält föråd av sötsaker? Mitt i all tragik sänder den ändå ett meddelande till alla oss småbarnsföräldrar:

Se till att alltid ha gott om chips och godis hemma. Man vet aldrig vad som kan hända och kom ihåg att det viktigaste av allt ändå är våra barn.

/Andreas

Klasskamrater

Såg alldeles nyss Ebba von Sydow på morgonteve. Jag lyssnade också lite grand och precis som när det gäller andra ”vonare” (Thomas von Brömsen, Joakim von Anka och så vidare) så gör man det alltid med ett försiktigt leende.

Ebba von Sydow är ett symptom och som sådant respekterar jag henne. Det finns andra värre symptom, jag tänker till exempel på halsont eller urinläckage. Hon beskriver gärna sig själv, och beskrivs gärna som ett ungt, kvinnligt, självständigt fenomen. Låt gå för att hon är ung och kvinnlig men själva självständigheten är inte större än att hon bara är resultatet av var Sverige befinner sig idag. Om det inte hade varit Ebba von Sydow så hade en annan i princip likadan ung kvinna dykt upp och lagt ner musikjournalistiken på Expressen. Rockmusik har flyttat in i det kulturella finrummet och ytlighetsfascinationen har blivit folkhemsvanlig.

Klassbegreppet har ställts på ända och i det här tycker jag att Ebba gör alldeles rätt i att kalla sig arbetarklass trots att hennes pappa är skeppsredare och hennes mamma läkare.

Vi behöver andra mallar för att förstå det ekonomiska klassystemet idag. En snickare med 30000:- i månadslön (förutom de svarta inkomsterna) är inte arbetarklass i större utsträckning än en ung modejournalist med föräldrar från den Göteborgska överklassen. Sådan ser verkligheten ut och det kan inte ens Marita Ulvskog blunda för. Det gamla klassbegreppet är förbrukat.

Vi kan istället tala om kulturellt och ekonomiskt kapital. Den genomsnittlige betongarbetaren i Sverige har gott om pengar men ont om kulturell bildning. På samma sätt ser det ut med den genomsnittlige företagsledaren i Sverige. De har sålunda samma klasstillhörighet.

Lärare, fritidsledare, sjukvårdsbiträden och liknande har i allmänhet ont om ekonomiskt kapital men inte sällan gott om kulturellt kapital. De kan sin Homeros och förstår intertextuella blinkningar till annat än modemagasin och dokusåpor. Eftersom det är kvinnor som läser böcker så finner vi inte sällan kulturell bildning hos kvinnodominerade och därmed lågavlönade yrkesgrupper.

Edgar Allen Poe menade att amerikanarnas dåliga estetiska smak kom sig av att det saknades en bördsaristokrati, det vill säga: alla rika amerikaner var nyrika och saknade klassisk skolning och tradition. Då vräker man på med feta guldramar och tjocka mahognybord eftersom man har råd. Man skyltar så att säga med vem man är och man är sina pengar – inget annat.

På sätt och vis i linje med Poe menar jag att ett stort problem i Sverige är att vi saknar människor med kulturellt och ekonomiskt kapital. I Henry Loyd-jackornas värld utspelar sig inga samtal om transubstantionsläran. På Aqua Limone-konferensen finns det ingen som talar om Aristoteles teori om den perfekta placeringen av peripetin. På Hugo Boss-klubben känner man inte till skiljelinjen mellan den tidige och den sene Wittgenstein. Förstår ni vart jag vill komma?

Om texten ovan varit obegriplig för dig så kan det bero på två saker: 1) Jag talar obegripligt, osammanhängande och utan någon direkt poäng eller 2) Du har samma kulturella kapital som Ebba von Sydow.

/Andreas

Vad skall man med 122 miljoner till?

Kanske var det du som stod bakom mig i kassakön igår och basunerade ut till hela världen att du är dum i huvudet. Jag har hört det sägas innan också och jag blir lika häpen varje gång.

En man på Gotland har vunnit 122 miljoner kronor på Lotto. Detta fyllde löpsedlarna och bakom mig i kön stod du och sa:

- 122 miljoner! Vad skall man med det till? Jag skulle verkligen inte vilja ha så mycket pengar.

