fredag, september 29, 2006
Svenskt Näringsliv prestenterar rapport i vilken man önskar utbredd fattigdom i Sverige
Svenskt Näringsliv kallas en organisation för som vill att fattiga människor inte skall ha råd att köpa ordentligt med till exempel mat och kläder.
Svenskt näringsliv har tillsammans med något som kallas för Handelns utredningsinstitut presenterat en rapport i vilken man slår fast att det vore lämpligt att helt och hållet ta bort begreppet minimilön.
Det fina med det här är att de människor som tillber Svenska näringsliv (d.v.s. arbetsgivare inom privat sektor) nu kan anställa mycket fler människor. Istället för en polsk städerska som tjänar femtontusen kronor i månaden kan man fiffigt nog få en polack och en estnisk barnflicka för samma pengar.
Det här säger inte Svenskt Näringsliv rakt ut för de tror att vi är dumma i huvudet. De tror att vi är precis lika dumma i huvudet som vi tycks antyda att vi är när vi tillsammans hjälps åt att göra borgerlig segregationspolitik till vår nya spännande samhällsprofil.
Istället för det där med att den polska städerskan inte längre skall ha råd att köpa mat säger Svenskt Näringsliv att ”ju högre kostnad per anställd desto lägre personaltäthet”.
Det är inte utan att man skulle vilja ge Rickard Hellner från Handelns utredningsinstitut och hans nyliberala kamrater (om nu nyliberala människor kan ha några kamrater) någon form av nobelpris. Kanske i ekonomi, kanske ännu hellre i litteratur.
Logiken är så storslagen att man häpnar. Om vi ger en neger 2000:- istället för 20000:- så kan vi anställa tio små negerpojkar istället för en.
Självklart.
En sådan här rapport är ungefär lika mycket värd som en rapport som fastslår att det är lättare för ett fotbollslag med elva man på plan än ett med sju man på plan att vinna matchen.
Jag väntar med spänning på den rapport som också fastslår att låst tak för direktörslöner innebär att man istället kan anställa fler människor. Samma typ av helt igenom sann matematik borde ju givetvis leda till den slutsatsen.
/Andreas
Förvarets rutiner leder till våldtäkt och våldsporr?
Tony Stigsson har våldtagit sin fru, samlat på det som kvällspressen kallar extrem pornografi samt ägnat sig åt gruppsex och andra sociala aktiviteter för frisinnade.
Det är intressant att nu få ta del av det uttalande man gör från militärt håll. Man har nämligen ”brustit i sina rutiner”. Sådant här skall inte få hända menar man.
Så om militärens rutiner hade sett annorlunda ut så hade Tony…
Det är här någonstans jag inte riktigt förstår. Hur ser militärens rutiner ut egentligen?
/Andreas
tisdag, september 26, 2006
CD-skivan lever!
CD-skivan är död, sägs det. Vi är inte säkra på det. Däremot tror vi att den är dyr och att de vanliga kanalerna för försäljning delvis är utdömda.
Produktionsredskapen har blivit mycket billigare och det går därför att producera och mångfaldiga kvalitetsmusik till mycket lägre kostnader än tidigare. Trots detta upplever vi en minskad skivförsäljning uti i landets skivbutiker. Den enkla slutsatsen som ofta dras är att det måste betyda att CD-skivan inte längre är intressant för konsumenten. Vi tror att denna slutsats är felaktig.
Lagen om utbud och efterfrågan säger att allting kan säljas om det säljs till rätt pris. Som vi ser det är det inte rimligt att en CD-skiva skall behöva kosta mer än ungefär 50 spänn. Givetvis innebär det att vinstmarginalerna krymper, men för de band och skivbolag som brinner för att sprida god kultur är den ekonomiska förtjänsten ointressant. Vi vill inte förlora pengar på vår musik, men försörja sig kan man göra på helt andra sätt än genom skivförsäljning.
CD-skivan är inte dödare än att man hittar ett CD-ställ i varje hem. Kanske är det till och med så att vi kommer att få se en återgång när människor upptäcker mp3-formatets sämre ljudkvalitet och den begränsning det innebär att inte kunna knyta musiken till en fysisk produkt (det är helt enkelt kul att titta på omslag och bläddra i konvolut), men för att denna återgång skall bli möjlig krävs en rejäl prisdumpning.
Skivaffärerna och storbolagen har kapitulerat men paradoxalt nog skapas det mer och bättre musik är någonsin. Så länge ekonomiska vinstintressen styr kommer det krävas ett fortsatt högt skivpris för att det skall bära sig rent ekonomiskt. Stora skivbolag och skivaffärer behöver ta ut relativt höga priser för att få verksamheten att gå runt, det behöver inte vi.
Konsekvensen av det här blir en intressant maktförskjutning där independentmusik plötsligt blir kommersiellt intressant, eftersom den kan säljas till konsument extremt billigt, medan den kommersiella musiken (det vill säga den som skapas och eller ges ut för att tjäna pengar) inte längre kan hävda sig på den fria marknaden.
Vår ”filosofi” kan sammanfattas i tre punkter:
1. Det finns en marknad och ett intresse för CD-skivor.
2. En fullängdsskiva bör inte kosta mer än 50:- (+ moms och eventuellt porto) för konsumenten. Det innebär att skivbolag, artist och eventuell återförsäljare måste minska sina intäkter och påslag.
