Anders Tegnér är Lordi

Vi har härmed glädjen att avslöja Lorids verkliga identitet: Andres Tegnér, känd från idoltidningen Okej.

/Andreas

Om att brinna i helvetet

Jag är så vitt jag vet bara betalande medlem i en organisation som hävdar att min ett och ett halvtårige son skall brinna i helvetet. För det här är faktiskt Svenska Kyrkans högst officiella ståndpunkt och av någon anledning betalar jag fortfarande kyrkskatt.

Jag hör redan ett nytt prästuppror av protester. Jag vet redan nu vad de kommer att säga. De kommer att säga att jag ljuger, att Svenska Kyrkan älskar alla barn och så vidare.

Då kommer jag att fråga om nöddop och om barndopsritualtexter om att ”lösa barnet ur ondskans garn”. Om det nu inte längre är så att Svenska Kyrkan menar att min lyckligt odöpta son skall brinna i helvetet, varför behöver då andras barn lösas ur ondskans garn? Vad gör förresten barnen i garnet? Och varför kastar sig hokuspokuspräster iväg i ilfart för att hinna döpa någon som är på väg att dö om det ändå inte spelar någon roll?

Sanningen är att Svenska Kyrkan tror att alla som inte fått sin fria vilja stulen genom en konstruerad ritual i vilken människor fattar livsavgörande beslut åt andra kommer att gå miste om ett evigt liv.

Det kan tyckas taskigt. Ja, det kan tyckas orättvist att vattenstänkta barn med okristna föräldrar skall få dansa runt i ett lyckligt paradis medan den lille pojken som log så sött åt mig när han vaknade i morse skall få tillbringa evigheten i ett brinnande inferno.

Det som skiljer honom från många andra barn är att hans föräldrar inte tror på tvångsäktenskap eller tvångsanslutningar till världsreligioner eller politiska förbund. Lika fel som det är att tvångsansluta SSU-medlemmar eller att bestämma vem ens barn skall gifta sig med, lika fel tycker vi att det är att bestämma religion åt någon.

Kanske upplevs vi som dåliga föräldrar. Så farligt kan det väl ändå inte vara. Det är ju fint med dop ju.

Jaså.

Jag känner mig trots allt ganska trygg i tron att gubbar i morgonrock saknar all möjlighet att avgöra vem som skall komma till himlen och vem som skall komma till helvetet. Trodde jag det skulle jag utan dröjsmål bege mig till Playboy Mansion.

Den i våra dagar bespottade frikyrkorörelsen växte fram som en sund motreaktion mot sådant här prästerligt förtryck och omyndigförklarande av människan. Man menade att det inte behövdes några medlande instanser mellan Gud och människa. Så småningom har man tyvärr på många håll ersatt prästtron med en pastorstro, vilket på något sätt bidragit till att man grävt sin egen grav.

Det som startade som en folklig motreaktion, som ett uppkäftigt slag mot makten, som ett återupprättande av andligheten inom kyrkligheten, har tyvärr allt för ofta i våra dagar kommit att anta skepnaden av Kristi Brudar och Åke Greenar.

Den som är road av bibelläsning kan ju ta en titt på texterna om egendomsgemenskapen, om hur kristna människor delade alla tillgångar i totalt socialistisk anda. Sen kan man läsa vidare om Jesus berättelse om vingårdsarbetarna där han pläderar för lika lön för olika arbete (en tidig pamflett för medborgarlön). Det var inte för inte som socialismen från början var en högst inomkristen företeelse. Marx syn på religionen var på sin tid högst ovanlig inom socialistiska led. På samma sätt skulle Kristdemokraternas position framstått som mycket unik. De skulle haft oerhört svårt att förklara hur de får ihop det här med kristendom och drömmen om större inkomstklyftor.

Svenska kyrkan identifierar sig gärna med den tid då kristendomen blev maktens religion, därför hoppar man över religionens trehundra första år. Resterande pärlband av korståg, judeförföljelser och husförhör tar man visserligen avstånd ifrån, men det är likväl en del av historien man inte blundar för.

Som kristen har jag svårt att känna igen mig i min egen tradition. Det finns hjältar längs vägen som Jesus, Kierkegaard och Johnny Cash, men mest av allt finns det en massa ritualer och dumheter.

Om ni tycker att det är rätt att leva andra människors liv så välj era barns fruar och män och döp dem till evigt liv i Svenska Kyrkans regi. Ett annat förslag är att visa era barn kärlek och att försöka vara goda föredömen. Om ni har tur kommer era barn att fatta kloka beslut i livet, som kanske inte alltid överensstämmer med era.

/Andreas

Tack för tipset!

Precis som Andreas berättar ligger inte Hanifmedlemmarna på latsidan bara för att nästa platta dröjer. När vi inte sysslar med musik händer det att vi jobbar bakom kulisserna med att nå ut med bandets musik till fler människor än innan. Det är ofta ett energikrävande arbete som ibland känns alldeles dötrist. Men ibland händer det roliga saker som får en att haja till.

Som Hanifs och skivbolaget Krusty Stills representant på föreningen SOM:s (svenska oberoende musikproducenter) seminare och årsmöte fick jag ta del av följande händelse som på många sätt vidgar vyerna i den snåriga djungel som finns mellan replokal och publik.

Platsen var långholmens konferensanlägning i Stockholm. Föreningen hade bjudit in P3:s musiklistansvarig, Jonas Westman för att berätta om deras arbete med musikläggning och på vilket sätt kommunikationen mellan public service-kanalen och svenska indieskivbolag kan utvecklas.