Problemet är att det är ingen som tror dig. Du hade visst velat ha pengarna. Du kan bada i dem, skänka bort hälften till Amnesty och låta resten placeras i Robur pensionsfonder. Du kan starta ett medelstort svensk företag och driva det mot ruinens brant utan att det spelar någon som helst roll. Du kan köpa dig vänner. Användningsområdena är otaliga och om det inte är så att du just nu lever på nötter och torkad frukt eller i någon slags bytesekonomi hos ett naturfolk så tror jag att du visst skulle ha glädje av 122 miljoner. Annars kan du ge dina pengar till mig.

/Andreas

Bloggens läsare:Vi vill ha fler bloggare!

Kära internetdagbok!
Igår var jag ganska arg på min arbetsplats men idag känns det lite bättre. Jag känner mig lugn och harmonisk. Avföringen är fast och distinkt. Kroppen känns smidig. Jag tänker inte lika mycket på sex idag som jag gjorde igår. Det råder en avvaktande inre frid.

Dessutom har bloggens läsare konstaterat att man kräver bloggposter från Janne, James och Ismael. Se där kära bandkolleger som brukar skylla på att jag har slagit han någon slags omöjlig ton. Det var det bara en läsare som tyckte och det var säkert någon av er.

Så, ursäkterna håller inte längre! Sätt igång och skriv annars lovar jag att publicera dagliga rapporter om mitt hälsotillstånd.

/Andreas

Fler bloggare?

Fler bloggare? Borde James, Janne och Isma blogga mer? Ja, det här börjar ju likna Andreas terapidagbok Ja, jag är säker på att åtminstone James har något kul på gång Nej, Andreas har slått an en ton som ingen annan kan följa Nej och det vore hemskt bra om Andreas la av också Se resultat

SVERIGES LATASTE CHEF?

Kristina Johansson, lägg det namnet på minnet! Hon kan mycket väl vara Sveriges lataste företagsledare. Hon är chef för IKEA-varuhuset i Bäckebol och i dagens Göteborgs-Posten hinner hon med följande djupsinniga analys:

”Jag vill visa att det är viktigt med balans mellan jobb och fritid. Jag mår bäst med en fjärdedel familj, en fjärdedel träning och en fjärdedel vänner och en fjärdedel jobb.”

Låt oss anta att Kristina sover ungefär åtta timmar per natt. I så fall har hon fyra timmar att disponera på respektive andel. Kristina Johansson, chef för IKEA Bäckebol, tycker alltså att en rimlig arbetsinsats är att jobba fyra timmar om dagen. Sen kör hon ett fyratimmars träningspass varje dag, som en annan Gunde Svan, långfikar med en kompis och kommer hem och kör lite quality-time med familjen.

Kristina har andra kloka saker att berätta. Hon säger att hennes favoritpryl från IKEA är hennes vita Tomelilla-soffa. ”Den signalerar att det är okej att vara chef och kvinna.”

Hur då?

Hur menar du Kristina? Vad signalerar andra soffor? Den mörkbruna Kramfors till exempel? Säger den att det inte är okej att vara chef och kvinna? Och hur är det med 2-sitssoffan Mysinge, vad signalerar den?

/Andreas

Logopedofili

I måndags kväll sköljde vreden över Hanifs två mest sjungande medlemmar. Vi insåg att vi båda hade det gemensamt att vi varit reserver hos talfröken för läspande s-ljud.

Alltså, vi fick gå dit när de ordinarie talfelarna var sjuka. Så när hon som inte kunde säga r och han som tokstammade låg hemma i röda hund eller nåt så var det dags för mig att gå in i ett litet rum och säga saker som ”skatan satt stilla samtidigt som svanen simmade”.

Det ondskefulla med det här var att man gjorde mig medveten om problemet samtidigt som jag inte fick någon direkt möjlighet att lösa det. Två besök om året hos talfröken för ett läspande barn är lika fruktbart som två besök om året på gym för en bodybuilder.