3. Musik kan säljas och köpas på andra platser än de traditionella.
”Oh Lord Jesus Christ Baby” släpptes igår. Det kostar dig i runda slängar en femtiolapp att komma över den riktiga skivan. Inte så dumt va?
/Andreas
tisdag, september 19, 2006
Sverigedemokratins ansikte
Vi har den stora glädjen att publicera en bild på Sverigedemokraternas gruppchef i Karlskrona. Visst känns det som om man har sett honom förut?
/Andreas
Allianser vi minns
1. De allierade (ententen) under första världskriget bestod av Storbritannien, Frankrike, Ryssland, Italien, USA, Kanada och några till. Fienden var de så kallade centralmakterna.
2. De allierade: Ursprungligen Frankrike, Polen och Stobritannien och senare även bland annat Storbritannien och Kanada. Fienden var framförallt Adolf Hitler.
3. De allierade (alliansen) bestod av Göran Hägglund, Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt och Lars Leijonborg. Fienden var framförallt Göran Persson.
/Andreas
söndag, september 17, 2006
Äntligen - Mer paté!!!
Så har då vi svenskar sagt vårt. Den här gången bad vi om lägre ersättning om vi blir sjuka eller arbetslösa. Vi bad om ökade inkomstklyftor i samhället och om mindre pengar till skolor, dagis och sjukhus. Det hade nämligen blivit lite för mycket där tyckte vi och för lite till den egna laxpatén.
Var fjärde svensk är alltså moderat och det borde innebära att den här bloggen har ungefär en modrerat läsare. Inte illa. Kanske är det Reinfeldts frisyr som kittlar och lockar dig. Du tror att han är som en av de där tuffa grabbarna i Idol-juryn som vågar ta tuffa beslut eftersom de ju verkligen vet vad som gäller - vad branschen kräver alltså.
Du bryr dig inte om den där killen med utstående öron som inte kunde sjunga och kallades för tondövt skämt eller tjejen som var för tjock för att få lov att vara artist. Du bryr dig inte heller om alla de människor som snart kommer att få se konsekvenserna av din, Maud Olofssons och alla andra högerextremisters badtunneallians.
Det gäller ju ändå inte dig.
Jag tror att det var Kain som sa det bäst strax efter att ha stuckit kniven i sin lillebror: "Skall jag taga vara på min broder?"
Nej, du skall tydligen inte det. Inte än på fyra år i alla fall.
/Andreas
lördag, september 16, 2006
Demokratin segrar alltid!
Till dig som spenderar stora och viktiga delar av ditt liv på att vänta på mina bloggtexter i förhoppning om att de skall förändra ditt liv eller åtminstone bringa lite klarhet eller oreda i vår existentiella djungel kan jag bara be om ursäkt. Det var ett tag sen sist.
Men så läste jag att allas vår favoritunderklädesmodell Anna Nicole Smith låtit flyga in sin egen obducent för att undersöka den döde sonens kropp.
Det är värt en bloggtext. Det är värt en reflektion.
Sin egen obducent?
Det här valet är husläkardiskussionen inte lika het, vilket är synd för om så hade varit kunde Moderaterna tagit draghjälp av Anna Nicole på samma sätt som den lede Fi tar draghjälp av Jane Fonda.
Men, och det är här jag häpnar av min egen storhet som tänkare, tänk om Jane Fonda är Fi:s egen lilla obducent, Gudrun Schymans eget sätt att granska det lik som finns kvar efter ett en gång så intressant feministiskt projekt.
Jag har hört att kvinnor både vill och kan samt att de kör bättre bil än höns. Jag betvivlar inget av dessa påståenden. Däremot betvivlar jag starkt att vanliga kvinnor är lika korkade som de som försöker konstruera kvinnobilar som lämpar sig för förvaring av sminkväskor och som har pedaler anpassade för högklackade skor eller att vanliga kvinnor är korkade nog att ha något som helst intresse av att rösta på ett parti som har så lågt i tak att inte ens feministen Göran Persson kommer in genom dörren med doktorshatten på.
Det är val imorgon och min text spretar åt alla håll.
Lars Leijonborg sitter kanske hemma redan nu och surfar sig till morgondagens valresultat (jag är säker på att Sören Holmberg redan kommit över siffrorna). Fredrik Reinfeldt sitter kanske hemma i tvåhundrakvadratsvillan och ser på den lågavlönade estniska barnflickan med sina sängkammaraktiga Peter Le Marc-ögon. Självaste Göran Persson polerar kanske hatten och har skickat iväg Anitra för att köpa ut. Lars Ohly, den gamle kommunisten, gör förmodligen det en kommunist gör bäst – nämligen ingenting och Maud Olofsson badar gissningsvis badtunna med lågavlönade ungdomar som skrubbhjälp. Det döda skinnlagret skall bort och det är mycket jobb som återstår. Göran Hägglund ber kanske en stilla bön till Gud om svaret på frågan att om gud är god och samtidigt allsmäktig varför finns det då ett Kristdemokrateratiskt parti som vill att den förste skall komma ännu längre fram och att den som är sist skall vara utan pengar.
Själv sitter jag framför datorn. Skall strax gå och handla. Mat och blöjor. Imorgon röstar jag på Peter. Anledningen är enkel. Jag har ingen aning om vad han gör just nu. Kanske är det en minkfarm, kanske sprutar han biobränsle över hela Norrland. Tanken svindlar. Tanken lockar.
Det blir Miljöpartiet imorgon.
Demokratin har segrat. Än en gång.
/Andreas
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)