Med en förbrödrande ambition berättade Westman till synes öppenhjärtat om all bra svensk independentmusik som produceras i Sverige i dag. Han gav tips på hur man kan gå tillväga för att på bästa sätt marknadsföra sin musik för kanalens olika musikredaktörer.

När han var färdig var åhörarna, visa av sina erfarenheter med P3, kanske inte helt tillfredsställda av informationen. I alla fall att döma av frågorna som dök upp. Varför spelar ni så dålig musik? Varför skiter ni i att skivbolagen gjort en förstasingel, med video och promotryck, och bränner den tänkta andrasingeln istället? Varförfårman aldrig några svar från er per mail? Hur får man tag på er över huvud taget?

Westman, som redan tidigare uppmanat skivbolagen att höra av sig till redaktörerna, försvarar sig med att "det är mycket att göra, det är otroligt många skivor som skickas till oss" och så vidare. Och mitt i den famijära stämmning som det visar sig att han snärjt in sig i säger han det som ensamt gör hela resan värd. "Det är därför det är så skönt att jobba på söndagar, för då är det aldrig någon som ringer".

Det blir tyst. Efter fyra och en halv sekund börjar det mumlas ochfnissas. Alla har räknat ut samma sak, inklusive Jonas Westman som avslutar seminariet med "jag är född med foten i min mun!"

/Janne

Bandnyheter och närbesläktad information

Det har länge varit läge för en uppdatering av nyheterna på Hanifs hemsida, men eftersom jag har haft diverse datastrul den senaste tiden med ominstalationer av windows och annat så har jag inte riktigt hunnit koma igång med uppdateringsverktygen än. Tänkte därför skriva en liten bloggtext om det finns någon därute som undrar vad som händer med skivan och annat.

Nu är utgivningsdatum förhoppningsvis framflyttat för sista gången, vilket innebär att skivan som går under arbetsnamnet "Activity Participated in by Some" kommer att släppas i slutet av September. Vi befinner oss i slutfasen (nåja) av mixandet och det verkar än så länge lovande. En singel kommer troligtvis att ges ut innan sommaren.

De senaste veckorna har jag dragit igång två musikaliska projekt vid sidan om Hanif. Det första är popbandet Pinto som väl gör musik som är ganska närbesläktad med Hanifs, men med en lite mer direkt approach i arrangemang och produktion. Vi snackar indiepop med monotrummaskin, tjejkör, casiokeyboards och lånad huvudlös bas. En första singel "Falling Out of Love" kommer att släppas 16 maj. Den kommer att bli tillgänglig för gratis nedladdning. Mer info och ljudmässiga smakprov finns på http://www.myspace.com/pintopintopinto.

Det andra projketet är ett samarbete med Richard Wislon från Racingpaperplanes. Vi skriver och spelar in obestämd musik enligt en slags korrspondensschack-metod. Det innebär att någon av oss spelar in en grund (valfritt instrument), skickar detta till den andre som lägger på valfritt instrument, gör en färdig mix och skickar tillbaks. Person 1 får därefter inte ändra någonting vad gäller volymer eller annat men kan lägga till valfritt instrument o.s.v. i all tänkbar oändlighet. Tanken är ett högt arbetstempo för att stimulera den kreativa glädjen. En första låt börjar ta form och man kan följa processen på http://www.myspace.com/sonadayuki. Tanken är att inom ganska snar framtid släppa en EP eller motsvarande.

James har planer på att spela in lite eget material till sommaren och planen är så vitt jag har förstått att ge ut i alla fall en EP.

Ja, så trots att Hanifs skiva drar ut en smula på tiden så händer det väldigt mycket runt omkring bandet just nu... Så tro inte att vi ligger i hängmattan och latar oss.

/Andreas

Hagamannen är oskyldig!

Det är bara att gratulera mänskligheten till att den naturvetenskapliga och biologistiska dumheten totalt segrat över varje uns av sunt förnuft. Det här får man bevis för dagligen.

Nu senast är det Expressen som tar upp att Hagamannens hjärna skall röntgas. Det kan nämligen vara så att ”den kan ha en skada som får honom att överfalla och stympa kvinnor”.

Om det vore så att omänskligt råa serievåldtäkter, brutala överfall och mordförsök var någon slags hudklåda eller yttrade sig ungefär som koncentrationssvårigheter så skulle jag kanske invända, men göra det lite tystare.

Men här snackar vi om tanken att den så kallade Hagamannen kanske inte på något sätt bör hållas ansvarig för sina gärningar. Han kunde ju inte hjälpa det. För honom fanns det inget val. Att våldta kvinnor om man har ”rätt” typ av skadad hjärna är inte konstigare än att nysa när man är förkyld.

Tror du på det här?

Jag antar det. Det måste vara du som tror att man kan hitta hela vår existens i laboratorier och att varje tendens till personligt ansvar för sina gärningar är en utvecklingsbiologisk konstruktion. För om det inte är jag och inte är du som tror på det här… Vem är det då?

Det kommer snart att komma en tid när otrohetsgenen, barnmisshandelscentrat i hjärnan, gruppvåldtäktsstimulin och ”glömma betala skatt”-deffekten hittas i våra hjärnor. Visst kommer det bli skönt att slippa ta och kräva ansvar. Inte minst barnuppfostran kommer att bli en dans på rosor.

Den här bloggtexten var förresten ingen viljehandling. Forskare hittar i skrivande och läsande stund ett litet veck i min hjärna som tycks förklara allt… Och vänta… där någonstans hittar man också svaret på frågan om meningen med...

Jag har sagt nog. Resten överlåter jag åt det oberoende vitamininstitutet i Schweiz.
/Andreas