Ni kanske hör att det sticker till lite vasst i era öron när ni lyssnar på Hanif. Skyll inte på oss. Det är som att anklaga en utvecklingsstörd för att han är ”så jävla störig”. Vi gör så gott vi kan och vem vet, en dag kanske det knackar på min dörr igen och så står hon där utanför med sin talfrökenväska och sin lilla talfrökenspegel. Jag slår vad om att hon kommer att mumla nåt om att någon är sjuk och jag slår vad om att jag kommer att se henne djupt in i de terapeutiska ögonen och säga: ”skatan satt stilla samtidigt som svanen simmade”.

/Andreas

Håll i hatten Peter Stormare

Gränsen mellan humor och dumhet är hårfin. Det är svårt att avgöra om människorna bakom godisaffären 3-gott mellan Heden och Avenyn i Göteborg har stenkoll eller precis tvärt om; ingen koll alls. Det finns ju, vilket vän av smågodisordning i Göteborg känner till, sedan innan en affär som heter 4-gott. Det fyndiga här är att man kan säga fyra på engelska och få en lustig liten ordvits... Men, 3-gott... Vad är det?

Kanske är det egntligen bara att lyfta skämtet en nivå till, att få en ironisk twist på ett dåligt ordskämt och i så fall lyfter jag på hatten åt namnkreatören. Det är Peter Stormare-klass på påfundet... And it is very hard to three gott a joke like this!

/Andreas

Arbetar du naken?

”Arbetar du naken?” står det på stora reklampelare just nu. Det är en LO-kampanj och jag antar att man syftar på att den som inte har facket till sin hjälp är lika dåligt rustad som den som går till jobbet utan kläder.

Men så kommer jag, likt alla Sveriges sjuttonåriga killar, att tänka på Natacha – ni vet hon som finns i alla dokusåpor men har lite olika namn olika år. Min poäng är att Natacha ju faktiskt jobbar naken och att det är själva poängen med hennes jobb.

Nu vet inte jag om Natacha är fackligt ansluten och om det i så fall är LO som bäst värnar om ett så utpräglat kvinnoyrke som utvikningsmodell ju trots allt är.

Kopplingen mellan LO:s affisch och Natacha är lite väl långsökt säger du. Ja, den här bloggen verkar trampa vatten och om sanningen skall fram tänkte jag mest att namnet Natacha Peyre skulle kunna få den här sidan att bli välbesökt från Google. Dessutom är Natacha ett roligt ord att skriva och säga. Eller hur?

/Andreas

Helgfitta!

Jag läser av någon konstig anledning Kai Martins blogg och råkar läsa en rubrik fel. Det står helgfira. Jag inser det efter några sekunder och samtidigt tycker jag att bloggen faller ihop som ett korthus.
/Andreas

Hej, hej. Det är fantastiskt att vara tillbaka

Jag läser att BSB har landat och att detta utlyst hysteri. För mig som aldrig vetat om att BSB lyft är detta en stor överraskning.

Inser efter ett tag att BSB inte är den gamla goda kampanjen ”bevara Sverige blandat” och att det inte heller är en flygplansmodell eller något nytt pensionssystem. BSB är helt enkelt Back Street Boys. Och glada är de minsann. "Hej, hej. Det är fantastiskt att vara tillbaka", ropar en av bandmedlemmarna enligt Aftonbladets grävande journalist.

Så, vad var det egentligen för fel med gamla hederliga BSB, det som bekämpade föreställningen om likriktning som något positivt, den rörelse som trodde att styrkan låg i mångfald? Det "nya" BSB liknar snarare BSS – allt och alla skall stöpas i samma form. Bort med det annorlunda!

Missförstå mig inte nu när jag säger att jag önskar att BSB lyfter igen och flyger hem. Jag är inte rasist i ordets vanliga bemärkelse och jag har inget emot pojkband. Jag gillar nämligen The Monkees, The Beatles och flera andra klassiska pojkband. Men om Sverige skall bevars blandat så är det läge att sätta pojkband på snabbflyg till Gottröra och ge lite riktig musik medialt utrymme. Jag, och musiker i min omgivning, kan nämligen också säga kloka saker som ”hej, hej. Det är fantastiskt att vara tillbaka!”

/Andreas

Om bensinskatt och andra hot mot mänskligheten

"Sänk bensinpriset!" "Sänk bensinskatten!"

Skriken hörs lite överallt och det vore väl okej om det inte var för att samma personer som skriker om det här normalt sett säger sig vara emot planekonomi. Man brukar mena att marknaden själv kan avgöra vad som är lämpligt pris på en vara. Utbud och efterfrågan – en lag lika helig som tron på en rund jord. Så, vad är det då som får människor som inte gillar statlig inblandning att vilja gå in och aktivt subventionera en viss produkt genom skattelättnader. Svaret är enkelt och komprometterande. Man vill fortsätta att färdas fram i sin stadsjeep eller fläskmersa som om ingenting har hänt. Att det finns ett samband mellan arabdödande och bensinpris kan man inte heller förstå. För bensinprismänniskorna backar givetvis till fullo upp George Bush och Tony Blair i allt vad de företar sig.

Miljontals människor svälter ihjäl. Människor våldtas dagligen (tror att det genomförs cirka 10000 våldtäkter per år i Sverige – 100 klaras upp). Fruktansvärda sjukdomar och naturkatastrofer skördar otaliga offer. Och som om inte allt detta vore nog så är bensinpriset för högt. Jag säger som Strindberg: ”Det är synd om människan”.

/Andreas

Rättelse

Ibland blir det fel till och med i kvällstidningarna:

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,697182,00.html

/Andreas

Dröm om ensamhet?

Anngerd Edwardsson från Ytterby syns på första sidan i Göteborgs-Posten idag. Hon är trött på bilköerna. "30 minuter tog det. Vore det bilfritt tar det bara tio", säger hon.

Jag tror att Anngerd här missar något grundläggande. Om det är bilfritt så kan inte heller Anngerd ta sig fram med bil. Kanske tänker hon att hon som ensam människa borde få lov att färdas fram på skattebetalarnas vägar. Jag vet inte.

Nej, flytta till Angered istället. Anngerd från Angered. Det passar bättre. Därifrån flyter trafiken fint. Jag undrar varför...
/Andreas

Knöligt

Löpsedlarna ljuger. Och då tänker jag inte särskilt på de slagkraftiga fraser som skulle kunna hävda att Kungen varit otrogen eller att Robinsson-Emmas silikonbröst har spruckit. De löpsedlar som framförallt ljuger är de som handlar om dig.

För lite mer än en vecka sedan (den förste september om jag minns rätt) publicerade någon av kvällstidningarna löpsedeln: ”Så blir du av med din fotknöl”. Idag väljer GT att publicera: ”Så enkelt slipper du din fotknöl.”

Det är åtminstone två saker som är konstiga med det här. För det första verkar det inte så enkelt att bli av med fotknölen om den fortfarande finns kvar så här nästan två veckor efter det att tidningarna först gav oss all nödvändig information. För det andra undrar jag varför man skall bli av med sina fotknölar. Om inte jag är helt ute och cyklar är foten naturligt uppbyggd med en knöl på vardera sidan.
/Andreas

Solbrännornas solbränna

Klart skönaste solbrännan är att bara vara kraftigt solbränd på vänster arm (eller höger om du är engelsman och mot förmodan har något pigment). Det visar att man spenderat hela sommaren sittandes i en bil med nedvevade rutor och armen utanför. Respekt.

/Andreas

Är jag normal?

"Så här stor är den... Eller var i alla fall i Mauds badtunna när vi mätte"
/Andreas

Personval - våra sköna kandidater

Det drar sig allt närmare riksdagsval, vilket bland annat syns i en aldrig sinande ström av vallöften. Nu höjs och sänks bidragen, nu tillsätts det antifuskministrar och utredningar. Underbart!

Så, vem är din favorit just nu:

Fredrik Reinfeldt:



Göran Persson:



Lars Leijonborg:



Maud Olofsson:



Göran Hägglund:



Lars Ohly:



Maria Wetterstrand och han Peter:



Nog blir det bra vem det än blir...

/Andreas